Messmöret

Tjaba bloggen!

Det var ett bra tag sedan jag skrev. Det mesta har berott på att jag inte har varit på humör faktiskt. Eller, det har skiftat väldigt mycket under de senaste dagarna. För 2 veckor sedan var jag dock nere i Alperna med far, vilket var mycket angenämt. Slappat? Japp, men inte bara :P mycket löpning blev det också i bergen. Orten (Spitzingsee) ligger på 1100m höjd över havet, så lite höghöjdsträning gav det iallafall. De första 2 dagarna tog det dock emot kan jag säga :P Speciellt uppför, haha. Men för det mesta ägnades den största tiden på spa:t. Me like it! Mycket bastu, bubbelbad, fotbad mm. Bra återhämtning mellan passen.
På tal om återhämtning är det något som jag INTE har varit slarvig med de senaste månaderna. Jag har varit nogrann med sömnen, kosten, stretchning, varva hårda med lätta pass, prehabträning, bastu, massage, you name it!
Trots det så fick jag några bakslag efter att ha kommit hem till Sverige. Det första började redan dagen efter. Jag var ute på ett klassiskt distanspass på 14km i ett lugnt och samsat tempo. Inget gjorde ont, allt stämde, men efter 8km fick jag en AKUT bajsattack! Vad gör man då? Jo, jag var ju tvungen att vädra rumpan. Rakt in i skogen ner med brallorna och.......Asså, egentligen var det inte det här ämnet jag ville komma till, men jag var bl.a. med om den händelsen. Det var när jag cyklade hem och kom innanför som jag kände en smärta i höftfästet. Diagnos = mycket stel i höftböjarmuskeln. Behandling = massage, stretch, en extra vilodag och syrka = höften back on track! yes! fortsatte mitt träningsschema som planerat, där kroppen svarade bra förra veckan med bl.a. ett bra intervallpass på bana inomhus. Lördagens distanspass gick stadigt på räls, söndagens tröskelintervaller i - 12 grader kändes också bra.
Måndag...... Distans 15km... Inga känningar under loppets gång. Har absolut inte ont någonstans, kroppen är fräsch, inte trött och inte sliten utan FRÄSCCCCCH! Låg på stadiga 4.20min/km. Klar med passet, huvudet mår bra, musklerna är lagom varma och jag cyklar hem till villa á la Holm. Stretchar musklerna, känns bra och sen ska jag gå nerför trapporna till duschen. Men?! vad nu då? det gör ont i knät? stel? nja, snarare en irritation. Ställer mig i duschen och kör kallt & varmt på området (för att öka blodcitkulationen och på så sätt mjukna upp muskeln/leden). Efter att ha duschat klart går jag upp och gör i ordning en fettrik mat som jag gillar. Sitter och äter samtidigt som jag ser på "Jason Bourne". Klar med käket efter 30min, ställer mig upp och knät smärtar riktigt ordentligt. Men vad f*n!?!? What´s wrong liksom?
Då kommer det upp ett minne från min hjärna. Våren 2009. Patellofemoralt smärtsyndrom. Diagnos: smärtar vid långvarigt huksittande, gång nerför trappor, sittande i bil, smärtor runt knäskålsregionen. Alla smärtor liknar exakt den insident som jag hade då.
Då kommer nästa fråga. Hur blev jag bra från detta syndrom? Muskelkontraktioner var svaret då. Jag var då svag i quadriceps, vilket gorde att knäskålen pekade utåt och bildade en såkallade Q-vinkel från höft - knät. Kort sagt, knäskålen får jobba extra hårt vilket gör att den överbelastas. Inte kul, men jag vet vad som behövs göras. Undvik löpning, bedriv alternativ träning som längdåkning, rehabträning, laserbehandling, vila, överskott av energi från mat och behåll en god blodcirkulation i området. Check på allt!
Har därför bedrivit längdskidåkning de senaste 2 dagarna (vilade dagen efter uppkomsten) vilket har varit mycket roligt och dessutom härligt då solen har tittat fram. Man får en riktigt bra pump av längdskidor, aktiverar mer muskler än löpning vilket jag kan ha nytta av i dagsläget. Men som sagt, då når inte samma glädjestandard som löpning.

På tal om längdskidor, så började ju Skid-VM idag där Marcus Hellner soppade hem en guldmedalj och Emil Jönsson en bronspeng i Sprint. Starkt jobbat killar! Då är man glad över att vara Svensk. Speciellt då Hellner slog Northug ;D
I det övriga har det blivit mycket råplugg på prakitken i körskolan samt några tester på datorn. Enligt min körskola är man tvungen att ha 63 av 70p medans det "riktiga provet" nöjer sig med 52 eller 53p. Har nu klarat A delen där jag fick precis 63p. Yippie! eller inte... De 3 tidigare omgångarna fick jag 61,60,61p vilket jag lackade ut totalt på. B-delen kan man deffinera som: "Close but no cigar". De sista 2 har jag fått 62 vs 62p. Mycket irriterande helt enkelt.... Men det gäller att bibeålla ett positivt intryck till vardagen. Snart är det vår dessutom och knät kommer läka! Det ska läka fort! Jag har börjat bli mycket erfaren av överbelastningar.
Det som är irriternade är bara att denna gång sa inte kroppen till att "något var fel" under löpningens gång?