Pers men inte nöjd....
Tjaba bloggen!
Då har Norrköping utvecklats till ett fullspäckat skridskorlandskap! SNORHALT! Det märkte jag tydligt då jag för 3 timmar sedan var ute på ett 16km distanspass. Men jag ramlade inte en ända gång så därför är jag nöjd :)
Dock blev jag inte lika nöjd igår, då jag sprang DM 3000m. Planen var att få en tid runt 9.30 vilket jag visste fanns inom ramen. Jag blev anmäld till A - heatet, så mina förhoppningar till att loppet skulle gå fort gick i uppfyllelse.
Problemet var bara att det gick lite för fort för min del. Första kilometern gick på 3.03 och redan då började kroppen kännas sliten. Men jag försökte bita mig fast i en rygg och efter hälften (1500m) passerade jag på 4.42 så 9.30 skulle trots allt kunna gå. Men då var jag riktigt sliten.... Låren hade fått för stora ansamlingar av mjölksyra från den höga utgångsfarten, och andningen började kännas väldigt ansträngande. När jag passerde km 2 på 6.23 så var min kropp allt annat än fräsch. Det fanns inget annat än att orka ta sig i mål. Tiden landade på 9.47, vilket ändå faktiskt är pers med 5 sek. Men jag vet att det finns så många mer sekunder att ta av i denna kropp.
Men som sagt, det finns ett par orsaker till varför tiden inte blev bättre:
1. Jag ligger inne i en 100km vecka
2. Har bara bedrivit distanspass innan loppet (dock ett snabbdistanspass 11km i 3.45min/km fart)
3. Utgångsfarten var för hög
4. Jag fick springa i ingenmansland sista 7 varven
Kort sagt, det finns ändå orsaker till sluttiden. Och då ställer ni säkert frågan, varför tränar du så mycket mängd denna vecka då det är ett 3000m lopp? ska man inte vara i form då? borde jag inte ha bedrivit mer fartpass denna vecka?
Saken är att: Jag ska inte vara bäst nu på året. Vintern är den tiden på året som man ska grundträna, och bygga upp en grunduthållighet inför kommande utesäsong. Det är då jag ska vara i bästa form, det är då mer kvalitétspass i form av intervaller som kommer läggas in i passen, medans mängden kommer sänkas också.
Och att jag gick ut i den farten berodde på att alla andra i heatet också gjorde det (några snabbare dock) och då vill man ju inte vika ner sig. Hellre går jag ut för hårt och stumnar, än kommer i mål fräsch.
Och jag var så nära att nå målet "spy efter lopp" men jag hade ganska brottom hem, så nedvarvningen började ganska snart efter loppet, vilket då gör att man syresätter musklerna och på så sätt rensas mjölksyran bort.
Det är ett gott råd till er som idrottar! om ni är sprängda med mjölksyra, se då till att varva ner ordentligt även om ni är utpumpade! Det påskyndar återhämtningen mycket fortare + att ni slipper lida lika länge med illamåendet ;)
Det var allt för mig idag.
På måndag sticker jag till Alperna, höghöjdsträning! Det blir riktigt nice :)
Ha en fortsatt bra dag!
Då har Norrköping utvecklats till ett fullspäckat skridskorlandskap! SNORHALT! Det märkte jag tydligt då jag för 3 timmar sedan var ute på ett 16km distanspass. Men jag ramlade inte en ända gång så därför är jag nöjd :)
Dock blev jag inte lika nöjd igår, då jag sprang DM 3000m. Planen var att få en tid runt 9.30 vilket jag visste fanns inom ramen. Jag blev anmäld till A - heatet, så mina förhoppningar till att loppet skulle gå fort gick i uppfyllelse.
Problemet var bara att det gick lite för fort för min del. Första kilometern gick på 3.03 och redan då började kroppen kännas sliten. Men jag försökte bita mig fast i en rygg och efter hälften (1500m) passerade jag på 4.42 så 9.30 skulle trots allt kunna gå. Men då var jag riktigt sliten.... Låren hade fått för stora ansamlingar av mjölksyra från den höga utgångsfarten, och andningen började kännas väldigt ansträngande. När jag passerde km 2 på 6.23 så var min kropp allt annat än fräsch. Det fanns inget annat än att orka ta sig i mål. Tiden landade på 9.47, vilket ändå faktiskt är pers med 5 sek. Men jag vet att det finns så många mer sekunder att ta av i denna kropp.
Men som sagt, det finns ett par orsaker till varför tiden inte blev bättre:
1. Jag ligger inne i en 100km vecka
2. Har bara bedrivit distanspass innan loppet (dock ett snabbdistanspass 11km i 3.45min/km fart)
3. Utgångsfarten var för hög
4. Jag fick springa i ingenmansland sista 7 varven
Kort sagt, det finns ändå orsaker till sluttiden. Och då ställer ni säkert frågan, varför tränar du så mycket mängd denna vecka då det är ett 3000m lopp? ska man inte vara i form då? borde jag inte ha bedrivit mer fartpass denna vecka?
Saken är att: Jag ska inte vara bäst nu på året. Vintern är den tiden på året som man ska grundträna, och bygga upp en grunduthållighet inför kommande utesäsong. Det är då jag ska vara i bästa form, det är då mer kvalitétspass i form av intervaller som kommer läggas in i passen, medans mängden kommer sänkas också.
Och att jag gick ut i den farten berodde på att alla andra i heatet också gjorde det (några snabbare dock) och då vill man ju inte vika ner sig. Hellre går jag ut för hårt och stumnar, än kommer i mål fräsch.
Och jag var så nära att nå målet "spy efter lopp" men jag hade ganska brottom hem, så nedvarvningen började ganska snart efter loppet, vilket då gör att man syresätter musklerna och på så sätt rensas mjölksyran bort.
Det är ett gott råd till er som idrottar! om ni är sprängda med mjölksyra, se då till att varva ner ordentligt även om ni är utpumpade! Det påskyndar återhämtningen mycket fortare + att ni slipper lida lika länge med illamåendet ;)
Det var allt för mig idag.
På måndag sticker jag till Alperna, höghöjdsträning! Det blir riktigt nice :)
Ha en fortsatt bra dag!
Kommentarer
Trackback
