Studentfirande, DM och dålig GPS
Tjaba bloggen!
Mycket har hänt sedan jag senast uppdaterade. Det första jag har att meddela är ju såklart studenten!
I torsdags sprang vi ut på arbis i Norrköping, där jag under tre år har gått Hälsa & Idrottsprogrammet på John Bauergymnasiet. Många kurser har varit både intressanta och lärorika som jag kommer ha nytta av inför de yrken jag vill jobba inom som vuxen (Sjukgymnast, Naprapat eller Dietist). Är också nöjd med "de flesta" lärarna. Några har varit stjärnor, andra har varit hundskit. Ett brett sortiment med andra ord. Sen får vi se om jag kommer in på de linjerna jag har sökt. Sjukgymnast är trots allt en mycket populär inriktning hos ungdomar så vi får se. Jag är inte den enda som har sökt!
hade ganska tufft på slutet i skolan, då jag ville höja mig i vissa ämnen för att öka snittet. Tyvärr lyckades jag inte med dessa kurser vilket troligtvis berodde på tidspress. Blev därför en ända smörja av allting. Men allt som allt är jag nöjd med mitt betyg.
Om vi går vidare till löpning så har det varit distrikmästerskap två dagar (igår och i förrgår) där jag dubblerade på 1500m och 800m. Ville slipa lite på snabbheten. Startfälten var både unga och få. På måndagen kl 19.30 skulle 1500m loppet gå av stapeln. När vi åkte bil mot stadion såg jag ett gigantiskt, mörkt moln en bit bort. Bara den inte hinner komma då jag ska springa! När jag satte igång med uppvärmningen 50min innan start och hade kommit till ett elljusspår startade skiten. Det bokstavligt ÖSREGNADE! Skogen skyddade mig ändå lite men dyngsur blev jag i vilket fall. När jag hade joggat i 15min började en strimma av ljus tränga sig igenom molnen. Regnet avtog, det blev vindstilla, solen sken på stadion och luften var syrerik. Optimala förutsättningar med andra ord till loppet! När jag hade tagit av mig den genomblöta träningsoverallen, bytt till spikskor och körde några stegringar kände jag att detta kunde gå vägen idag! Kroppen kändes riktigt stark och jag skulle inte göra mig själv besviken. När startskottet gick stack två stycken iväg i en "mördarfart" för min kapacitet så jag kom (som alltid) i ingenmansland. Första varvet gick på 67sek vilket är perfekt tempo för min del. 800m varvades på 2.17 så jag var fortfarande med i det tempot jag ville ha ända in i mål (4.15). Men sen kom klassikern á la Alex. Dvs. jag fegade ur. Tempot skruvades ner markant för att jag ville "spara" mig inför sista varvet. När klockan ringde så blev det självklart en fartökning men det var försent. När jag kom in i mål ALLT FÖR FRÄSCH så klockades jag på 4.24,86, med andra ord 86 hundradelar från pers, men inte är jag nöjd med det! Ett motto jag har är att man ska ge allt! inte vika ner sig som jag gjorde. Visst, när man springer i ingenmansland är det lätt att hjärnan börjar spöka för en när man börjar känna smärta. Men trots det gäller det att hålla uppe tempot så länge som möjligt. Jag hade varit mycket nöjdare om sista varvet gick långsammast då jag isåfall hade bränt ut alla krafter. Det är bara att ta nya tag, och dagen efter står det ju 800m på schemat. Sprang dock in på en 3:e plats med det säger inte så mycket för min del. Jag vet att jag är kapabel för 4.15 på 1500m, punkt slut.
Nästa dag var jag vråltaggad! Även om 800m inte är min starkaste gren, ville jag känna att jag har gett allt denna dag. Startade uppvärmningen 50min som igår, innan start. Efter 15min jogg kändes kroppen riktigt stark, men nervös. När det var 20min kvar var spiskorna på och jag drog några ordentliga stegringar för att inte chocka kroppen vid start, samtidigt som jag är genomvarm. Personbästat är 2.11,50. När startskottet gick klistrade jag mig fast bakom en annan löpare som en blodigel. Första varvet klockades på 62 sek. Perfekt fart för min del. När det var 300m kvar var mjölksyran i hela kroppen samtidigt som jag hörde flåsande bakom mig. Två stycken hade fått en lucka framför mig. När det var 150m kvar var jag sprängfylld av mjölksyra, men det bakomvarande hade släppt! När jag kom in på upploppet möttes jag av en motvind (även på första varvet men då hade jag en rygg att gå på). Motvind är inte det första man önskar då det återstår 100m kvar. Men jag vek inte ner mig utan spurtade så gott jag kunde och klockades som tredje man på 2.08,31 vilket är pers med 3,2 sek för mig. Visst, tiden är hästlängder ifrån de bästa i min åldersklass, men jag persade och jag var slut efteråt så jag är nöjd! Tror dock att jag behöver ett antal tävlingslopp i benen. Det tar lite tid att få till det perfekta loppet, och då måste man disponera sina krafter på rätt sätt. Men det var ändå skönt med pers och en slutkörd kropp igår.
