Ny blogg!
Nu lämnar jag denna blogg och startar en ny och fräsch blogg à la holm istället ;) : http://holmaaa.blogg.se/
November i ett nötskal
Tjaba bloggen!
Då har novembermörkret lagt sig som ett täcke över landet. 90% av november kännetecknas som grått,blött,blåsigt och mörkt. Men på något konstigt vis tycker jag ändå om denna månad. Tycker det är mysigt att bädda ner sig med ett täcke och se på film, efter att ha bedrivit en löprunda i mindre bekväma förhållanden. Men brukar ändå liva upp stämningen när det är ljust ute. Å andra sidan sitter vi ju alla i samma båt.
Lite tillbakablick från förra veckan: Fick en lyckad träningsvecka med 112 löpta kilometer, varav ett långpass på 23km, ett väl genomfört intervallpass på gräs och ett över förväntan genomfört intervallpass i stadium arena (inomhushall för er som inte vet). Utöver det så blev det ju mest utfyllnad i form av distanspass + en del styrka, men som summering är jag nöjd med förra veckan.
Dock så behöver jag vara vaksam på en sak. I helgen började jag få lite sömnproblem (somnade inte fram mot 02.30 på natten då jag gick och la mig vid 22.30 ex) som tyvärr upprepades två gångger efter det (fredag,söndag,måndag) vilket brukar vara en första varningsklocka på att man är lite övertränad. Det började också märkas ganska tydligt då jag i måndags, på ett lugnt distanpass bara tappade all ork på slutet. Det gick lugnt, men jag fick trots det sänka tempot. Tog en vilodag i tisdags som verkligen var välbehövlig i många skeenden, då jag hade tränat 20 dagar oavbrutet utan en vilodag (vilket å andra sidan var meningen med träningen, då man ändå varvar hårda pass med lugna). På tisdagen var det dags för ett tröskelintervall pass, men som gick åt pipsvängen kan man gott och väl säga. Benen surnade redan efter första minuten, andningsapparaten fungerade inte som den skulle så det var bara att sänka tempot och glida med. Det är också lätt att man kan ligga lite i underkant med järnhalten i blodet. Jag har haft det 2 ggr tidigare och det är inte speciellt trevligt. Så fort man ska pressa sin kropp uppför en backe så svartnar det i huvudet. Jag vet inte om det här stämmer, men vissa menar ju på att man slår sönder blodkärlen under fotsulan när man springer mycket? Det skulle inte förvåna mig om det stämde, men tycker ändå det låter ganska märkligt.
Det som kommer först är alltid hälsan, och som det känns nu är det dags att ta det lugnare så att kroppen verkligen får chans att återhämta sig till nästa block. Det här är skulle trots allt vara en lättare träningsvecka, och tro det eller ej men oftast är det just de lättare veckorn som är tuffast. Dock så beror det oftast på att man har tränat så hårt de tidigare veckorna, att kroppen är ganska nedtränad. Trots det så får vi se de resterande dagarna kommer gestalta sig denna vecka. Det viktigaste är att lyssna på kroppen.
Då har novembermörkret lagt sig som ett täcke över landet. 90% av november kännetecknas som grått,blött,blåsigt och mörkt. Men på något konstigt vis tycker jag ändå om denna månad. Tycker det är mysigt att bädda ner sig med ett täcke och se på film, efter att ha bedrivit en löprunda i mindre bekväma förhållanden. Men brukar ändå liva upp stämningen när det är ljust ute. Å andra sidan sitter vi ju alla i samma båt.
Lite tillbakablick från förra veckan: Fick en lyckad träningsvecka med 112 löpta kilometer, varav ett långpass på 23km, ett väl genomfört intervallpass på gräs och ett över förväntan genomfört intervallpass i stadium arena (inomhushall för er som inte vet). Utöver det så blev det ju mest utfyllnad i form av distanspass + en del styrka, men som summering är jag nöjd med förra veckan.
Dock så behöver jag vara vaksam på en sak. I helgen började jag få lite sömnproblem (somnade inte fram mot 02.30 på natten då jag gick och la mig vid 22.30 ex) som tyvärr upprepades två gångger efter det (fredag,söndag,måndag) vilket brukar vara en första varningsklocka på att man är lite övertränad. Det började också märkas ganska tydligt då jag i måndags, på ett lugnt distanpass bara tappade all ork på slutet. Det gick lugnt, men jag fick trots det sänka tempot. Tog en vilodag i tisdags som verkligen var välbehövlig i många skeenden, då jag hade tränat 20 dagar oavbrutet utan en vilodag (vilket å andra sidan var meningen med träningen, då man ändå varvar hårda pass med lugna). På tisdagen var det dags för ett tröskelintervall pass, men som gick åt pipsvängen kan man gott och väl säga. Benen surnade redan efter första minuten, andningsapparaten fungerade inte som den skulle så det var bara att sänka tempot och glida med. Det är också lätt att man kan ligga lite i underkant med järnhalten i blodet. Jag har haft det 2 ggr tidigare och det är inte speciellt trevligt. Så fort man ska pressa sin kropp uppför en backe så svartnar det i huvudet. Jag vet inte om det här stämmer, men vissa menar ju på att man slår sönder blodkärlen under fotsulan när man springer mycket? Det skulle inte förvåna mig om det stämde, men tycker ändå det låter ganska märkligt.
Det som kommer först är alltid hälsan, och som det känns nu är det dags att ta det lugnare så att kroppen verkligen får chans att återhämta sig till nästa block. Det här är skulle trots allt vara en lättare träningsvecka, och tro det eller ej men oftast är det just de lättare veckorn som är tuffast. Dock så beror det oftast på att man har tränat så hårt de tidigare veckorna, att kroppen är ganska nedtränad. Trots det så får vi se de resterande dagarna kommer gestalta sig denna vecka. Det viktigaste är att lyssna på kroppen.
Bra vecka!
Tjaba bloggen!
Lite dåligt med uppdatering på siståne. Mycket att göra nu för tiden, så det kan bli svårt att hinna med det ibland.
