Utpumpad
Tjaba bloggen!
Idag är det den 22:e augusti. Sommaren rullar mot sitt slut. Visst, jag älskar sommaren men är väldigt sugen på att tävla i terräng, och uppleva den härliga atmosfären i skogen då alla lövträd slår om till röda, orangea och gula färger. För att inte tala om den syrerika luften en stilla morgon :) Oh, älskar verkligen den känslan! Att träna i terräng tycker jag dessutom är långt mycket roligare än att yra runt, runt på en friidrottsbana :P Men det har sin charm också. Speciellt då man tävlar mot sina tider. Igår gjorde jag det. Jag tävlade nere i Varberg (getabocksspelen) på 2000m Hinder. Det var årets tuffaste lopp. Har aldrig varit så trött när jag tänker efter. Möjligtvis går Götalandsmästerskapen år 2006 P14 2000m samt ett testlopp på 10km på mitt löpband upp i samma nivå, men annars tror jag inte. Eftersom jag har en såpass dålig hinderteknik kostar det mycket krafter varje gång jag ska klippa en hinderbock. Ett onödigt trippande gör att jag tappar löprytmen och tappar oerhört mycket hastighet på kort tid. Den enda styrkan jag har på hinder är därför flåset samt psyket. Efter 2½ varv (1000m) passerade jag 1000m på 3.11 om jag minns rätt. Sen kom väggen. 1200m (2varv kvar) är det brutalaste varvet rent pyskiskt då hela kroppen smärtar och man har två varv kvar innan mål. Jag försökte bibehålla lugnet, men allt trippande inför varje hinderbock (4hinderbockar+1 vattengrav/varv) kostade så mycket energi. När det återstod ett varv kvar av loppet låg tiden på 5.22. Jag hade därför pers inom ramen. Men jag var så himla slut. Med 200m kvar såg jag svart. Jag skojar inte. Förstår fortfarande inte hur jag kom över vattengraven likaså den sista hinderbocken, men imål kom jag på ett nytt personligt rekord 6.46,05 (har tidigare sprungit på 6.47,31).
När jag var imål låg jag nog 5min i gräset utan att röra mig. Försökte ställa mig upp men det gick inte. La mig 5min till i gräset. Sedan hörde jag speakern roppa att jag skulle ta emot mitt pris på pallen. När jag ställde mig upp kom den första spy attacken. Tog emot priset och gick tillbaka till målområdet för att ta på mig en torr t-shirt. Spyde en gång till. Gick bort till päronen och pratade om loppets gestalltning. Enligt dem tappade jag ca 5m vid varje hinderpassage mot segraren men att jag höll samma tempo mellan hinderbockarna. Man brukar tala om rytm och avslappning när man springer. Det här är precis det omvända. När jag skulle gå och varva ner spydde jag en sista gång. Då kom en hel banan upp. Ouch! Jag skulle nog inte ha ätit den där bananen 40min innan uppvärmning! Iallafall. Varvade ner i 20min. Ja, det tog så lång tid att få bort mjölksyran! Hade jag varit snabbare med att varva ner efter loppet, hade jag troligtvis inte spytt 3 gånger. Man lär sig av sina misstag. Egentligen var målet att springa 2000m hinder på 6.35 och jag låg inom den ramen ända tills det var 2 varv kvar. Men är man då helt solo och inte har någon framför sig att bita sig fast i så rinner tiden lätt iväg när man är så trött. Men jag är ändå nöjd med min insats. Kunde inte ha gjort så mycket mer igår. När jag sprang en distrunda idag kände man av ganska mycket i baklåren. Det gillas! Men det som kan kännas lite oroväckande är att det vankas JSM i Vellinge på fredag, då det är 2000m Hinder P19 som jag är anmäld till. Jag hoppas verkligen att jag kan komma i form tills dess, för just nu känner jag mig riktigt mör i kroppen.
Ni kanske undrar varför jag då sprang hinder i helgen? Egentligen var tanken att jag skulle ha sprungit ett 3000m lopp (hade lite tankar om att springa 5000m på JSM) men eftersom det inte var någon anmäld, och jag hade rest 35mil för att springa ett lopp så vill man ju ställa upp på någon distans. 2000m hinder fanns så jag efteranmälde mig på den sträckan utan något som helst fokus på hinderträning den veckan. Dessutom så ville jag ha ett lopp innan JSM för att se var jag står någonstans då jag under hela sommaren har fått bedriva en del alternativträning, samt löpträning som har varit mer "grundträningsinriktad" just med tanke på den överbelastning som jag fick i hälen. Det gjorde därför i princip hela utesäsongen sparsamakat med hård kvalitetsinriktad träning.
Återigen vill jag springa 2000m hinder på JSM, men jag åker bara dit om jag känner mig i form. Annars är det inte mödan värt tycker jag. Ser mest fram emot terrängsäsongen :P Lidingöloppet samt Terräng-DM lockar mig starkt just nu! Har bedrivit mycket träning på stigar och gräs så jag känner mig komfortabel med det underlaget.
Nej, nu får det vara bra. Ha det bra!