Apropå dålig GPS som jag skrev i rubriken kan jag ge en kort sammanfattning över. Idag var jag ute och distade 20km, men klockan hade inga planer på att visa rätt längd och tempo. Jag skulle ta det lugnt, men klockan visade nästan gångtempo! Var gör man då? Jo, jag sticker ut på en öppen yta (joggade i skogen innan) och då visade GPS:n 99% rätt mot 30% förut! Och självklart vill jag inte ha en allt för långsamt snitttempo så de sista 12km gick allt för fort för att vara ett lugnt långpass! Nu förlänger jag bara min återhämtning genom att bli arg på en GPS som inte visar rätt. Tror egentligen jag sprang 21km faktiskt. Nästa gång ska jag faktiskt skita i klockan och bara springa på känsla. Tror personligen jag blir för stressad att kolla på tempo, distans mm. Och sen behöver man inte lacka ur bara för att den visar knasigt. DAGENS ILANDSPROBELM ALEXANDER HOLM! löjligt och barnsligt. Nu är det bara slappa som gäller. Och äta! mat ska avnjutas med glädje folk! För att uppnå det ska man äta riktig mat! Inget himla halvfabrikat och ångpreparerade produkter. Då blir man bar sjuk och går sönder. Slängde därför ihop en lunch bestående av varmrökt lax, spenat och paprikasallad, guacomole, quinoa och valnötsolja. That´s life style people!
Ska inte bli mer långvarig, men har suttit och reflekterat över mitt bloggnamn. Messmöret? Varför valde jag ett sådant knasigt namn till min blogg? Jag äter ju inte ens messmör. Alldeless för sött för min smak. Iförsig, när jag startade denna blogg älskade jag messmör. Haha, saker och ting ändras men tycker ändå att namnet är lite barnsligt. Ungefär som en 10 åring har hittat på ett namn som låter "coolt" i ens öron.
Nej, det borde istället heta typ "grädde in your face", "löparn löper", "friidrottsfeber" etc. Aja vi får se hur det blir med den saken. Såg föresten "Endurance" av Haile Gebrselassie för någon timme sedan. Ett måste för löpintresserade! Lite svår att få tag på dock.
Ha en fortsatt bra dag!
Mycket har hänt sedan jag senast uppdaterade. Det första jag har att meddela är ju såklart studenten!
I torsdags sprang vi ut på arbis i Norrköping, där jag under tre år har gått Hälsa & Idrottsprogrammet på John Bauergymnasiet. Många kurser har varit både intressanta och lärorika som jag kommer ha nytta av inför de yrken jag vill jobba inom som vuxen (Sjukgymnast, Naprapat eller Dietist). Är också nöjd med "de flesta" lärarna. Några har varit stjärnor, andra har varit hundskit. Ett brett sortiment med andra ord. Sen får vi se om jag kommer in på de linjerna jag har sökt. Sjukgymnast är trots allt en mycket populär inriktning hos ungdomar så vi får se. Jag är inte den enda som har sökt!
hade ganska tufft på slutet i skolan, då jag ville höja mig i vissa ämnen för att öka snittet. Tyvärr lyckades jag inte med dessa kurser vilket troligtvis berodde på tidspress. Blev därför en ända smörja av allting. Men allt som allt är jag nöjd med mitt betyg.
Om vi går vidare till löpning så har det varit distrikmästerskap två dagar (igår och i förrgår) där jag dubblerade på 1500m och 800m. Ville slipa lite på snabbheten. Startfälten var både unga och få. På måndagen kl 19.30 skulle 1500m loppet gå av stapeln. När vi åkte bil mot stadion såg jag ett gigantiskt, mörkt moln en bit bort. Bara den inte hinner komma då jag ska springa! När jag satte igång med uppvärmningen 50min innan start och hade kommit till ett elljusspår startade skiten. Det bokstavligt ÖSREGNADE! Skogen skyddade mig ändå lite men dyngsur blev jag i vilket fall. När jag hade joggat i 15min började en strimma av ljus tränga sig igenom molnen. Regnet avtog, det blev vindstilla, solen sken på stadion och luften var syrerik. Optimala förutsättningar med andra ord till loppet! När jag hade tagit av mig den genomblöta träningsoverallen, bytt till spikskor och körde några stegringar kände jag att detta kunde gå vägen idag! Kroppen kändes riktigt stark och jag skulle inte göra mig själv besviken. När startskottet gick stack två stycken iväg i en "mördarfart" för min kapacitet så jag kom (som alltid) i ingenmansland. Första varvet gick på 67sek vilket är perfekt tempo för min del. 800m varvades på 2.17 så jag var fortfarande med i det tempot jag ville ha ända in i mål (4.15). Men sen kom klassikern á la Alex. Dvs. jag fegade ur. Tempot skruvades ner markant för att jag ville "spara" mig inför sista varvet. När klockan ringde så blev det självklart en fartökning men det var försent. När jag kom in i mål ALLT FÖR FRÄSCH så klockades jag på 4.24,86, med andra ord 86 hundradelar från pers, men inte är jag nöjd med det! Ett motto jag har är att man ska ge allt! inte vika ner sig som jag gjorde. Visst, när man springer i ingenmansland är det lätt att hjärnan börjar spöka för en när man börjar känna smärta. Men trots det gäller det att hålla uppe tempot så länge som möjligt. Jag hade varit mycket nöjdare om sista varvet gick långsammast då jag isåfall hade bränt ut alla krafter. Det är bara att ta nya tag, och dagen efter står det ju 800m på schemat. Sprang dock in på en 3:e plats med det säger inte så mycket för min del. Jag vet att jag är kapabel för 4.15 på 1500m, punkt slut.