But now I´m back on track så därför kan jag dra en snabb summering om hur denna vecka har sett ut, och hur förra veckan gestaltade sig i mitt vardagliga liv.
Förra veckan var det mycket i skolan som vanligt, med plugg så fort jag hade tid för det. Träningen tycker jag också gick bra och kände mig hoppfull inför helgen tävling, där uttagning till nordiska mästerskapen stod på agendan i Uddevalla. När dagen kom kändes kroppen som vanligt. Lite "slow start" på morgonen. Uppvärmingen kändes också precis som vanligt, inget nervös dock vilket kan vara ett första dåligt tecken. Hade också svårt att bestämma mig om jag skulle ha lättviktare eller spikes på denna bana. Valde det sista alternativet. Övervägde också ett tag om jag skulle ha långärmad eller kortärmad t-shirt under tävlingslinnet. Gick på det första.
6km (5,8km för att vara exakt) skulle avverkas 4 varv på en 1500m (1450m för att vara exakt) bana som började med en ganska brant backe.
När startskottet gick kändes farten helt ok för min del. Lade mig längre bak i klungan. När backen hade avverkats skruvades tempot upp och redan då kände jag att något inte stod rätt till. Det gick inte att vara avslappnad i kroppen, utan spände mig i alla muskler jag kan komma på just nu. De resterande 5km kände jag mig bara som en lyckstolpe och hade planer på att bryta efter 3km, men valde att trumma på i ett tempo som jag kallar för "mellanmjölksfart". Det är varken lugnt eller fort, bara något mellanting. Klungan försvann lika fort som startskottet gick. Lite sådär smått pinsamt tycker jag. Är dock grymt imponerad av en dels prestationer. Grattis till er!
Om vi går vidare till denna vecka så har det varit fullt upp med allt i princip.
100km löpning har avverkats + 70min crosstraining + 5 gympapass i skolan. Ja, det har varit en hel del träning. Om ni undrar varför jag har bedrivit 5 gympapass så kan jag med detsamma säga att jag inte gjorde det med fri vilja. Det är obligatoriskt att ha något som kallas "uppgympa" i denna kurs som jag har just nu, och eftersom vi är 5 grupper i vår klass, så skulle alla ha ett pass denna vecka, som var obligatoriskt för alla att vara med på om man vill bli godkänd. Men jag såg det lite som aktiv vila. Man håller igång kroppen på ett naturligt sätt. Blir också lite taggad när det är dunka dunka musik som håller på att spräcka speglarna!
Godkänd blev jag iallfall, men å andra sidan är det mycket svårt att bli underkänd på uppgympan :P
Valde dock att känna efter om kroppen skulle palla att träna så mycket vid sidan om med 5 gympapass. Skulle jag känna mig onormalt trött eller seg så skulle jag dra ner på mängden distans denna vecka. Men så blev det inte då jag aldrig kom in i denna svacka. Upplevde motsatsen faktiskt. Båda kvalitétspassen som jag bedrivde denna vecka gav positiv respons. Synd att man inte kände sig så förra veckan.
Och så har det självklart varit mycket plugg denna vecka, eftersom det är tenta nu på onsdag. Jisses! Hur ska det gå? Resultatet kommer själv att tala om det efteråt ;)
Lite dåligt med uppdatering på siståne. Mycket att göra nu för tiden, så det kan bli svårt att hinna med det ibland.
But now I´m back on track så därför kan jag dra en snabb summering om hur denna vecka har sett ut, och hur förra veckan gestaltade sig i mitt vardagliga liv.
Förra veckan var det mycket i skolan som vanligt, med plugg så fort jag hade tid för det. Träningen tycker jag också gick bra och kände mig hoppfull inför helgen tävling, där uttagning till nordiska mästerskapen stod på agendan i Uddevalla. När dagen kom kändes kroppen som vanligt. Lite "slow start" på morgonen. Uppvärmingen kändes också precis som vanligt, inget nervös dock vilket kan vara ett första dåligt tecken. Hade också svårt att bestämma mig om jag skulle ha lättviktare eller spikes på denna bana. Valde det sista alternativet. Övervägde också ett tag om jag skulle ha långärmad eller kortärmad t-shirt under tävlingslinnet. Gick på det första.
6km (5,8km för att vara exakt) skulle avverkas 4 varv på en 1500m (1450m för att vara exakt) bana som började med en ganska brant backe.
När startskottet gick kändes farten helt ok för min del. Lade mig längre bak i klungan. När backen hade avverkats skruvades tempot upp och redan då kände jag att något inte stod rätt till. Det gick inte att vara avslappnad i kroppen, utan spände mig i alla muskler jag kan komma på just nu. De resterande 5km kände jag mig bara som en lyckstolpe och hade planer på att bryta efter 3km, men valde att trumma på i ett tempo som jag kallar för "mellanmjölksfart". Det är varken lugnt eller fort, bara något mellanting. Klungan försvann lika fort som startskottet gick. Lite sådär smått pinsamt tycker jag. Är dock grymt imponerad av en dels prestationer. Grattis till er!
Om vi går vidare till denna vecka så har det varit fullt upp med allt i princip.
100km löpning har avverkats + 70min crosstraining + 5 gympapass i skolan. Ja, det har varit en hel del träning. Om ni undrar varför jag har bedrivit 5 gympapass så kan jag med detsamma säga att jag inte gjorde det med fri vilja. Det är obligatoriskt att ha något som kallas "uppgympa" i denna kurs som jag har just nu, och eftersom vi är 5 grupper i vår klass, så skulle alla ha ett pass denna vecka, som var obligatoriskt för alla att vara med på om man vill bli godkänd. Men jag såg det lite som aktiv vila. Man håller igång kroppen på ett naturligt sätt. Blir också lite taggad när det är dunka dunka musik som håller på att spräcka speglarna!
Godkänd blev jag iallfall, men å andra sidan är det mycket svårt att bli underkänd på uppgympan :P
Valde dock att känna efter om kroppen skulle palla att träna så mycket vid sidan om med 5 gympapass. Skulle jag känna mig onormalt trött eller seg så skulle jag dra ner på mängden distans denna vecka. Men så blev det inte då jag aldrig kom in i denna svacka. Upplevde motsatsen faktiskt. Båda kvalitétspassen som jag bedrivde denna vecka gav positiv respons. Synd att man inte kände sig så förra veckan.
