Utpumpad
Tjaba bloggen!
Idag är det den 22:e augusti. Sommaren rullar mot sitt slut. Visst, jag älskar sommaren men är väldigt sugen på att tävla i terräng, och uppleva den härliga atmosfären i skogen då alla lövträd slår om till röda, orangea och gula färger. För att inte tala om den syrerika luften en stilla morgon :) Oh, älskar verkligen den känslan! Att träna i terräng tycker jag dessutom är långt mycket roligare än att yra runt, runt på en friidrottsbana :P Men det har sin charm också. Speciellt då man tävlar mot sina tider. Igår gjorde jag det. Jag tävlade nere i Varberg (getabocksspelen) på 2000m Hinder. Det var årets tuffaste lopp. Har aldrig varit så trött när jag tänker efter. Möjligtvis går Götalandsmästerskapen år 2006 P14 2000m samt ett testlopp på 10km på mitt löpband upp i samma nivå, men annars tror jag inte. Eftersom jag har en såpass dålig hinderteknik kostar det mycket krafter varje gång jag ska klippa en hinderbock. Ett onödigt trippande gör att jag tappar löprytmen och tappar oerhört mycket hastighet på kort tid. Den enda styrkan jag har på hinder är därför flåset samt psyket. Efter 2½ varv (1000m) passerade jag 1000m på 3.11 om jag minns rätt. Sen kom väggen. 1200m (2varv kvar) är det brutalaste varvet rent pyskiskt då hela kroppen smärtar och man har två varv kvar innan mål. Jag försökte bibehålla lugnet, men allt trippande inför varje hinderbock (4hinderbockar+1 vattengrav/varv) kostade så mycket energi. När det återstod ett varv kvar av loppet låg tiden på 5.22. Jag hade därför pers inom ramen. Men jag var så himla slut. Med 200m kvar såg jag svart. Jag skojar inte. Förstår fortfarande inte hur jag kom över vattengraven likaså den sista hinderbocken, men imål kom jag på ett nytt personligt rekord 6.46,05 (har tidigare sprungit på 6.47,31).
När jag var imål låg jag nog 5min i gräset utan att röra mig. Försökte ställa mig upp men det gick inte. La mig 5min till i gräset. Sedan hörde jag speakern roppa att jag skulle ta emot mitt pris på pallen. När jag ställde mig upp kom den första spy attacken. Tog emot priset och gick tillbaka till målområdet för att ta på mig en torr t-shirt. Spyde en gång till. Gick bort till päronen och pratade om loppets gestalltning. Enligt dem tappade jag ca 5m vid varje hinderpassage mot segraren men att jag höll samma tempo mellan hinderbockarna. Man brukar tala om rytm och avslappning när man springer. Det här är precis det omvända. När jag skulle gå och varva ner spydde jag en sista gång. Då kom en hel banan upp. Ouch! Jag skulle nog inte ha ätit den där bananen 40min innan uppvärmning! Iallafall. Varvade ner i 20min. Ja, det tog så lång tid att få bort mjölksyran! Hade jag varit snabbare med att varva ner efter loppet, hade jag troligtvis inte spytt 3 gånger. Man lär sig av sina misstag. Egentligen var målet att springa 2000m hinder på 6.35 och jag låg inom den ramen ända tills det var 2 varv kvar. Men är man då helt solo och inte har någon framför sig att bita sig fast i så rinner tiden lätt iväg när man är så trött. Men jag är ändå nöjd med min insats. Kunde inte ha gjort så mycket mer igår. När jag sprang en distrunda idag kände man av ganska mycket i baklåren. Det gillas! Men det som kan kännas lite oroväckande är att det vankas JSM i Vellinge på fredag, då det är 2000m Hinder P19 som jag är anmäld till. Jag hoppas verkligen att jag kan komma i form tills dess, för just nu känner jag mig riktigt mör i kroppen.
Ni kanske undrar varför jag då sprang hinder i helgen? Egentligen var tanken att jag skulle ha sprungit ett 3000m lopp (hade lite tankar om att springa 5000m på JSM) men eftersom det inte var någon anmäld, och jag hade rest 35mil för att springa ett lopp så vill man ju ställa upp på någon distans. 2000m hinder fanns så jag efteranmälde mig på den sträckan utan något som helst fokus på hinderträning den veckan. Dessutom så ville jag ha ett lopp innan JSM för att se var jag står någonstans då jag under hela sommaren har fått bedriva en del alternativträning, samt löpträning som har varit mer "grundträningsinriktad" just med tanke på den överbelastning som jag fick i hälen. Det gjorde därför i princip hela utesäsongen sparsamakat med hård kvalitetsinriktad träning.