Nästa dag var jag vråltaggad! Även om 800m inte är min starkaste gren, ville jag känna att jag har gett allt denna dag. Startade uppvärmningen 50min som igår, innan start. Efter 15min jogg kändes kroppen riktigt stark, men nervös. När det var 20min kvar var spiskorna på och jag drog några ordentliga stegringar för att inte chocka kroppen vid start, samtidigt som jag är genomvarm. Personbästat är 2.11,50. När startskottet gick klistrade jag mig fast bakom en annan löpare som en blodigel. Första varvet klockades på 62 sek. Perfekt fart för min del. När det var 300m kvar var mjölksyran i hela kroppen samtidigt som jag hörde flåsande bakom mig. Två stycken hade fått en lucka framför mig. När det var 150m kvar var jag sprängfylld av mjölksyra, men det bakomvarande hade släppt! När jag kom in på upploppet möttes jag av en motvind (även på första varvet men då hade jag en rygg att gå på). Motvind är inte det första man önskar då det återstår 100m kvar. Men jag vek inte ner mig utan spurtade så gott jag kunde och klockades som tredje man på 2.08,31 vilket är pers med 3,2 sek för mig. Visst, tiden är hästlängder ifrån de bästa i min åldersklass, men jag persade och jag var slut efteråt så jag är nöjd! Tror dock att jag behöver ett antal tävlingslopp i benen. Det tar lite tid att få till det perfekta loppet, och då måste man disponera sina krafter på rätt sätt. Men det var ändå skönt med pers och en slutkörd kropp igår.
Apropå dålig GPS som jag skrev i rubriken kan jag ge en kort sammanfattning över. Idag var jag ute och distade 20km, men klockan hade inga planer på att visa rätt längd och tempo. Jag skulle ta det lugnt, men klockan visade nästan gångtempo! Var gör man då? Jo, jag sticker ut på en öppen yta (joggade i skogen innan) och då visade GPS:n 99% rätt mot 30% förut! Och självklart vill jag inte ha en allt för långsamt snitttempo så de sista 12km gick allt för fort för att vara ett lugnt långpass! Nu förlänger jag bara min återhämtning genom att bli arg på en GPS som inte visar rätt. Tror egentligen jag sprang 21km faktiskt. Nästa gång ska jag faktiskt skita i klockan och bara springa på känsla. Tror personligen jag blir för stressad att kolla på tempo, distans mm. Och sen behöver man inte lacka ur bara för att den visar knasigt. DAGENS ILANDSPROBELM ALEXANDER HOLM! löjligt och barnsligt. Nu är det bara slappa som gäller. Och äta! mat ska avnjutas med glädje folk! För att uppnå det ska man äta riktig mat! Inget himla halvfabrikat och ångpreparerade produkter. Då blir man bar sjuk och går sönder. Slängde därför ihop en lunch bestående av varmrökt lax, spenat och paprikasallad, guacomole, quinoa och valnötsolja. That´s life style people!
Ska inte bli mer långvarig, men har suttit och reflekterat över mitt bloggnamn. Messmöret? Varför valde jag ett sådant knasigt namn till min blogg? Jag äter ju inte ens messmör. Alldeless för sött för min smak. Iförsig, när jag startade denna blogg älskade jag messmör. Haha, saker och ting ändras men tycker ändå att namnet är lite barnsligt. Ungefär som en 10 åring har hittat på ett namn som låter "coolt" i ens öron.
Nej, det borde istället heta typ "grädde in your face", "löparn löper", "friidrottsfeber" etc. Aja vi får se hur det blir med den saken. Såg föresten "Endurance" av Haile Gebrselassie för någon timme sedan. Ett måste för löpintresserade! Lite svår att få tag på dock.
Ha en fortsatt bra dag!
Kommentarer
Trackback