Idag är det den 22:e augusti. Sommaren rullar mot sitt slut. Visst, jag älskar sommaren men är väldigt sugen på att tävla i terräng, och uppleva den härliga atmosfären i skogen då alla lövträd slår om till röda, orangea och gula färger. För att inte tala om den syrerika luften en stilla morgon :) Oh, älskar verkligen den känslan! Att träna i terräng tycker jag dessutom är långt mycket roligare än att yra runt, runt på en friidrottsbana :P Men det har sin charm också. Speciellt då man tävlar mot sina tider. Igår gjorde jag det. Jag tävlade nere i Varberg (getabocksspelen) på 2000m Hinder. Det var årets tuffaste lopp. Har aldrig varit så trött när jag tänker efter. Möjligtvis går Götalandsmästerskapen år 2006 P14 2000m samt ett testlopp på 10km på mitt löpband upp i samma nivå, men annars tror jag inte. Eftersom jag har en såpass dålig hinderteknik kostar det mycket krafter varje gång jag ska klippa en hinderbock. Ett onödigt trippande gör att jag tappar löprytmen och tappar oerhört mycket hastighet på kort tid. Den enda styrkan jag har på hinder är därför flåset samt psyket. Efter 2½ varv (1000m) passerade jag 1000m på 3.11 om jag minns rätt. Sen kom väggen. 1200m (2varv kvar) är det brutalaste varvet rent pyskiskt då hela kroppen smärtar och man har två varv kvar innan mål. Jag försökte bibehålla lugnet, men allt trippande inför varje hinderbock (4hinderbockar+1 vattengrav/varv) kostade så mycket energi. När det återstod ett varv kvar av loppet låg tiden på 5.22. Jag hade därför pers inom ramen. Men jag var så himla slut. Med 200m kvar såg jag svart. Jag skojar inte. Förstår fortfarande inte hur jag kom över vattengraven likaså den sista hinderbocken, men imål kom jag på ett nytt personligt rekord 6.46,05 (har tidigare sprungit på 6.47,31).
När jag var imål låg jag nog 5min i gräset utan att röra mig. Försökte ställa mig upp men det gick inte. La mig 5min till i gräset. Sedan hörde jag speakern roppa att jag skulle ta emot mitt pris på pallen. När jag ställde mig upp kom den första spy attacken. Tog emot priset och gick tillbaka till målområdet för att ta på mig en torr t-shirt. Spyde en gång till. Gick bort till päronen och pratade om loppets gestalltning. Enligt dem tappade jag ca 5m vid varje hinderpassage mot segraren men att jag höll samma tempo mellan hinderbockarna. Man brukar tala om rytm och avslappning när man springer. Det här är precis det omvända. När jag skulle gå och varva ner spydde jag en sista gång. Då kom en hel banan upp. Ouch! Jag skulle nog inte ha ätit den där bananen 40min innan uppvärmning! Iallafall. Varvade ner i 20min. Ja, det tog så lång tid att få bort mjölksyran! Hade jag varit snabbare med att varva ner efter loppet, hade jag troligtvis inte spytt 3 gånger. Man lär sig av sina misstag. Egentligen var målet att springa 2000m hinder på 6.35 och jag låg inom den ramen ända tills det var 2 varv kvar. Men är man då helt solo och inte har någon framför sig att bita sig fast i så rinner tiden lätt iväg när man är så trött. Men jag är ändå nöjd med min insats. Kunde inte ha gjort så mycket mer igår. När jag sprang en distrunda idag kände man av ganska mycket i baklåren. Det gillas! Men det som kan kännas lite oroväckande är att det vankas JSM i Vellinge på fredag, då det är 2000m Hinder P19 som jag är anmäld till. Jag hoppas verkligen att jag kan komma i form tills dess, för just nu känner jag mig riktigt mör i kroppen.
Ni kanske undrar varför jag då sprang hinder i helgen? Egentligen var tanken att jag skulle ha sprungit ett 3000m lopp (hade lite tankar om att springa 5000m på JSM) men eftersom det inte var någon anmäld, och jag hade rest 35mil för att springa ett lopp så vill man ju ställa upp på någon distans. 2000m hinder fanns så jag efteranmälde mig på den sträckan utan något som helst fokus på hinderträning den veckan. Dessutom så ville jag ha ett lopp innan JSM för att se var jag står någonstans då jag under hela sommaren har fått bedriva en del alternativträning, samt löpträning som har varit mer "grundträningsinriktad" just med tanke på den överbelastning som jag fick i hälen. Det gjorde därför i princip hela utesäsongen sparsamakat med hård kvalitetsinriktad träning.
Återigen vill jag springa 2000m hinder på JSM, men jag åker bara dit om jag känner mig i form. Annars är det inte mödan värt tycker jag. Ser mest fram emot terrängsäsongen :P Lidingöloppet samt Terräng-DM lockar mig starkt just nu! Har bedrivit mycket träning på stigar och gräs så jag känner mig komfortabel med det underlaget.
Nej, nu får det vara bra. Ha det bra!
Kommentarer
Trackback