Återigen vill jag springa 2000m hinder på JSM, men jag åker bara dit om jag känner mig i form. Annars är det inte mödan värt tycker jag. Ser mest fram emot terrängsäsongen :P Lidingöloppet samt Terräng-DM lockar mig starkt just nu! Har bedrivit mycket träning på stigar och gräs så jag känner mig komfortabel med det underlaget.
Nej, nu får det vara bra. Ha det bra!
Idag är det den 22:e augusti. Sommaren rullar mot sitt slut. Visst, jag älskar sommaren men är väldigt sugen på att tävla i terräng, och uppleva den härliga atmosfären i skogen då alla lövträd slår om till röda, orangea och gula färger. För att inte tala om den syrerika luften en stilla morgon :) Oh, älskar verkligen den känslan! Att träna i terräng tycker jag dessutom är långt mycket roligare än att yra runt, runt på en friidrottsbana :P Men det har sin charm också. Speciellt då man tävlar mot sina tider. Igår gjorde jag det. Jag tävlade nere i Varberg (getabocksspelen) på 2000m Hinder. Det var årets tuffaste lopp. Har aldrig varit så trött när jag tänker efter. Möjligtvis går Götalandsmästerskapen år 2006 P14 2000m samt ett testlopp på 10km på mitt löpband upp i samma nivå, men annars tror jag inte. Eftersom jag har en såpass dålig hinderteknik kostar det mycket krafter varje gång jag ska klippa en hinderbock. Ett onödigt trippande gör att jag tappar löprytmen och tappar oerhört mycket hastighet på kort tid. Den enda styrkan jag har på hinder är därför flåset samt psyket. Efter 2½ varv (1000m) passerade jag 1000m på 3.11 om jag minns rätt. Sen kom väggen. 1200m (2varv kvar) är det brutalaste varvet rent pyskiskt då hela kroppen smärtar och man har två varv kvar innan mål. Jag försökte bibehålla lugnet, men allt trippande inför varje hinderbock (4hinderbockar+1 vattengrav/varv) kostade så mycket energi. När det återstod ett varv kvar av loppet låg tiden på 5.22. Jag hade därför pers inom ramen. Men jag var så himla slut. Med 200m kvar såg jag svart. Jag skojar inte. Förstår fortfarande inte hur jag kom över vattengraven likaså den sista hinderbocken, men imål kom jag på ett nytt personligt rekord 6.46,05 (har tidigare sprungit på 6.47,31).
När jag var imål låg jag nog 5min i gräset utan att röra mig. Försökte ställa mig upp men det gick inte. La mig 5min till i gräset. Sedan hörde jag speakern roppa att jag skulle ta emot mitt pris på pallen. När jag ställde mig upp kom den första spy attacken. Tog emot priset och gick tillbaka till målområdet för att ta på mig en torr t-shirt. Spyde en gång till. Gick bort till päronen och pratade om loppets gestalltning. Enligt dem tappade jag ca 5m vid varje hinderpassage mot segraren men att jag höll samma tempo mellan hinderbockarna. Man brukar tala om rytm och avslappning när man springer. Det här är precis det omvända. När jag skulle gå och varva ner spydde jag en sista gång. Då kom en hel banan upp. Ouch! Jag skulle nog inte ha ätit den där bananen 40min innan uppvärmning! Iallafall. Varvade ner i 20min. Ja, det tog så lång tid att få bort mjölksyran! Hade jag varit snabbare med att varva ner efter loppet, hade jag troligtvis inte spytt 3 gånger. Man lär sig av sina misstag. Egentligen var målet att springa 2000m hinder på 6.35 och jag låg inom den ramen ända tills det var 2 varv kvar. Men är man då helt solo och inte har någon framför sig att bita sig fast i så rinner tiden lätt iväg när man är så trött. Men jag är ändå nöjd med min insats. Kunde inte ha gjort så mycket mer igår. När jag sprang en distrunda idag kände man av ganska mycket i baklåren. Det gillas! Men det som kan kännas lite oroväckande är att det vankas JSM i Vellinge på fredag, då det är 2000m Hinder P19 som jag är anmäld till. Jag hoppas verkligen att jag kan komma i form tills dess, för just nu känner jag mig riktigt mör i kroppen.