Och så har det självklart varit mycket plugg denna vecka, eftersom det är tenta nu på onsdag. Jisses! Hur ska det gå? Resultatet kommer själv att tala om det efteråt ;)
Höst!
Tjaba bloggen!
Jag älskar hösten! Tror jag har nämnt det tidigare på bloggen men så är det! När solen står något lägre på himlen, när luften känns lika syrerik som om man vore i alperna och när löven slår om i röda, gula och orangea färger är helt underbart!
De två sista veckorna har gått väldigt fort måste jag säga. Både när det gäller skolarbete och träning. Dock så måste jag säga att det tar på psyket att hela tiden ligga på efterkälken med plugget, då mycket av tiden går åt på att handla och laga mat, träna, äta, diska, tvätta mm. Har jag nämnt det här förr? Om jag har det så får ni gärna säga till, annars lär jag ta upp det igen framöver, för jag har svårt att se hur jag ska få in mer timmar åt plugg, då mängden på träningen kommer ökas längre fram :/ Får göra det bästa av situationen och se hur långt det går. Umeå är riktigt fint! Klasskompisarna är hur schyssta som helst, likaså lärarna är riktigt bra på att lära ut, så man har ju förutsättningarna när det gäller utbildningen. Dock så är jag lite besviken på systemet när det gäller löpträningar. Tycker inte det finns något strukturerat schema här bland klubbarna. Har därför mest bedrivit träningen själv. Dock så har jag idag och förra veckan bedrivit långpass med två grabbar så det har varit riktigt trevligt! Likaså bedrev jag ett kvalitétspass med en löpargrupp, men annars har det varit enskild träning, vilket jag dock har lätt att motivera mig för, men när det är hård träning på schemat så vill man ändå ha lite sparring på träningarna. Känns som att man kan trycka på lite extra, när tröttheten börjar infinna sig under tidens gång.
Iallfall sprang jag förra veckan 95km + 75min Crosstraining + 50min Bålstyrka varav 2 kvalitétspass som gick över förväntan!
Denna vecka loggade jag in på 77km + 80min Crosstraining + 30min Bålstyrka då jag skulle trappa ner på mängden. Två pass var också kvalitétsinriktade i form av intervaller som var betydligt hårdare mot förra veckan. Likaså blev långpasset 24km denna vecka till skillnad från 21km förra veckan så kroppen svarar bra på träningen!
Det hände dock en olycka i måndags. Efter att jag hade haft gruppträning på IKSU och skulle fara hemmåt (ja, till vandrarhemmet då :P) var det någon som hade punkterat min cykel. Asså, varför vill någon person förstöra för någon annan på det viset? Sätta dit häftstift på båda hjulen. Idioter. Då var jag inte glad när jag fick leda (bära) cykeln hem, och börja med att söka på cykelverkstad. Suck. Men i slutändan löste det sig dock. Men det kan ju hända igen och då kommer jag inte se ut som en solstråle direkt... Men idag har det varit strålande sol, jag har bedrivit ett underbart långpass och min far har varit här över helgen så jag mår helt prima!
Men nu måste jag tvätta kläder, eftersom några mekaniker byter golv i källaren, så man får inte använda tvättmaskinen.
Ha en fortsatt trevlig söndag! Och nu kom jag på att IFK har börjat spela mot Elfsborg. Snälla, vinn!! (jag syftar såklart på IFK)
Jag älskar hösten! Tror jag har nämnt det tidigare på bloggen men så är det! När solen står något lägre på himlen, när luften känns lika syrerik som om man vore i alperna och när löven slår om i röda, gula och orangea färger är helt underbart!
De två sista veckorna har gått väldigt fort måste jag säga. Både när det gäller skolarbete och träning. Dock så måste jag säga att det tar på psyket att hela tiden ligga på efterkälken med plugget, då mycket av tiden går åt på att handla och laga mat, träna, äta, diska, tvätta mm. Har jag nämnt det här förr? Om jag har det så får ni gärna säga till, annars lär jag ta upp det igen framöver, för jag har svårt att se hur jag ska få in mer timmar åt plugg, då mängden på träningen kommer ökas längre fram :/ Får göra det bästa av situationen och se hur långt det går. Umeå är riktigt fint! Klasskompisarna är hur schyssta som helst, likaså lärarna är riktigt bra på att lära ut, så man har ju förutsättningarna när det gäller utbildningen. Dock så är jag lite besviken på systemet när det gäller löpträningar. Tycker inte det finns något strukturerat schema här bland klubbarna. Har därför mest bedrivit träningen själv. Dock så har jag idag och förra veckan bedrivit långpass med två grabbar så det har varit riktigt trevligt! Likaså bedrev jag ett kvalitétspass med en löpargrupp, men annars har det varit enskild träning, vilket jag dock har lätt att motivera mig för, men när det är hård träning på schemat så vill man ändå ha lite sparring på träningarna. Känns som att man kan trycka på lite extra, när tröttheten börjar infinna sig under tidens gång.
Iallfall sprang jag förra veckan 95km + 75min Crosstraining + 50min Bålstyrka varav 2 kvalitétspass som gick över förväntan!
Denna vecka loggade jag in på 77km + 80min Crosstraining + 30min Bålstyrka då jag skulle trappa ner på mängden. Två pass var också kvalitétsinriktade i form av intervaller som var betydligt hårdare mot förra veckan. Likaså blev långpasset 24km denna vecka till skillnad från 21km förra veckan så kroppen svarar bra på träningen!
Det hände dock en olycka i måndags. Efter att jag hade haft gruppträning på IKSU och skulle fara hemmåt (ja, till vandrarhemmet då :P) var det någon som hade punkterat min cykel. Asså, varför vill någon person förstöra för någon annan på det viset? Sätta dit häftstift på båda hjulen. Idioter. Då var jag inte glad när jag fick leda (bära) cykeln hem, och börja med att söka på cykelverkstad. Suck. Men i slutändan löste det sig dock. Men det kan ju hända igen och då kommer jag inte se ut som en solstråle direkt... Men idag har det varit strålande sol, jag har bedrivit ett underbart långpass och min far har varit här över helgen så jag mår helt prima!
