Behåll humöret uppe!
Tjaba bloggen!
Det var ett bra tag sedan jag skrev. Det mesta har berott på att jag inte har varit på humör faktiskt. Eller, det har skiftat väldigt mycket under de senaste dagarna. För 2 veckor sedan var jag dock nere i Alperna med far, vilket var mycket angenämt. Slappat? Japp, men inte bara :P mycket löpning blev det också i bergen. Orten (Spitzingsee) ligger på 1100m höjd över havet, så lite höghöjdsträning gav det iallafall. De första 2 dagarna tog det dock emot kan jag säga :P Speciellt uppför, haha. Men för det mesta ägnades den största tiden på spa:t. Me like it! Mycket bastu, bubbelbad, fotbad mm. Bra återhämtning mellan passen.
På tal om återhämtning är det något som jag INTE har varit slarvig med de senaste månaderna. Jag har varit nogrann med sömnen, kosten, stretchning, varva hårda med lätta pass, prehabträning, bastu, massage, you name it!
Trots det så fick jag några bakslag efter att ha kommit hem till Sverige. Det första började redan dagen efter. Jag var ute på ett klassiskt distanspass på 14km i ett lugnt och samsat tempo. Inget gjorde ont, allt stämde, men efter 8km fick jag en AKUT bajsattack! Vad gör man då? Jo, jag var ju tvungen att vädra rumpan. Rakt in i skogen ner med brallorna och.......Asså, egentligen var det inte det här ämnet jag ville komma till, men jag var bl.a. med om den händelsen. Det var när jag cyklade hem och kom innanför som jag kände en smärta i höftfästet. Diagnos = mycket stel i höftböjarmuskeln. Behandling = massage, stretch, en extra vilodag och syrka = höften back on track! yes! fortsatte mitt träningsschema som planerat, där kroppen svarade bra förra veckan med bl.a. ett bra intervallpass på bana inomhus. Lördagens distanspass gick stadigt på räls, söndagens tröskelintervaller i - 12 grader kändes också bra.
Måndag...... Distans 15km... Inga känningar under loppets gång. Har absolut inte ont någonstans, kroppen är fräsch, inte trött och inte sliten utan FRÄSCCCCCH! Låg på stadiga 4.20min/km. Klar med passet, huvudet mår bra, musklerna är lagom varma och jag cyklar hem till villa á la Holm. Stretchar musklerna, känns bra och sen ska jag gå nerför trapporna till duschen. Men?! vad nu då? det gör ont i knät? stel? nja, snarare en irritation. Ställer mig i duschen och kör kallt & varmt på området (för att öka blodcitkulationen och på så sätt mjukna upp muskeln/leden). Efter att ha duschat klart går jag upp och gör i ordning en fettrik mat som jag gillar. Sitter och äter samtidigt som jag ser på "Jason Bourne". Klar med käket efter 30min, ställer mig upp och knät smärtar riktigt ordentligt. Men vad f*n!?!? What´s wrong liksom?
Då kommer det upp ett minne från min hjärna. Våren 2009. Patellofemoralt smärtsyndrom. Diagnos: smärtar vid långvarigt huksittande, gång nerför trappor, sittande i bil, smärtor runt knäskålsregionen. Alla smärtor liknar exakt den insident som jag hade då.
Då kommer nästa fråga. Hur blev jag bra från detta syndrom? Muskelkontraktioner var svaret då. Jag var då svag i quadriceps, vilket gorde att knäskålen pekade utåt och bildade en såkallade Q-vinkel från höft - knät. Kort sagt, knäskålen får jobba extra hårt vilket gör att den överbelastas. Inte kul, men jag vet vad som behövs göras. Undvik löpning, bedriv alternativ träning som längdåkning, rehabträning, laserbehandling, vila, överskott av energi från mat och behåll en god blodcirkulation i området. Check på allt!
Har därför bedrivit längdskidåkning de senaste 2 dagarna (vilade dagen efter uppkomsten) vilket har varit mycket roligt och dessutom härligt då solen har tittat fram. Man får en riktigt bra pump av längdskidor, aktiverar mer muskler än löpning vilket jag kan ha nytta av i dagsläget. Men som sagt, då når inte samma glädjestandard som löpning.