Ni kanske undrar varför jag då sprang hinder i helgen? Egentligen var tanken att jag skulle ha sprungit ett 3000m lopp (hade lite tankar om att springa 5000m på JSM) men eftersom det inte var någon anmäld, och jag hade rest 35mil för att springa ett lopp så vill man ju ställa upp på någon distans. 2000m hinder fanns så jag efteranmälde mig på den sträckan utan något som helst fokus på hinderträning den veckan. Dessutom så ville jag ha ett lopp innan JSM för att se var jag står någonstans då jag under hela sommaren har fått bedriva en del alternativträning, samt löpträning som har varit mer "grundträningsinriktad" just med tanke på den överbelastning som jag fick i hälen. Det gjorde därför i princip hela utesäsongen sparsamakat med hård kvalitetsinriktad träning.
Återigen vill jag springa 2000m hinder på JSM, men jag åker bara dit om jag känner mig i form. Annars är det inte mödan värt tycker jag. Ser mest fram emot terrängsäsongen :P Lidingöloppet samt Terräng-DM lockar mig starkt just nu! Har bedrivit mycket träning på stigar och gräs så jag känner mig komfortabel med det underlaget.
Nej, nu får det vara bra. Ha det bra!
Sommaren går mot sitt slut
Tjaba bloggen!
Ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men ni har nog ändå inte saknat mig ;) Det blir så ibland. Vissa stunder har man ingen lust att uppdatera bloggen med ett nytt inlägg. Hur som helst har det hänt en del hel saker på sistone.
Det största nyhet som jag måste meddela är ju såklart att jag har blivit antagen till Sjukgymnastprogrammet i Umeå! Yippie :) Nu har man en 3 års utbildning + att jag sedan årskurs 9 har velat bli sjukgymnast. Så det värmer om hjärtat. Dock så är det intressant att veta att jag efter första antagningsbeskedet i Linköping låg som reserv 110. Efter andra antagningsbeskedet ligger jag 32:a! ´Herregud vad många som har tackat nej efter första beskedet :O Därför tänker jag såhär: Jag är antagen i vilket fall, men jag hade Umeå som andra alternativ och Linköping som första. Eftersom jag kom in i Umeå stryks allt annat som jag har kategoriserat under Umeå. Men eftersom upproppet äger rum den 29: augusti i Linköping och den 5:e september i Umeå så kan jag ju lika väl gå på upproppet i Linköping också, eftersom det finns små små chanser att bli antagen i Linköping. Alltså förstå mig rätt, jag tycker det vore grymt spännande att starta någonting nytt där man också träffar på nya kompisar med samma intresse samt att man får se en helt ny stad! Ja, Umeå ligger en bra bit upp i landet, men staden passar mig väldigt bra. Rikligt med löparspår i skogarna, mycket mossar (myrar som de säger i Norrland), Europas största sportcenter (IKSU), bra friidrottsklubbar (IFK Umeå, Ume IF och Umedalens IF) som man kan få bra sparring av på tränarna och, som det går rykten om, väldigt duktiga lärare inom sjukgymnastik :) Likaså måste ju allt vara förberett i Umeå då jag går på upproppet i Linköping. Dvs. att boendet framförallt är klart i Umeå, då det trots allt är först till kvarn. I vilket fall kommer det bli bra oavsett om jag kommer in i Umeå eller Linköping. Känns dock lite sorgligt att åka ifrån vissa ägodelar om jag nu flyttar till Umeå :´(. Men som sagt, Umeå verkar riktigt spännande!
Om vi skippar studierna för närvarande och går över till träningsbiten, så fick jag tyvärr ett bakslag för 13 dagar sedan, då jag skulle testa på ett pass på bana med hinderbockar efter att ha sprungit ett 1000m lopp i hög fart. Tyvärr sa hälen ifrån under hinderloppen så jag var tvungen att bryta träningen, och avlasta området med alternativ träning några dagar. Sedan förra söndagen har jag nu kunnat löpa en hel vecka, vilket känns bra. Jag bröt passet i tid då jag kände att det inte stod rätt till, så därför blev det tack och lov inte så långvarigt med den delen :) Men det var först idag som jag testade på ett banpass med spikskor, efter att ha bedrivit all tidigare träning denna vecka med att springa distans och tröskelintervaller på gräs och i skogen. Planen för dagens pass var 8*400m med 1min vila. De yttre förutsättningarna var "sådär". Bra temperatur, men en bitande motvind på bortre rakan och i sista kurvan gjorde ändå sitt. Snittade alla 8 lopp på 71,2sek men tror att vinden gjorde att loppen gick 1-2sek långsammare mot om det hade varit vindstilla. Inga känningar i hälen vilket var den skönaste responsen efter passet. Jobbigt, men inte all för jobbigt om man säger så :P Fanns lite mer att ta av men på något konstigt vis hade jag inte lust för det? Hm. Ska testa på ett till intervallpass nästa vecka med högre sula på loppen. Får se vad jag kryddar ihop. Iallafall har jag stora planer på att tävla nästa veckor. Vad det blir för distans/distanser återstår att se. Jag är iallafall glad över att hälen känns bra! Skulle ju vara himla roligt om jag kom iform innan JSM som jag så gärna vill delta i. Men då måste jag som sagt känna mig fräsch och motiverad för det. Annars kan det bli flopp av allt.
