November i ett nötskal
Tjaba bloggen!
Då har novembermörkret lagt sig som ett täcke över landet. 90% av november kännetecknas som grått,blött,blåsigt och mörkt. Men på något konstigt vis tycker jag ändå om denna månad. Tycker det är mysigt att bädda ner sig med ett täcke och se på film, efter att ha bedrivit en löprunda i mindre bekväma förhållanden. Men brukar ändå liva upp stämningen när det är ljust ute. Å andra sidan sitter vi ju alla i samma båt.
Lite tillbakablick från förra veckan: Fick en lyckad träningsvecka med 112 löpta kilometer, varav ett långpass på 23km, ett väl genomfört intervallpass på gräs och ett över förväntan genomfört intervallpass i stadium arena (inomhushall för er som inte vet). Utöver det så blev det ju mest utfyllnad i form av distanspass + en del styrka, men som summering är jag nöjd med förra veckan.
Dock så behöver jag vara vaksam på en sak. I helgen började jag få lite sömnproblem (somnade inte fram mot 02.30 på natten då jag gick och la mig vid 22.30 ex) som tyvärr upprepades två gångger efter det (fredag,söndag,måndag) vilket brukar vara en första varningsklocka på att man är lite övertränad. Det började också märkas ganska tydligt då jag i måndags, på ett lugnt distanpass bara tappade all ork på slutet. Det gick lugnt, men jag fick trots det sänka tempot. Tog en vilodag i tisdags som verkligen var välbehövlig i många skeenden, då jag hade tränat 20 dagar oavbrutet utan en vilodag (vilket å andra sidan var meningen med träningen, då man ändå varvar hårda pass med lugna). På tisdagen var det dags för ett tröskelintervall pass, men som gick åt pipsvängen kan man gott och väl säga. Benen surnade redan efter första minuten, andningsapparaten fungerade inte som den skulle så det var bara att sänka tempot och glida med. Det är också lätt att man kan ligga lite i underkant med järnhalten i blodet. Jag har haft det 2 ggr tidigare och det är inte speciellt trevligt. Så fort man ska pressa sin kropp uppför en backe så svartnar det i huvudet. Jag vet inte om det här stämmer, men vissa menar ju på att man slår sönder blodkärlen under fotsulan när man springer mycket? Det skulle inte förvåna mig om det stämde, men tycker ändå det låter ganska märkligt.
Det som kommer först är alltid hälsan, och som det känns nu är det dags att ta det lugnare så att kroppen verkligen får chans att återhämta sig till nästa block. Det här är skulle trots allt vara en lättare träningsvecka, och tro det eller ej men oftast är det just de lättare veckorn som är tuffast. Dock så beror det oftast på att man har tränat så hårt de tidigare veckorna, att kroppen är ganska nedtränad. Trots det så får vi se de resterande dagarna kommer gestalta sig denna vecka. Det viktigaste är att lyssna på kroppen.
Då har novembermörkret lagt sig som ett täcke över landet. 90% av november kännetecknas som grått,blött,blåsigt och mörkt. Men på något konstigt vis tycker jag ändå om denna månad. Tycker det är mysigt att bädda ner sig med ett täcke och se på film, efter att ha bedrivit en löprunda i mindre bekväma förhållanden. Men brukar ändå liva upp stämningen när det är ljust ute. Å andra sidan sitter vi ju alla i samma båt.
Lite tillbakablick från förra veckan: Fick en lyckad träningsvecka med 112 löpta kilometer, varav ett långpass på 23km, ett väl genomfört intervallpass på gräs och ett över förväntan genomfört intervallpass i stadium arena (inomhushall för er som inte vet). Utöver det så blev det ju mest utfyllnad i form av distanspass + en del styrka, men som summering är jag nöjd med förra veckan.
