Skadad....
Tjaba!
Känner att jag behöver skriva av mig lite grann. Det har hänt en hel del saker den här veckan, och mycket har tyvärr varit negativa, jobbiga, ledsamma, psykiska och matta. Jag har dragit på mig en skada i underbenet som gör det omöjligt för mig att springa, ja även jogga eller att gå i rask takt!
Olyckan skedde på måndag eftermiddag då jag var ute i skogen och värmde upp inför ett backpass. Plötsligt, efter ca 8min uppstår det en distinkt smärta på underbenet, ca 3cm ovanför den yttre fotknölen på höger fot. Smärtan är dock inte så intensiv, men jag återvänder dock mot "centrum". Ju längre tiden fortlöper, ju ondare får jag. Jag stannar därför och stretchar låren samtidigt som jag överväger hur jag ska göra med passet? Dock bestämmer jag mig att testa några stegringslopp för att känna exakt var smärtan sitter och hur intensiv den är. Konstigt nog försvinner smärtan en aning då jag kommer upp i högre frekvens med benen, men så fort jag stannar och accelrerar upp farten igen så hugger det till. Det går helt enkelt inte. Jag går därför upp till Tjalvestugan och sätter benet i högt läga, binder åt foten med bandage och en ispåse för att stoppa ev. blödning/svullnad runt foten.
Så där ligger jag, svettig på golvet och förtvivlad över hur situationen kommer fortlöpa sig. Efter 30min tar jag av mig bindan och isen, låter foten vila 5min och snör sedan åt bindan igen (utan is) men inte lika hårt. Efter att ha fått skjuts av farsan hem, så tar jag något att äta och bara vilar.
Nästa dag när jag vaknar ser jag ingen svullnad alls runt foten, vilket är lite positivt iallafall. Men innerst inne vet jag att det finns en skada som inte behöver visa någon svullnad alls, eftersom det inte är muskulärt.
Jag tar ledigt från skolan och åker upp till sjukhuset för röntgenundersökning. Där sitter jag ca 2 timmar och väntar på det värsta som "kan" ha uppstått igår.
Efter att ha suttit 30min i ett väntrum efter röntgen så flödar alla tankar runt hur jag ska göra om resultatet är positivt, vilket träningsalternativ som håller upp konditionen bäst, vilken kost som läker såren fortast, hur länge jag ska behöva lida över att inte kunna springa osv.
Sedan kommer läkaren och säger att......resultatet är negativt. Det finns inga tecken på någon spricka alls i benet.
JA tänker jag, gud vilken lättnad. Men sedan får jag höra av läkaren att "stressfrakturer" (utmattningsbrott) först syns efter ca 2 veckor då det börjar läka.
Tack för det, men vad ska jag göra? Jag har själv orsakat skiten så det är bara att härda ut det här som jag gör med allt annat. Men det KOMMER att bli bra och jag ska göra allt för att förkorta läkningsprocessen så fort som möjligt! Men det är inte säkert på att det är stressfraktur men mycket talar för det.
Nu ska jag ha lektion, berättar säkert mer sen.
Känner att jag behöver skriva av mig lite grann. Det har hänt en hel del saker den här veckan, och mycket har tyvärr varit negativa, jobbiga, ledsamma, psykiska och matta. Jag har dragit på mig en skada i underbenet som gör det omöjligt för mig att springa, ja även jogga eller att gå i rask takt!
Olyckan skedde på måndag eftermiddag då jag var ute i skogen och värmde upp inför ett backpass. Plötsligt, efter ca 8min uppstår det en distinkt smärta på underbenet, ca 3cm ovanför den yttre fotknölen på höger fot. Smärtan är dock inte så intensiv, men jag återvänder dock mot "centrum". Ju längre tiden fortlöper, ju ondare får jag. Jag stannar därför och stretchar låren samtidigt som jag överväger hur jag ska göra med passet? Dock bestämmer jag mig att testa några stegringslopp för att känna exakt var smärtan sitter och hur intensiv den är. Konstigt nog försvinner smärtan en aning då jag kommer upp i högre frekvens med benen, men så fort jag stannar och accelrerar upp farten igen så hugger det till. Det går helt enkelt inte. Jag går därför upp till Tjalvestugan och sätter benet i högt läga, binder åt foten med bandage och en ispåse för att stoppa ev. blödning/svullnad runt foten.
Så där ligger jag, svettig på golvet och förtvivlad över hur situationen kommer fortlöpa sig. Efter 30min tar jag av mig bindan och isen, låter foten vila 5min och snör sedan åt bindan igen (utan is) men inte lika hårt. Efter att ha fått skjuts av farsan hem, så tar jag något att äta och bara vilar.
Nästa dag när jag vaknar ser jag ingen svullnad alls runt foten, vilket är lite positivt iallafall. Men innerst inne vet jag att det finns en skada som inte behöver visa någon svullnad alls, eftersom det inte är muskulärt.
Jag tar ledigt från skolan och åker upp till sjukhuset för röntgenundersökning. Där sitter jag ca 2 timmar och väntar på det värsta som "kan" ha uppstått igår.
Efter att ha suttit 30min i ett väntrum efter röntgen så flödar alla tankar runt hur jag ska göra om resultatet är positivt, vilket träningsalternativ som håller upp konditionen bäst, vilken kost som läker såren fortast, hur länge jag ska behöva lida över att inte kunna springa osv.
Sedan kommer läkaren och säger att......resultatet är negativt. Det finns inga tecken på någon spricka alls i benet.
JA tänker jag, gud vilken lättnad. Men sedan får jag höra av läkaren att "stressfrakturer" (utmattningsbrott) först syns efter ca 2 veckor då det börjar läka.
Tack för det, men vad ska jag göra? Jag har själv orsakat skiten så det är bara att härda ut det här som jag gör med allt annat. Men det KOMMER att bli bra och jag ska göra allt för att förkorta läkningsprocessen så fort som möjligt! Men det är inte säkert på att det är stressfraktur men mycket talar för det.
Nu ska jag ha lektion, berättar säkert mer sen.
Kommentarer
Trackback
