Sommaren går mot sitt slut
Tjaba bloggen!
Ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men ni har nog ändå inte saknat mig ;) Det blir så ibland. Vissa stunder har man ingen lust att uppdatera bloggen med ett nytt inlägg. Hur som helst har det hänt en del hel saker på sistone.
Det största nyhet som jag måste meddela är ju såklart att jag har blivit antagen till Sjukgymnastprogrammet i Umeå! Yippie :) Nu har man en 3 års utbildning + att jag sedan årskurs 9 har velat bli sjukgymnast. Så det värmer om hjärtat. Dock så är det intressant att veta att jag efter första antagningsbeskedet i Linköping låg som reserv 110. Efter andra antagningsbeskedet ligger jag 32:a! ´Herregud vad många som har tackat nej efter första beskedet :O Därför tänker jag såhär: Jag är antagen i vilket fall, men jag hade Umeå som andra alternativ och Linköping som första. Eftersom jag kom in i Umeå stryks allt annat som jag har kategoriserat under Umeå. Men eftersom upproppet äger rum den 29: augusti i Linköping och den 5:e september i Umeå så kan jag ju lika väl gå på upproppet i Linköping också, eftersom det finns små små chanser att bli antagen i Linköping. Alltså förstå mig rätt, jag tycker det vore grymt spännande att starta någonting nytt där man också träffar på nya kompisar med samma intresse samt att man får se en helt ny stad! Ja, Umeå ligger en bra bit upp i landet, men staden passar mig väldigt bra. Rikligt med löparspår i skogarna, mycket mossar (myrar som de säger i Norrland), Europas största sportcenter (IKSU), bra friidrottsklubbar (IFK Umeå, Ume IF och Umedalens IF) som man kan få bra sparring av på tränarna och, som det går rykten om, väldigt duktiga lärare inom sjukgymnastik :) Likaså måste ju allt vara förberett i Umeå då jag går på upproppet i Linköping. Dvs. att boendet framförallt är klart i Umeå, då det trots allt är först till kvarn. I vilket fall kommer det bli bra oavsett om jag kommer in i Umeå eller Linköping. Känns dock lite sorgligt att åka ifrån vissa ägodelar om jag nu flyttar till Umeå :´(. Men som sagt, Umeå verkar riktigt spännande!
Om vi skippar studierna för närvarande och går över till träningsbiten, så fick jag tyvärr ett bakslag för 13 dagar sedan, då jag skulle testa på ett pass på bana med hinderbockar efter att ha sprungit ett 1000m lopp i hög fart. Tyvärr sa hälen ifrån under hinderloppen så jag var tvungen att bryta träningen, och avlasta området med alternativ träning några dagar. Sedan förra söndagen har jag nu kunnat löpa en hel vecka, vilket känns bra. Jag bröt passet i tid då jag kände att det inte stod rätt till, så därför blev det tack och lov inte så långvarigt med den delen :) Men det var först idag som jag testade på ett banpass med spikskor, efter att ha bedrivit all tidigare träning denna vecka med att springa distans och tröskelintervaller på gräs och i skogen. Planen för dagens pass var 8*400m med 1min vila. De yttre förutsättningarna var "sådär". Bra temperatur, men en bitande motvind på bortre rakan och i sista kurvan gjorde ändå sitt. Snittade alla 8 lopp på 71,2sek men tror att vinden gjorde att loppen gick 1-2sek långsammare mot om det hade varit vindstilla. Inga känningar i hälen vilket var den skönaste responsen efter passet. Jobbigt, men inte all för jobbigt om man säger så :P Fanns lite mer att ta av men på något konstigt vis hade jag inte lust för det? Hm. Ska testa på ett till intervallpass nästa vecka med högre sula på loppen. Får se vad jag kryddar ihop. Iallafall har jag stora planer på att tävla nästa veckor. Vad det blir för distans/distanser återstår att se. Jag är iallafall glad över att hälen känns bra! Skulle ju vara himla roligt om jag kom iform innan JSM som jag så gärna vill delta i. Men då måste jag som sagt känna mig fräsch och motiverad för det. Annars kan det bli flopp av allt.