Men nu måste jag tvätta kläder, eftersom några mekaniker byter golv i källaren, så man får inte använda tvättmaskinen.
Ha en fortsatt trevlig söndag! Och nu kom jag på att IFK har börjat spela mot Elfsborg. Snälla, vinn!! (jag syftar såklart på IFK)
DM i Terräng: Tummen upp!
Tjaba bloggen!
1 Oktober idag och strålande sol! Riktigt nice! Har alltid gillat hösten. När man ser alla färger slå om till gult, orange och rött på löven är vackert för synen. Men å andra sidan gillar jag alla årstider. Det har sin egna charm liksom. Vår är dock härligast enligt mitt tycke. Men nog om väderlek.
Som ni vet (eller vet ni? kommer inte ihåg när jag uppdaterade senast :S)så blev jag förkyld för 2 veckor sedan, som påverkade träningen negativt då jag fick avstå en dag(!) från träning. 2 dagar efter blev det ett lugnt distanspass, och dagarna efter ökade jag längden och hastigheten på distanspassen, men fick inte med något kvalitétsinriktat pass till Lidingöloppet förra veckan (undantag lånbacken förra veckan men som jag var tvungen att hålla ner intensiteten på). Därför hade jag inga förväntningar på loppet, utan tog det som bra träning inför Terräng-DM veckan efter. Lidingöloppets 10km avverkades på 38.23min kl 9 på förra veckan. Ingen tid som jag blev speciellt nöjd med om man säger så. Hade egentligen som mål att springa under 37min iallafall, men med tanke på förkylningen veckan innan så sänkte jag målsättningen att gå under 38min, vilket jag heller inte klarade. Visst, dåligt med kvalité förra veckan, likaså att jag aldrig har sprungit den banan förut. Men det känns alltid surt när psyket vill mer än kroppen. Man vill liksom ha den där extra växeln, men som inte finns till när man egentligen önskar det som mest. Gjorde iallfall så gott jag kunde den dagen och tyvärr räckte det inte längre. Men banan var rolig, likaså proffsigt arrangemang av IFK Lidingö. Vädret spelade också med vilket alltid skapar en gladare atmosfär. Blev dock lite stel i underarmarna under loppet då vi var nere vid vattnet och skulle svänga upp på abborrebacken. Tyckte personligen inte det var så kallt, men stel blev jag iallafall. Måste bara nämna här på bloggen att personen som vann P17 klassen sprang in på tiden 32.16!!! Helt sjukt! Vilken talang! Namnet på denna person är Napoleon Solomon. Lägg det namnet på minnet. Likaså skulle jag uppskatta om ni la mitt namn på minnet ;)
Det var nog allt jag hade säga om Lidingöloppet förra veckan.
Om vi sedan går vidare till denna vecka så har kroppen svarat precis som jag har önskat. Ett backintervallpass på måndagen, men en effektiv tid på 16min uppför, två distanspass på 15km i kontrollerat tempo med lite bålstyrka på det efteråt samt ett hårt intervallpass på gräs (eftersom terräng-dm går på gräs) som gick över förväntan. Likaså vilade jag i förrgår, då jag hade en resdag till Norrköping. Därför kändes kroppen ganska seg igår när jag distade men jag gjorde ingen stor grej av det. Brukar vara så för mig när jag har vilat. Därför har jag aldrig en vilodag dagen innan en tävling. Då brukar jag vara fräsch i kroppen först under nedvarvningen :P. "Slow starter" är väl ett ord som passar in bra på den meningen.
Men som sagt, idag gick stapeln av för Distriktmästerskap i terränglöpning, 4km P19. Redan under uppvärmingen kändes kroppen fit så förhoppningarna steg innan start. Kan meddela för alla löpare som ska springa Terräng-SM nästa år att banan kommer gå på den som DM gick på idag. Hela loppet går på tungsprunget gräs. Jo, det var faktiskt tungsprunget. Ingen golfplan här inte, så man undrar ju hur lerig den kommer bli i vår?!. Banan bjöd också på 6 kullar/varv att springa över. Inte speciellt långa, men branta. Utöver det var det, enligt mitt tycke, en del på banan som var värst. Det var efter 1500m på första varvet (och 3500m på andra varvet för er matematiker ;)) som man sprang på riktigt sankt underlag. Gräs, man mycket sankt sådant vilket jag tycker var värre än kullarna. Dessutom gick det svagt uppför där, så det kan bli riktigt gytjigt på terräng-sm nästa år. Hur disponerade jag loppet? Klokt, men kanske lite för fegt. Efter första varvet var jag ovanligt pigg i kroppen, och det var först då jag började avancera. Gick om tre löpare och kände adrenalinet pumpa i kroppen. När det återstod 1km så la jag i en extra växel. Efter första varvet hade jag passerat 2 personer i min åldersklass men hade fortfarande en framför mig, som olyckligt var säkert 80m framför mig med 1km kvar. När ja la in extra växeln tycktes en bakomvarande löpare svara och sprang om mig på näst sista kullen. När det dock gick utför så passerade jag honom. Med 500m kvar kom långspurten. Då närmade jag mig mer och mer första löparen i min ålderklass. När sista kullen kom (200m från mål ungefär) så hade avstånden krypt ner till 20m! Jag hade riktigt mycket krafter kvar och, vad många sa efteråt, en mäktig spurt på slutet. 100m kvar och jag är 10m bakom. 50m kvar, 5m bakom. Mål, ½m bakom!!! Surt....Men ändå riktigt nöjd eftersom sluttiden blev 13.22 på denna tungsprugna bana så det var en lättnad att kroppen var "back to basic" igen. En silverplats ska man inte klaga på ;) Men riktigt, riktigt surt att vara så nära att ta guldpeng. Hade det varit 10m till skulle jag ha vunnit. Men nu visa min GPS klocka exakt 4km så jag kan tyvärr inte lägga in en protest om att banan var för kort xD. Skämt och sido, denna vecka har gått inom planen så det känns riktigt skönt att få en såpass bra tid på denna bana tycker jag :)
Utöver löpningen så har det väl varit mycket plugg som vanligt. Är fotfarande lite orolig hur jag ska hinna med all träning i vinter, då jag kommer öka på mängden. Det borde lösa sig tycker jag. Tror personligen att det kom som en chock för mig med studierna, eftersom jag upplevde det så slappt på John Bauer. Det är som natt och dag jämfört med Umeå universitet. Men jag har ju en framtid inom ett yrke. Men det är mycket plugg. Antar att man snart vänjer sig mer och mer vid det.