Dock så behöver jag vara vaksam på en sak. I helgen började jag få lite sömnproblem (somnade inte fram mot 02.30 på natten då jag gick och la mig vid 22.30 ex) som tyvärr upprepades två gångger efter det (fredag,söndag,måndag) vilket brukar vara en första varningsklocka på att man är lite övertränad. Det började också märkas ganska tydligt då jag i måndags, på ett lugnt distanpass bara tappade all ork på slutet. Det gick lugnt, men jag fick trots det sänka tempot. Tog en vilodag i tisdags som verkligen var välbehövlig i många skeenden, då jag hade tränat 20 dagar oavbrutet utan en vilodag (vilket å andra sidan var meningen med träningen, då man ändå varvar hårda pass med lugna). På tisdagen var det dags för ett tröskelintervall pass, men som gick åt pipsvängen kan man gott och väl säga. Benen surnade redan efter första minuten, andningsapparaten fungerade inte som den skulle så det var bara att sänka tempot och glida med. Det är också lätt att man kan ligga lite i underkant med järnhalten i blodet. Jag har haft det 2 ggr tidigare och det är inte speciellt trevligt. Så fort man ska pressa sin kropp uppför en backe så svartnar det i huvudet. Jag vet inte om det här stämmer, men vissa menar ju på att man slår sönder blodkärlen under fotsulan när man springer mycket? Det skulle inte förvåna mig om det stämde, men tycker ändå det låter ganska märkligt.
Det som kommer först är alltid hälsan, och som det känns nu är det dags att ta det lugnare så att kroppen verkligen får chans att återhämta sig till nästa block. Det här är skulle trots allt vara en lättare träningsvecka, och tro det eller ej men oftast är det just de lättare veckorn som är tuffast. Dock så beror det oftast på att man har tränat så hårt de tidigare veckorna, att kroppen är ganska nedtränad. Trots det så får vi se de resterande dagarna kommer gestalta sig denna vecka. Det viktigaste är att lyssna på kroppen.
Bra vecka!
Tjaba bloggen!
Lite dåligt med uppdatering på siståne. Mycket att göra nu för tiden, så det kan bli svårt att hinna med det ibland.
But now I´m back on track så därför kan jag dra en snabb summering om hur denna vecka har sett ut, och hur förra veckan gestaltade sig i mitt vardagliga liv.
Förra veckan var det mycket i skolan som vanligt, med plugg så fort jag hade tid för det. Träningen tycker jag också gick bra och kände mig hoppfull inför helgen tävling, där uttagning till nordiska mästerskapen stod på agendan i Uddevalla. När dagen kom kändes kroppen som vanligt. Lite "slow start" på morgonen. Uppvärmingen kändes också precis som vanligt, inget nervös dock vilket kan vara ett första dåligt tecken. Hade också svårt att bestämma mig om jag skulle ha lättviktare eller spikes på denna bana. Valde det sista alternativet. Övervägde också ett tag om jag skulle ha långärmad eller kortärmad t-shirt under tävlingslinnet. Gick på det första.
6km (5,8km för att vara exakt) skulle avverkas 4 varv på en 1500m (1450m för att vara exakt) bana som började med en ganska brant backe.
När startskottet gick kändes farten helt ok för min del. Lade mig längre bak i klungan. När backen hade avverkats skruvades tempot upp och redan då kände jag att något inte stod rätt till. Det gick inte att vara avslappnad i kroppen, utan spände mig i alla muskler jag kan komma på just nu. De resterande 5km kände jag mig bara som en lyckstolpe och hade planer på att bryta efter 3km, men valde att trumma på i ett tempo som jag kallar för "mellanmjölksfart". Det är varken lugnt eller fort, bara något mellanting. Klungan försvann lika fort som startskottet gick. Lite sådär smått pinsamt tycker jag. Är dock grymt imponerad av en dels prestationer. Grattis till er!
Om vi går vidare till denna vecka så har det varit fullt upp med allt i princip.
100km löpning har avverkats + 70min crosstraining + 5 gympapass i skolan. Ja, det har varit en hel del träning. Om ni undrar varför jag har bedrivit 5 gympapass så kan jag med detsamma säga att jag inte gjorde det med fri vilja. Det är obligatoriskt att ha något som kallas "uppgympa" i denna kurs som jag har just nu, och eftersom vi är 5 grupper i vår klass, så skulle alla ha ett pass denna vecka, som var obligatoriskt för alla att vara med på om man vill bli godkänd. Men jag såg det lite som aktiv vila. Man håller igång kroppen på ett naturligt sätt. Blir också lite taggad när det är dunka dunka musik som håller på att spräcka speglarna!