På tal om längdskidor, så började ju Skid-VM idag där Marcus Hellner soppade hem en guldmedalj och Emil Jönsson en bronspeng i Sprint. Starkt jobbat killar! Då är man glad över att vara Svensk. Speciellt då Hellner slog Northug ;D
I det övriga har det blivit mycket råplugg på prakitken i körskolan samt några tester på datorn. Enligt min körskola är man tvungen att ha 63 av 70p medans det "riktiga provet" nöjer sig med 52 eller 53p. Har nu klarat A delen där jag fick precis 63p. Yippie! eller inte... De 3 tidigare omgångarna fick jag 61,60,61p vilket jag lackade ut totalt på. B-delen kan man deffinera som: "Close but no cigar". De sista 2 har jag fått 62 vs 62p. Mycket irriterande helt enkelt.... Men det gäller att bibeålla ett positivt intryck till vardagen. Snart är det vår dessutom och knät kommer läka! Det ska läka fort! Jag har börjat bli mycket erfaren av överbelastningar.
Det som är irriternade är bara att denna gång sa inte kroppen till att "något var fel" under löpningens gång?
Pers men inte nöjd....
Då har Norrköping utvecklats till ett fullspäckat skridskorlandskap! SNORHALT! Det märkte jag tydligt då jag för 3 timmar sedan var ute på ett 16km distanspass. Men jag ramlade inte en ända gång så därför är jag nöjd :)
Dock blev jag inte lika nöjd igår, då jag sprang DM 3000m. Planen var att få en tid runt 9.30 vilket jag visste fanns inom ramen. Jag blev anmäld till A - heatet, så mina förhoppningar till att loppet skulle gå fort gick i uppfyllelse.
Problemet var bara att det gick lite för fort för min del. Första kilometern gick på 3.03 och redan då började kroppen kännas sliten. Men jag försökte bita mig fast i en rygg och efter hälften (1500m) passerade jag på 4.42 så 9.30 skulle trots allt kunna gå. Men då var jag riktigt sliten.... Låren hade fått för stora ansamlingar av mjölksyra från den höga utgångsfarten, och andningen började kännas väldigt ansträngande. När jag passerde km 2 på 6.23 så var min kropp allt annat än fräsch. Det fanns inget annat än att orka ta sig i mål. Tiden landade på 9.47, vilket ändå faktiskt är pers med 5 sek. Men jag vet att det finns så många mer sekunder att ta av i denna kropp.
Men som sagt, det finns ett par orsaker till varför tiden inte blev bättre:
1. Jag ligger inne i en 100km vecka
2. Har bara bedrivit distanspass innan loppet (dock ett snabbdistanspass 11km i 3.45min/km fart)
3. Utgångsfarten var för hög
4. Jag fick springa i ingenmansland sista 7 varven
Kort sagt, det finns ändå orsaker till sluttiden. Och då ställer ni säkert frågan, varför tränar du så mycket mängd denna vecka då det är ett 3000m lopp? ska man inte vara i form då? borde jag inte ha bedrivit mer fartpass denna vecka?
Saken är att: Jag ska inte vara bäst nu på året. Vintern är den tiden på året som man ska grundträna, och bygga upp en grunduthållighet inför kommande utesäsong. Det är då jag ska vara i bästa form, det är då mer kvalitétspass i form av intervaller som kommer läggas in i passen, medans mängden kommer sänkas också.
Och att jag gick ut i den farten berodde på att alla andra i heatet också gjorde det (några snabbare dock) och då vill man ju inte vika ner sig. Hellre går jag ut för hårt och stumnar, än kommer i mål fräsch.
Och jag var så nära att nå målet "spy efter lopp" men jag hade ganska brottom hem, så nedvarvningen började ganska snart efter loppet, vilket då gör att man syresätter musklerna och på så sätt rensas mjölksyran bort.
Det är ett gott råd till er som idrottar! om ni är sprängda med mjölksyra, se då till att varva ner ordentligt även om ni är utpumpade! Det påskyndar återhämtningen mycket fortare + att ni slipper lida lika länge med illamåendet ;)
Det var allt för mig idag.
På måndag sticker jag till Alperna, höghöjdsträning! Det blir riktigt nice :)
Ha en fortsatt bra dag!
