DM i Terräng: Tummen upp!
Tjaba bloggen!
1 Oktober idag och strålande sol! Riktigt nice! Har alltid gillat hösten. När man ser alla färger slå om till gult, orange och rött på löven är vackert för synen. Men å andra sidan gillar jag alla årstider. Det har sin egna charm liksom. Vår är dock härligast enligt mitt tycke. Men nog om väderlek.
Som ni vet (eller vet ni? kommer inte ihåg när jag uppdaterade senast :S)så blev jag förkyld för 2 veckor sedan, som påverkade träningen negativt då jag fick avstå en dag(!) från träning. 2 dagar efter blev det ett lugnt distanspass, och dagarna efter ökade jag längden och hastigheten på distanspassen, men fick inte med något kvalitétsinriktat pass till Lidingöloppet förra veckan (undantag lånbacken förra veckan men som jag var tvungen att hålla ner intensiteten på). Därför hade jag inga förväntningar på loppet, utan tog det som bra träning inför Terräng-DM veckan efter. Lidingöloppets 10km avverkades på 38.23min kl 9 på förra veckan. Ingen tid som jag blev speciellt nöjd med om man säger så. Hade egentligen som mål att springa under 37min iallafall, men med tanke på förkylningen veckan innan så sänkte jag målsättningen att gå under 38min, vilket jag heller inte klarade. Visst, dåligt med kvalité förra veckan, likaså att jag aldrig har sprungit den banan förut. Men det känns alltid surt när psyket vill mer än kroppen. Man vill liksom ha den där extra växeln, men som inte finns till när man egentligen önskar det som mest. Gjorde iallfall så gott jag kunde den dagen och tyvärr räckte det inte längre. Men banan var rolig, likaså proffsigt arrangemang av IFK Lidingö. Vädret spelade också med vilket alltid skapar en gladare atmosfär. Blev dock lite stel i underarmarna under loppet då vi var nere vid vattnet och skulle svänga upp på abborrebacken. Tyckte personligen inte det var så kallt, men stel blev jag iallafall. Måste bara nämna här på bloggen att personen som vann P17 klassen sprang in på tiden 32.16!!! Helt sjukt! Vilken talang! Namnet på denna person är Napoleon Solomon. Lägg det namnet på minnet. Likaså skulle jag uppskatta om ni la mitt namn på minnet ;)
Det var nog allt jag hade säga om Lidingöloppet förra veckan.
Om vi sedan går vidare till denna vecka så har kroppen svarat precis som jag har önskat. Ett backintervallpass på måndagen, men en effektiv tid på 16min uppför, två distanspass på 15km i kontrollerat tempo med lite bålstyrka på det efteråt samt ett hårt intervallpass på gräs (eftersom terräng-dm går på gräs) som gick över förväntan. Likaså vilade jag i förrgår, då jag hade en resdag till Norrköping. Därför kändes kroppen ganska seg igår när jag distade men jag gjorde ingen stor grej av det. Brukar vara så för mig när jag har vilat. Därför har jag aldrig en vilodag dagen innan en tävling. Då brukar jag vara fräsch i kroppen först under nedvarvningen :P. "Slow starter" är väl ett ord som passar in bra på den meningen.