Nej, nu ska jag faktiskt ut i det fina vädret. Man ska ju trots allt ta vara på dessa dagar!
Ha en fortsatt trevlig helg!
1 Oktober idag och strålande sol! Riktigt nice! Har alltid gillat hösten. När man ser alla färger slå om till gult, orange och rött på löven är vackert för synen. Men å andra sidan gillar jag alla årstider. Det har sin egna charm liksom. Vår är dock härligast enligt mitt tycke. Men nog om väderlek.
Som ni vet (eller vet ni? kommer inte ihåg när jag uppdaterade senast :S)så blev jag förkyld för 2 veckor sedan, som påverkade träningen negativt då jag fick avstå en dag(!) från träning. 2 dagar efter blev det ett lugnt distanspass, och dagarna efter ökade jag längden och hastigheten på distanspassen, men fick inte med något kvalitétsinriktat pass till Lidingöloppet förra veckan (undantag lånbacken förra veckan men som jag var tvungen att hålla ner intensiteten på). Därför hade jag inga förväntningar på loppet, utan tog det som bra träning inför Terräng-DM veckan efter. Lidingöloppets 10km avverkades på 38.23min kl 9 på förra veckan. Ingen tid som jag blev speciellt nöjd med om man säger så. Hade egentligen som mål att springa under 37min iallafall, men med tanke på förkylningen veckan innan så sänkte jag målsättningen att gå under 38min, vilket jag heller inte klarade. Visst, dåligt med kvalité förra veckan, likaså att jag aldrig har sprungit den banan förut. Men det känns alltid surt när psyket vill mer än kroppen. Man vill liksom ha den där extra växeln, men som inte finns till när man egentligen önskar det som mest. Gjorde iallfall så gott jag kunde den dagen och tyvärr räckte det inte längre. Men banan var rolig, likaså proffsigt arrangemang av IFK Lidingö. Vädret spelade också med vilket alltid skapar en gladare atmosfär. Blev dock lite stel i underarmarna under loppet då vi var nere vid vattnet och skulle svänga upp på abborrebacken. Tyckte personligen inte det var så kallt, men stel blev jag iallafall. Måste bara nämna här på bloggen att personen som vann P17 klassen sprang in på tiden 32.16!!! Helt sjukt! Vilken talang! Namnet på denna person är Napoleon Solomon. Lägg det namnet på minnet. Likaså skulle jag uppskatta om ni la mitt namn på minnet ;)
Det var nog allt jag hade säga om Lidingöloppet förra veckan.
Om vi sedan går vidare till denna vecka så har kroppen svarat precis som jag har önskat. Ett backintervallpass på måndagen, men en effektiv tid på 16min uppför, två distanspass på 15km i kontrollerat tempo med lite bålstyrka på det efteråt samt ett hårt intervallpass på gräs (eftersom terräng-dm går på gräs) som gick över förväntan. Likaså vilade jag i förrgår, då jag hade en resdag till Norrköping. Därför kändes kroppen ganska seg igår när jag distade men jag gjorde ingen stor grej av det. Brukar vara så för mig när jag har vilat. Därför har jag aldrig en vilodag dagen innan en tävling. Då brukar jag vara fräsch i kroppen först under nedvarvningen :P. "Slow starter" är väl ett ord som passar in bra på den meningen.
Men som sagt, idag gick stapeln av för Distriktmästerskap i terränglöpning, 4km P19. Redan under uppvärmingen kändes kroppen fit så förhoppningarna steg innan start. Kan meddela för alla löpare som ska springa Terräng-SM nästa år att banan kommer gå på den som DM gick på idag. Hela loppet går på tungsprunget gräs. Jo, det var faktiskt tungsprunget. Ingen golfplan här inte, så man undrar ju hur lerig den kommer bli i vår?!. Banan bjöd också på 6 kullar/varv att springa över. Inte speciellt långa, men branta. Utöver det var det, enligt mitt tycke, en del på banan som var värst. Det var efter 1500m på första varvet (och 3500m på andra varvet för er matematiker ;)) som man sprang på riktigt sankt underlag. Gräs, man mycket sankt sådant vilket jag tycker var värre än kullarna. Dessutom gick det svagt uppför där, så det kan bli riktigt gytjigt på terräng-sm nästa år. Hur disponerade jag loppet? Klokt, men kanske lite för fegt. Efter första varvet var jag ovanligt pigg i kroppen, och det var först då jag började avancera. Gick om tre löpare och kände adrenalinet pumpa i kroppen. När det återstod 1km så la jag i en extra växel. Efter första varvet hade jag passerat 2 personer i min åldersklass men hade fortfarande en framför mig, som olyckligt var säkert 80m framför mig med 1km kvar. När ja la in extra växeln tycktes en bakomvarande löpare svara och sprang om mig på näst sista kullen. När det dock gick utför så passerade jag honom. Med 500m kvar kom långspurten. Då närmade jag mig mer och mer första löparen i min ålderklass. När sista kullen kom (200m från mål ungefär) så hade avstånden krypt ner till 20m! Jag hade riktigt mycket krafter kvar och, vad många sa efteråt, en mäktig spurt på slutet. 100m kvar och jag är 10m bakom. 50m kvar, 5m bakom. Mål, ½m bakom!!! Surt....Men ändå riktigt nöjd eftersom sluttiden blev 13.22 på denna tungsprugna bana så det var en lättnad att kroppen var "back to basic" igen. En silverplats ska man inte klaga på ;) Men riktigt, riktigt surt att vara så nära att ta guldpeng. Hade det varit 10m till skulle jag ha vunnit. Men nu visa min GPS klocka exakt 4km så jag kan tyvärr inte lägga in en protest om att banan var för kort xD. Skämt och sido, denna vecka har gått inom planen så det känns riktigt skönt att få en såpass bra tid på denna bana tycker jag :)
Utöver löpningen så har det väl varit mycket plugg som vanligt. Är fotfarande lite orolig hur jag ska hinna med all träning i vinter, då jag kommer öka på mängden. Det borde lösa sig tycker jag. Tror personligen att det kom som en chock för mig med studierna, eftersom jag upplevde det så slappt på John Bauer. Det är som natt och dag jämfört med Umeå universitet. Men jag har ju en framtid inom ett yrke. Men det är mycket plugg. Antar att man snart vänjer sig mer och mer vid det.