Jag tror faktiskt att det räcker nu. Sitter och funderar, men kommer inte på något mer att säga. Så, på återseende säger jag då :)
Ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men ni har nog ändå inte saknat mig ;) Det blir så ibland. Vissa stunder har man ingen lust att uppdatera bloggen med ett nytt inlägg. Hur som helst har det hänt en del hel saker på sistone.
Det största nyhet som jag måste meddela är ju såklart att jag har blivit antagen till Sjukgymnastprogrammet i Umeå! Yippie :) Nu har man en 3 års utbildning + att jag sedan årskurs 9 har velat bli sjukgymnast. Så det värmer om hjärtat. Dock så är det intressant att veta att jag efter första antagningsbeskedet i Linköping låg som reserv 110. Efter andra antagningsbeskedet ligger jag 32:a! ´Herregud vad många som har tackat nej efter första beskedet :O Därför tänker jag såhär: Jag är antagen i vilket fall, men jag hade Umeå som andra alternativ och Linköping som första. Eftersom jag kom in i Umeå stryks allt annat som jag har kategoriserat under Umeå. Men eftersom upproppet äger rum den 29: augusti i Linköping och den 5:e september i Umeå så kan jag ju lika väl gå på upproppet i Linköping också, eftersom det finns små små chanser att bli antagen i Linköping. Alltså förstå mig rätt, jag tycker det vore grymt spännande att starta någonting nytt där man också träffar på nya kompisar med samma intresse samt att man får se en helt ny stad! Ja, Umeå ligger en bra bit upp i landet, men staden passar mig väldigt bra. Rikligt med löparspår i skogarna, mycket mossar (myrar som de säger i Norrland), Europas största sportcenter (IKSU), bra friidrottsklubbar (IFK Umeå, Ume IF och Umedalens IF) som man kan få bra sparring av på tränarna och, som det går rykten om, väldigt duktiga lärare inom sjukgymnastik :) Likaså måste ju allt vara förberett i Umeå då jag går på upproppet i Linköping. Dvs. att boendet framförallt är klart i Umeå, då det trots allt är först till kvarn. I vilket fall kommer det bli bra oavsett om jag kommer in i Umeå eller Linköping. Känns dock lite sorgligt att åka ifrån vissa ägodelar om jag nu flyttar till Umeå :´(. Men som sagt, Umeå verkar riktigt spännande!
Om vi skippar studierna för närvarande och går över till träningsbiten, så fick jag tyvärr ett bakslag för 13 dagar sedan, då jag skulle testa på ett pass på bana med hinderbockar efter att ha sprungit ett 1000m lopp i hög fart. Tyvärr sa hälen ifrån under hinderloppen så jag var tvungen att bryta träningen, och avlasta området med alternativ träning några dagar. Sedan förra söndagen har jag nu kunnat löpa en hel vecka, vilket känns bra. Jag bröt passet i tid då jag kände att det inte stod rätt till, så därför blev det tack och lov inte så långvarigt med den delen :) Men det var först idag som jag testade på ett banpass med spikskor, efter att ha bedrivit all tidigare träning denna vecka med att springa distans och tröskelintervaller på gräs och i skogen. Planen för dagens pass var 8*400m med 1min vila. De yttre förutsättningarna var "sådär". Bra temperatur, men en bitande motvind på bortre rakan och i sista kurvan gjorde ändå sitt. Snittade alla 8 lopp på 71,2sek men tror att vinden gjorde att loppen gick 1-2sek långsammare mot om det hade varit vindstilla. Inga känningar i hälen vilket var den skönaste responsen efter passet. Jobbigt, men inte all för jobbigt om man säger så :P Fanns lite mer att ta av men på något konstigt vis hade jag inte lust för det? Hm. Ska testa på ett till intervallpass nästa vecka med högre sula på loppen. Får se vad jag kryddar ihop. Iallafall har jag stora planer på att tävla nästa veckor. Vad det blir för distans/distanser återstår att se. Jag är iallafall glad över att hälen känns bra! Skulle ju vara himla roligt om jag kom iform innan JSM som jag så gärna vill delta i. Men då måste jag som sagt känna mig fräsch och motiverad för det. Annars kan det bli flopp av allt.
Jag tror faktiskt att det räcker nu. Sitter och funderar, men kommer inte på något mer att säga. Så, på återseende säger jag då :)
Kommentarer
Trackback