Men som sagt, idag gick stapeln av för Distriktmästerskap i terränglöpning, 4km P19. Redan under uppvärmingen kändes kroppen fit så förhoppningarna steg innan start. Kan meddela för alla löpare som ska springa Terräng-SM nästa år att banan kommer gå på den som DM gick på idag. Hela loppet går på tungsprunget gräs. Jo, det var faktiskt tungsprunget. Ingen golfplan här inte, så man undrar ju hur lerig den kommer bli i vår?!. Banan bjöd också på 6 kullar/varv att springa över. Inte speciellt långa, men branta. Utöver det var det, enligt mitt tycke, en del på banan som var värst. Det var efter 1500m på första varvet (och 3500m på andra varvet för er matematiker ;)) som man sprang på riktigt sankt underlag. Gräs, man mycket sankt sådant vilket jag tycker var värre än kullarna. Dessutom gick det svagt uppför där, så det kan bli riktigt gytjigt på terräng-sm nästa år. Hur disponerade jag loppet? Klokt, men kanske lite för fegt. Efter första varvet var jag ovanligt pigg i kroppen, och det var först då jag började avancera. Gick om tre löpare och kände adrenalinet pumpa i kroppen. När det återstod 1km så la jag i en extra växel. Efter första varvet hade jag passerat 2 personer i min åldersklass men hade fortfarande en framför mig, som olyckligt var säkert 80m framför mig med 1km kvar. När ja la in extra växeln tycktes en bakomvarande löpare svara och sprang om mig på näst sista kullen. När det dock gick utför så passerade jag honom. Med 500m kvar kom långspurten. Då närmade jag mig mer och mer första löparen i min ålderklass. När sista kullen kom (200m från mål ungefär) så hade avstånden krypt ner till 20m! Jag hade riktigt mycket krafter kvar och, vad många sa efteråt, en mäktig spurt på slutet. 100m kvar och jag är 10m bakom. 50m kvar, 5m bakom. Mål, ½m bakom!!! Surt....Men ändå riktigt nöjd eftersom sluttiden blev 13.22 på denna tungsprugna bana så det var en lättnad att kroppen var "back to basic" igen. En silverplats ska man inte klaga på ;) Men riktigt, riktigt surt att vara så nära att ta guldpeng. Hade det varit 10m till skulle jag ha vunnit. Men nu visa min GPS klocka exakt 4km så jag kan tyvärr inte lägga in en protest om att banan var för kort xD. Skämt och sido, denna vecka har gått inom planen så det känns riktigt skönt att få en såpass bra tid på denna bana tycker jag :)
Utöver löpningen så har det väl varit mycket plugg som vanligt. Är fotfarande lite orolig hur jag ska hinna med all träning i vinter, då jag kommer öka på mängden. Det borde lösa sig tycker jag. Tror personligen att det kom som en chock för mig med studierna, eftersom jag upplevde det så slappt på John Bauer. Det är som natt och dag jämfört med Umeå universitet. Men jag har ju en framtid inom ett yrke. Men det är mycket plugg. Antar att man snart vänjer sig mer och mer vid det.
Nej, nu ska jag faktiskt ut i det fina vädret. Man ska ju trots allt ta vara på dessa dagar!
Ha en fortsatt trevlig helg!
1 Oktober idag och strålande sol! Riktigt nice! Har alltid gillat hösten. När man ser alla färger slå om till gult, orange och rött på löven är vackert för synen. Men å andra sidan gillar jag alla årstider. Det har sin egna charm liksom. Vår är dock härligast enligt mitt tycke. Men nog om väderlek.
Som ni vet (eller vet ni? kommer inte ihåg när jag uppdaterade senast :S)så blev jag förkyld för 2 veckor sedan, som påverkade träningen negativt då jag fick avstå en dag(!) från träning. 2 dagar efter blev det ett lugnt distanspass, och dagarna efter ökade jag längden och hastigheten på distanspassen, men fick inte med något kvalitétsinriktat pass till Lidingöloppet förra veckan (undantag lånbacken förra veckan men som jag var tvungen att hålla ner intensiteten på). Därför hade jag inga förväntningar på loppet, utan tog det som bra träning inför Terräng-DM veckan efter. Lidingöloppets 10km avverkades på 38.23min kl 9 på förra veckan. Ingen tid som jag blev speciellt nöjd med om man säger så. Hade egentligen som mål att springa under 37min iallafall, men med tanke på förkylningen veckan innan så sänkte jag målsättningen att gå under 38min, vilket jag heller inte klarade. Visst, dåligt med kvalité förra veckan, likaså att jag aldrig har sprungit den banan förut. Men det känns alltid surt när psyket vill mer än kroppen. Man vill liksom ha den där extra växeln, men som inte finns till när man egentligen önskar det som mest. Gjorde iallfall så gott jag kunde den dagen och tyvärr räckte det inte längre. Men banan var rolig, likaså proffsigt arrangemang av IFK Lidingö. Vädret spelade också med vilket alltid skapar en gladare atmosfär. Blev dock lite stel i underarmarna under loppet då vi var nere vid vattnet och skulle svänga upp på abborrebacken. Tyckte personligen inte det var så kallt, men stel blev jag iallafall. Måste bara nämna här på bloggen att personen som vann P17 klassen sprang in på tiden 32.16!!! Helt sjukt! Vilken talang! Namnet på denna person är Napoleon Solomon. Lägg det namnet på minnet. Likaså skulle jag uppskatta om ni la mitt namn på minnet ;)
Det var nog allt jag hade säga om Lidingöloppet förra veckan.