Nej, nu ska jag faktiskt ut i det fina vädret. Man ska ju trots allt ta vara på dessa dagar!
Ha en fortsatt trevlig helg!
100!
Tjaba bloggen!
Ja? Vad betyder nu 100? Jo. Det är mitt 100:e inlägg idag! Hehe, det var värst :P Trodde inte att jag hade skrivit så många blogginlägg, men tydligen är det så.
Har nu varit hemma i Norrköping sedan i onsdags, då jag bl.a. var på en "hjärtscreening" för att kolla hur mitt hjärta mår. En återkallelse för att vara på säkra sidan och det gick ju självklart inte att byta till Umeå sjukkhus istället för Linköping. Men jag förlorade ändå inget rent skolmässigt, då lärarna var nere i Stockholm på någon konferens tror jag. I vilket fall var det schemafritt onsdag, torsdag, fredag och även måndag. Men plugga ska man ju såklart göra ändå :P
Träningen gick bra i början av veckan, men på fredag kväll fick jag en mycket irriterande symptomkänning. En förkylning var på gång! Nej, inte nu! Orkar inte med sådant skit. Det kan dock finnas en bidragande orsak till varför jag blev förkyld. På måndagen, då vi hade föreläsning i ett klassrum, hade jag min vattenflaska på bordet. Eller.. Det var iallafall det jag trodde. Min såg likadan ut men jag hade inte tagit upp min flaska ur väskan. Alltså var det min bordskamrats flaska.. Jag drack ju som sagt ett par klunkar ur den, och hade den placerad nära mig. Efter ett tag frågar bordskompisen var hans vattenflaska har tagit vägen? Likaså hoppades han att ingen annan hade druckit ur den, eftersom han var genomförkyld... Pust. Jag sa som det var, och han gav mig rådet att ta en ordentlig C-vitaminkur när jag kom hem. Och visst gjorde jag det! Köpte både Khan Jang och Echinacea på apoteket i förebyggande syfte. Måndag kväll flöt förbi, tisdag också, onsdag också och även tordag. Inga förvarningar alls på att en förkylning var pågång. Så det behöver ju inte ha varit den orsaken till att jag blev förkyld. Kunde ha varit något slarv från min sida, men inget jag kan komma på? I vilket fall var jag snorig och seg på lördagen, så det fick bli veckans andra vila. På söndagen kände jag mig bättre, och hade genomskillnigt snor, så därför blev det en mycket lugn jogg på 35min. Idag kände jag mig mycket bättre till mods. Fortfarande snorig, men mycket klarare i knoppen. Blev 11km lätt distans + lite styrka därtill. Kände mig också bättre tillfreds efteråt så det går nog åt rätt håll. Dock så känns det som att jag inte är tillräckligt farttränad inför Lidingöloppet på lördag. Det har varit sparsmakat med kvalitétsträning de senaste dagarna, så vi får se hur det blir med den saken. Är bara all förkylning borta ställer jag upp, men resultatet kan bli hur som helst. Satsar mer på Terräng-DM veckan efter i Linköping (ja, då åker jag tillbaka till Norrköping igen) men tar Lidingöloppet som en genomkörare.
Nu sitter jag på tåget igen upp till Umeå, då lektionerna börjar imorgon. Har pluggat så mycket jag har haft tid för (typ). Det är som sagt väldigt svårt, men utmanande. Bara ta sig i kragen och göra sitt bästa, men jag måste ersänna att det var värre än jag trodde.
Vet inte om jag har så mycket mer att säga. Grundträningen kommer att dra igång mer seriöst efter Terräng-DM. Siktar på att ligga mellan 110-120km/vecka i snitt i vinter. Får se hur det blir. Viktigt att det finns en röd tråd i träningen, annars så blir det bara "tomma mil" uttryckligen.
Ha en fortsatt trevlig sen-eftermiddag/kväll.
Ja? Vad betyder nu 100? Jo. Det är mitt 100:e inlägg idag! Hehe, det var värst :P Trodde inte att jag hade skrivit så många blogginlägg, men tydligen är det så.