Jag tror faktiskt att det räcker nu. Sitter och funderar, men kommer inte på något mer att säga. Så, på återseende säger jag då :)
Ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men ni har nog ändå inte saknat mig ;) Det blir så ibland. Vissa stunder har man ingen lust att uppdatera bloggen med ett nytt inlägg. Hur som helst har det hänt en del hel saker på sistone.
Det största nyhet som jag måste meddela är ju såklart att jag har blivit antagen till Sjukgymnastprogrammet i Umeå! Yippie :) Nu har man en 3 års utbildning + att jag sedan årskurs 9 har velat bli sjukgymnast. Så det värmer om hjärtat. Dock så är det intressant att veta att jag efter första antagningsbeskedet i Linköping låg som reserv 110. Efter andra antagningsbeskedet ligger jag 32:a! ´Herregud vad många som har tackat nej efter första beskedet :O Därför tänker jag såhär: Jag är antagen i vilket fall, men jag hade Umeå som andra alternativ och Linköping som första. Eftersom jag kom in i Umeå stryks allt annat som jag har kategoriserat under Umeå. Men eftersom upproppet äger rum den 29: augusti i Linköping och den 5:e september i Umeå så kan jag ju lika väl gå på upproppet i Linköping också, eftersom det finns små små chanser att bli antagen i Linköping. Alltså förstå mig rätt, jag tycker det vore grymt spännande att starta någonting nytt där man också träffar på nya kompisar med samma intresse samt att man får se en helt ny stad! Ja, Umeå ligger en bra bit upp i landet, men staden passar mig väldigt bra. Rikligt med löparspår i skogarna, mycket mossar (myrar som de säger i Norrland), Europas största sportcenter (IKSU), bra friidrottsklubbar (IFK Umeå, Ume IF och Umedalens IF) som man kan få bra sparring av på tränarna och, som det går rykten om, väldigt duktiga lärare inom sjukgymnastik :) Likaså måste ju allt vara förberett i Umeå då jag går på upproppet i Linköping. Dvs. att boendet framförallt är klart i Umeå, då det trots allt är först till kvarn. I vilket fall kommer det bli bra oavsett om jag kommer in i Umeå eller Linköping. Känns dock lite sorgligt att åka ifrån vissa ägodelar om jag nu flyttar till Umeå :´(. Men som sagt, Umeå verkar riktigt spännande!
Om vi skippar studierna för närvarande och går över till träningsbiten, så fick jag tyvärr ett bakslag för 13 dagar sedan, då jag skulle testa på ett pass på bana med hinderbockar efter att ha sprungit ett 1000m lopp i hög fart. Tyvärr sa hälen ifrån under hinderloppen så jag var tvungen att bryta träningen, och avlasta området med alternativ träning några dagar. Sedan förra söndagen har jag nu kunnat löpa en hel vecka, vilket känns bra. Jag bröt passet i tid då jag kände att det inte stod rätt till, så därför blev det tack och lov inte så långvarigt med den delen :) Men det var först idag som jag testade på ett banpass med spikskor, efter att ha bedrivit all tidigare träning denna vecka med att springa distans och tröskelintervaller på gräs och i skogen. Planen för dagens pass var 8*400m med 1min vila. De yttre förutsättningarna var "sådär". Bra temperatur, men en bitande motvind på bortre rakan och i sista kurvan gjorde ändå sitt. Snittade alla 8 lopp på 71,2sek men tror att vinden gjorde att loppen gick 1-2sek långsammare mot om det hade varit vindstilla. Inga känningar i hälen vilket var den skönaste responsen efter passet. Jobbigt, men inte all för jobbigt om man säger så :P Fanns lite mer att ta av men på något konstigt vis hade jag inte lust för det? Hm. Ska testa på ett till intervallpass nästa vecka med högre sula på loppen. Får se vad jag kryddar ihop. Iallafall har jag stora planer på att tävla nästa veckor. Vad det blir för distans/distanser återstår att se. Jag är iallafall glad över att hälen känns bra! Skulle ju vara himla roligt om jag kom iform innan JSM som jag så gärna vill delta i. Men då måste jag som sagt känna mig fräsch och motiverad för det. Annars kan det bli flopp av allt.
Jag tror faktiskt att det räcker nu. Sitter och funderar, men kommer inte på något mer att säga. Så, på återseende säger jag då :)