Om vi sedan går vidare till denna vecka så har kroppen svarat precis som jag har önskat. Ett backintervallpass på måndagen, men en effektiv tid på 16min uppför, två distanspass på 15km i kontrollerat tempo med lite bålstyrka på det efteråt samt ett hårt intervallpass på gräs (eftersom terräng-dm går på gräs) som gick över förväntan. Likaså vilade jag i förrgår, då jag hade en resdag till Norrköping. Därför kändes kroppen ganska seg igår när jag distade men jag gjorde ingen stor grej av det. Brukar vara så för mig när jag har vilat. Därför har jag aldrig en vilodag dagen innan en tävling. Då brukar jag vara fräsch i kroppen först under nedvarvningen :P. "Slow starter" är väl ett ord som passar in bra på den meningen.
Men som sagt, idag gick stapeln av för Distriktmästerskap i terränglöpning, 4km P19. Redan under uppvärmingen kändes kroppen fit så förhoppningarna steg innan start. Kan meddela för alla löpare som ska springa Terräng-SM nästa år att banan kommer gå på den som DM gick på idag. Hela loppet går på tungsprunget gräs. Jo, det var faktiskt tungsprunget. Ingen golfplan här inte, så man undrar ju hur lerig den kommer bli i vår?!. Banan bjöd också på 6 kullar/varv att springa över. Inte speciellt långa, men branta. Utöver det var det, enligt mitt tycke, en del på banan som var värst. Det var efter 1500m på första varvet (och 3500m på andra varvet för er matematiker ;)) som man sprang på riktigt sankt underlag. Gräs, man mycket sankt sådant vilket jag tycker var värre än kullarna. Dessutom gick det svagt uppför där, så det kan bli riktigt gytjigt på terräng-sm nästa år. Hur disponerade jag loppet? Klokt, men kanske lite för fegt. Efter första varvet var jag ovanligt pigg i kroppen, och det var först då jag började avancera. Gick om tre löpare och kände adrenalinet pumpa i kroppen. När det återstod 1km så la jag i en extra växel. Efter första varvet hade jag passerat 2 personer i min åldersklass men hade fortfarande en framför mig, som olyckligt var säkert 80m framför mig med 1km kvar. När ja la in extra växeln tycktes en bakomvarande löpare svara och sprang om mig på näst sista kullen. När det dock gick utför så passerade jag honom. Med 500m kvar kom långspurten. Då närmade jag mig mer och mer första löparen i min ålderklass. När sista kullen kom (200m från mål ungefär) så hade avstånden krypt ner till 20m! Jag hade riktigt mycket krafter kvar och, vad många sa efteråt, en mäktig spurt på slutet. 100m kvar och jag är 10m bakom. 50m kvar, 5m bakom. Mål, ½m bakom!!! Surt....Men ändå riktigt nöjd eftersom sluttiden blev 13.22 på denna tungsprugna bana så det var en lättnad att kroppen var "back to basic" igen. En silverplats ska man inte klaga på ;) Men riktigt, riktigt surt att vara så nära att ta guldpeng. Hade det varit 10m till skulle jag ha vunnit. Men nu visa min GPS klocka exakt 4km så jag kan tyvärr inte lägga in en protest om att banan var för kort xD. Skämt och sido, denna vecka har gått inom planen så det känns riktigt skönt att få en såpass bra tid på denna bana tycker jag :)
Utöver löpningen så har det väl varit mycket plugg som vanligt. Är fotfarande lite orolig hur jag ska hinna med all träning i vinter, då jag kommer öka på mängden. Det borde lösa sig tycker jag. Tror personligen att det kom som en chock för mig med studierna, eftersom jag upplevde det så slappt på John Bauer. Det är som natt och dag jämfört med Umeå universitet. Men jag har ju en framtid inom ett yrke. Men det är mycket plugg. Antar att man snart vänjer sig mer och mer vid det.
Nej, nu ska jag faktiskt ut i det fina vädret. Man ska ju trots allt ta vara på dessa dagar!
Ha en fortsatt trevlig helg!
Kommentarer
Trackback