Har nu varit hemma i Norrköping sedan i onsdags, då jag bl.a. var på en "hjärtscreening" för att kolla hur mitt hjärta mår. En återkallelse för att vara på säkra sidan och det gick ju självklart inte att byta till Umeå sjukkhus istället för Linköping. Men jag förlorade ändå inget rent skolmässigt, då lärarna var nere i Stockholm på någon konferens tror jag. I vilket fall var det schemafritt onsdag, torsdag, fredag och även måndag. Men plugga ska man ju såklart göra ändå :P
Träningen gick bra i början av veckan, men på fredag kväll fick jag en mycket irriterande symptomkänning. En förkylning var på gång! Nej, inte nu! Orkar inte med sådant skit. Det kan dock finnas en bidragande orsak till varför jag blev förkyld. På måndagen, då vi hade föreläsning i ett klassrum, hade jag min vattenflaska på bordet. Eller.. Det var iallafall det jag trodde. Min såg likadan ut men jag hade inte tagit upp min flaska ur väskan. Alltså var det min bordskamrats flaska.. Jag drack ju som sagt ett par klunkar ur den, och hade den placerad nära mig. Efter ett tag frågar bordskompisen var hans vattenflaska har tagit vägen? Likaså hoppades han att ingen annan hade druckit ur den, eftersom han var genomförkyld... Pust. Jag sa som det var, och han gav mig rådet att ta en ordentlig C-vitaminkur när jag kom hem. Och visst gjorde jag det! Köpte både Khan Jang och Echinacea på apoteket i förebyggande syfte. Måndag kväll flöt förbi, tisdag också, onsdag också och även tordag. Inga förvarningar alls på att en förkylning var pågång. Så det behöver ju inte ha varit den orsaken till att jag blev förkyld. Kunde ha varit något slarv från min sida, men inget jag kan komma på? I vilket fall var jag snorig och seg på lördagen, så det fick bli veckans andra vila. På söndagen kände jag mig bättre, och hade genomskillnigt snor, så därför blev det en mycket lugn jogg på 35min. Idag kände jag mig mycket bättre till mods. Fortfarande snorig, men mycket klarare i knoppen. Blev 11km lätt distans + lite styrka därtill. Kände mig också bättre tillfreds efteråt så det går nog åt rätt håll. Dock så känns det som att jag inte är tillräckligt farttränad inför Lidingöloppet på lördag. Det har varit sparsmakat med kvalitétsträning de senaste dagarna, så vi får se hur det blir med den saken. Är bara all förkylning borta ställer jag upp, men resultatet kan bli hur som helst. Satsar mer på Terräng-DM veckan efter i Linköping (ja, då åker jag tillbaka till Norrköping igen) men tar Lidingöloppet som en genomkörare.
Nu sitter jag på tåget igen upp till Umeå, då lektionerna börjar imorgon. Har pluggat så mycket jag har haft tid för (typ). Det är som sagt väldigt svårt, men utmanande. Bara ta sig i kragen och göra sitt bästa, men jag måste ersänna att det var värre än jag trodde.
Vet inte om jag har så mycket mer att säga. Grundträningen kommer att dra igång mer seriöst efter Terräng-DM. Siktar på att ligga mellan 110-120km/vecka i snitt i vinter. Får se hur det blir. Viktigt att det finns en röd tråd i träningen, annars så blir det bara "tomma mil" uttryckligen.
Ha en fortsatt trevlig sen-eftermiddag/kväll.
1 vecka avklarad
Tjaba bloggen!
Back on track igen kan man väl säga. Har som sagt bosatt mig nu i Umeå, influerat atmosfären i skogarna och stadskärnan, tränat hårt, pluggat "hårt" (jo, efter mina vanor så har jag det), flyttat hit och dit mm. På tal om flyttning så bodde jag de första 3 dagarna på Scandic Plaza då jag inte hade något boende ännu. Fick dock ett erbjudande på ett vandrarhem vid namn KFUM YMCA Hostel, där jag nu bor och kommer göra det fram till den 1:e oktober. Efter det så ser det ut som om jag får ett boende trots allt, även om YMCA är en slags studenkorridor. Börjar trivas rätt bra där nu. Det var dock ganska jobbigt med att flytta min 3, 20kg väskor från Scandic till vandrarhemmet, då det dessutom regnade, hade inte käkat (och inte handlat!) så humöret var inte direkt på topp. Men som sagt, nu har man fått rutin på saker och ting så det känns bättre.
Om ni följer bloggen kontinuerligt så vet nog redan de flesta att jag studerar som sjukgymnast här uppe. Kan redan säga att jag har kommit till en klockren klass, där alla är vänliga och vill samma sak. Dessutom har alla en inställning som gillas hos mig starkt! Så det här kan bli riktigt bra. Men om jag ska vara ärlig så är det inte lätt. Vi har börjat med Anatomi, där i princip allt är på latin! Ett nytt språk behöver man typ lära sig, för att första vilka skelett, muskler, nervsystem, rörelser mm fungerar. Det handlar helt enkelt om att nöta in skiten. Efter det hoppas jag att hjärnkontoret har programmerat in allt. Jag har en tendens att blanda ihop namnen med felaktiga delar på kroppen, så jag har inte så mycket fritid, eftersom jag själklart inte låter studierna gå före löpningen. No way, men ibland får man dock vara flexibel att träna antingen tidigare eller senare för att knyta ihop programmet. Sen är ju jag en sådan person som är väldigt petig inom många staider. För det första köper jag bara riktig mat som jag lagar från grunden. Inget skräp som halvfabrikat med en tillagningstid på 5min. Då är risken att man blir sängliggande, pågrund av det dåliga immunförsvaret som kroppen inte får möjlighet att stärka med denna sorts mat. Nej, riktig mat som sagt, så bara 40min försvinner åt att laga mat och diska, men jag sparar ju ändå tid på att göra en extra stor portion till kvällsmaten, som jag gör till matlåda.
Nog om det. Träningen har gått bra denna vecka. Mängdmässigt blev det 85km + 45min Rockgympa + 45min Crosstraining. Utöver det har jag sätt till att köra 20min bålstyrka efter träningspassen 3ggr/vecka likaså fotstyrka. Av dessa 85km var 30km ren kvalitét i form av långa backintervaller, fartlek och ett terränglopp vid namn "Umemilen". För de som hänger med i texten kan man gissa sig fram att ordet Ume-milen är ett 10km lopp i terräng. Den tävlingen gick av stapeln idag då jag sprang in på tiden 36.50 vilket jag känner mig ganska nöjd med. Kroppen kändes stark trots att jag inte har tagit en vilodag på 8 dagar. Banan var dock väldigt flack, men är dock lite ovan att tävla på dessa sträckor så loppet blev lite feldisponerat. Inte att jag kroknade på slutet utan att det fanns ganska mycket krafter kvar. Men det är ju iförsig en positiv sak, även om jag alltid brukar följa mottat att man ska ge allt!
Lidingöloppet 10km om två veckor ser jag därför fram emot! Dock så är den mer kuperad, men efter att ha bedrivit ett långpass i tisdag på 19km, där den sammanlagda stigningen blev 950m(!) så ska det nog inte vara några problem.