Godkänd blev jag iallfall, men å andra sidan är det mycket svårt att bli underkänd på uppgympan :P
Valde dock att känna efter om kroppen skulle palla att träna så mycket vid sidan om med 5 gympapass. Skulle jag känna mig onormalt trött eller seg så skulle jag dra ner på mängden distans denna vecka. Men så blev det inte då jag aldrig kom in i denna svacka. Upplevde motsatsen faktiskt. Båda kvalitétspassen som jag bedrivde denna vecka gav positiv respons. Synd att man inte kände sig så förra veckan.
Och så har det självklart varit mycket plugg denna vecka, eftersom det är tenta nu på onsdag. Jisses! Hur ska det gå? Resultatet kommer själv att tala om det efteråt ;)
Lite dåligt med uppdatering på siståne. Mycket att göra nu för tiden, så det kan bli svårt att hinna med det ibland.
But now I´m back on track så därför kan jag dra en snabb summering om hur denna vecka har sett ut, och hur förra veckan gestaltade sig i mitt vardagliga liv.
Förra veckan var det mycket i skolan som vanligt, med plugg så fort jag hade tid för det. Träningen tycker jag också gick bra och kände mig hoppfull inför helgen tävling, där uttagning till nordiska mästerskapen stod på agendan i Uddevalla. När dagen kom kändes kroppen som vanligt. Lite "slow start" på morgonen. Uppvärmingen kändes också precis som vanligt, inget nervös dock vilket kan vara ett första dåligt tecken. Hade också svårt att bestämma mig om jag skulle ha lättviktare eller spikes på denna bana. Valde det sista alternativet. Övervägde också ett tag om jag skulle ha långärmad eller kortärmad t-shirt under tävlingslinnet. Gick på det första.
6km (5,8km för att vara exakt) skulle avverkas 4 varv på en 1500m (1450m för att vara exakt) bana som började med en ganska brant backe.
När startskottet gick kändes farten helt ok för min del. Lade mig längre bak i klungan. När backen hade avverkats skruvades tempot upp och redan då kände jag att något inte stod rätt till. Det gick inte att vara avslappnad i kroppen, utan spände mig i alla muskler jag kan komma på just nu. De resterande 5km kände jag mig bara som en lyckstolpe och hade planer på att bryta efter 3km, men valde att trumma på i ett tempo som jag kallar för "mellanmjölksfart". Det är varken lugnt eller fort, bara något mellanting. Klungan försvann lika fort som startskottet gick. Lite sådär smått pinsamt tycker jag. Är dock grymt imponerad av en dels prestationer. Grattis till er!
Om vi går vidare till denna vecka så har det varit fullt upp med allt i princip.
100km löpning har avverkats + 70min crosstraining + 5 gympapass i skolan. Ja, det har varit en hel del träning. Om ni undrar varför jag har bedrivit 5 gympapass så kan jag med detsamma säga att jag inte gjorde det med fri vilja. Det är obligatoriskt att ha något som kallas "uppgympa" i denna kurs som jag har just nu, och eftersom vi är 5 grupper i vår klass, så skulle alla ha ett pass denna vecka, som var obligatoriskt för alla att vara med på om man vill bli godkänd. Men jag såg det lite som aktiv vila. Man håller igång kroppen på ett naturligt sätt. Blir också lite taggad när det är dunka dunka musik som håller på att spräcka speglarna!
Godkänd blev jag iallfall, men å andra sidan är det mycket svårt att bli underkänd på uppgympan :P
Valde dock att känna efter om kroppen skulle palla att träna så mycket vid sidan om med 5 gympapass. Skulle jag känna mig onormalt trött eller seg så skulle jag dra ner på mängden distans denna vecka. Men så blev det inte då jag aldrig kom in i denna svacka. Upplevde motsatsen faktiskt. Båda kvalitétspassen som jag bedrivde denna vecka gav positiv respons. Synd att man inte kände sig så förra veckan.
Och så har det självklart varit mycket plugg denna vecka, eftersom det är tenta nu på onsdag. Jisses! Hur ska det gå? Resultatet kommer själv att tala om det efteråt ;)