Det är som sagt mycket att göra nu, men jag ska försöka att uppdatera bloggen när jag hinner. Prioriterar andra saker före. Sorry :P
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Back on track igen kan man väl säga. Har som sagt bosatt mig nu i Umeå, influerat atmosfären i skogarna och stadskärnan, tränat hårt, pluggat "hårt" (jo, efter mina vanor så har jag det), flyttat hit och dit mm. På tal om flyttning så bodde jag de första 3 dagarna på Scandic Plaza då jag inte hade något boende ännu. Fick dock ett erbjudande på ett vandrarhem vid namn KFUM YMCA Hostel, där jag nu bor och kommer göra det fram till den 1:e oktober. Efter det så ser det ut som om jag får ett boende trots allt, även om YMCA är en slags studenkorridor. Börjar trivas rätt bra där nu. Det var dock ganska jobbigt med att flytta min 3, 20kg väskor från Scandic till vandrarhemmet, då det dessutom regnade, hade inte käkat (och inte handlat!) så humöret var inte direkt på topp. Men som sagt, nu har man fått rutin på saker och ting så det känns bättre.
Om ni följer bloggen kontinuerligt så vet nog redan de flesta att jag studerar som sjukgymnast här uppe. Kan redan säga att jag har kommit till en klockren klass, där alla är vänliga och vill samma sak. Dessutom har alla en inställning som gillas hos mig starkt! Så det här kan bli riktigt bra. Men om jag ska vara ärlig så är det inte lätt. Vi har börjat med Anatomi, där i princip allt är på latin! Ett nytt språk behöver man typ lära sig, för att första vilka skelett, muskler, nervsystem, rörelser mm fungerar. Det handlar helt enkelt om att nöta in skiten. Efter det hoppas jag att hjärnkontoret har programmerat in allt. Jag har en tendens att blanda ihop namnen med felaktiga delar på kroppen, så jag har inte så mycket fritid, eftersom jag själklart inte låter studierna gå före löpningen. No way, men ibland får man dock vara flexibel att träna antingen tidigare eller senare för att knyta ihop programmet. Sen är ju jag en sådan person som är väldigt petig inom många staider. För det första köper jag bara riktig mat som jag lagar från grunden. Inget skräp som halvfabrikat med en tillagningstid på 5min. Då är risken att man blir sängliggande, pågrund av det dåliga immunförsvaret som kroppen inte får möjlighet att stärka med denna sorts mat. Nej, riktig mat som sagt, så bara 40min försvinner åt att laga mat och diska, men jag sparar ju ändå tid på att göra en extra stor portion till kvällsmaten, som jag gör till matlåda.
Nog om det. Träningen har gått bra denna vecka. Mängdmässigt blev det 85km + 45min Rockgympa + 45min Crosstraining. Utöver det har jag sätt till att köra 20min bålstyrka efter träningspassen 3ggr/vecka likaså fotstyrka. Av dessa 85km var 30km ren kvalitét i form av långa backintervaller, fartlek och ett terränglopp vid namn "Umemilen". För de som hänger med i texten kan man gissa sig fram att ordet Ume-milen är ett 10km lopp i terräng. Den tävlingen gick av stapeln idag då jag sprang in på tiden 36.50 vilket jag känner mig ganska nöjd med. Kroppen kändes stark trots att jag inte har tagit en vilodag på 8 dagar. Banan var dock väldigt flack, men är dock lite ovan att tävla på dessa sträckor så loppet blev lite feldisponerat. Inte att jag kroknade på slutet utan att det fanns ganska mycket krafter kvar. Men det är ju iförsig en positiv sak, även om jag alltid brukar följa mottat att man ska ge allt!
Lidingöloppet 10km om två veckor ser jag därför fram emot! Dock så är den mer kuperad, men efter att ha bedrivit ett långpass i tisdag på 19km, där den sammanlagda stigningen blev 950m(!) så ska det nog inte vara några problem.
Det är som sagt mycket att göra nu, men jag ska försöka att uppdatera bloggen när jag hinner. Prioriterar andra saker före. Sorry :P
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Det drar ihop sig!
Tjaba bloggen!
Det är en del som har hänt sedan jag uppdaterade bloggen sist. Kan väl börja med att nämna JSM förra veckan, då jag ställde upp på 2000m Hinder i P19. Jag hade förhoppningar om att ta klubbrekordet som låg på 6.35,9. Jag nämnde från förra inlägget mina 3 kräksattacker från hinderloppet i varberg då jag persade med 1,5sek och var helt slut efteråt. Då var tiden 6.46,05. Med andra ord så skulle jag överträffa mig själv om jag skulle nå klubbrekordet. JSM gick av stapeln nere i Vellinge i Skåne, där jag på fredagen möttes av kraftiga vindar på banan. Ja, det blåste riktigt ordentligt men jag försökte trots det att inte lägga onödig kraft på de yttre förutsättningarna eftersom det trots allt är lika för alla. Dessutom kändes tisdagens banpass riktigt bra då jag bl.a. jobbade ordentligt på hindertekniken som rent bokstavligt sög från förra hinderloppet i Varberg. Att trippa inför varje hinderbock kostar onödig kraft som sagt. Loppet skulle gå 17.05 på fredagen så uppvärmingen startade väl en 50min innan start ungefär. Kände mig faktiskt lite småseg under uppvärmingen, men det brukar ofta kännas så för mig. Nerver som styr :P. När det återstod 10min innan vi skulle skjutas iväg kändes kroppen fräsch och sugen på att plågas.
Loppet drog igång, och jag la mig sist av alla. Första hinderpassagen gick ganska dåligt. Den kom alldeless plötsligt då jag inte hade så god uppsikt med tanke på alla löpare framför mig. Täppte dock igen luckan fort tills vi kom till vattengraven som jag klippte mycket bättre. Efter första varvet hade jag plockat 2 löpare och var med i klungan. Som alla andra möttes man varje varv av den motbjudande vinden på bortre rakan. Kan ha varit en anledning till att det var såpass hoppackat. Ingen vill ju ödsla onödiga krafter i vinden! Efter två varv var jag fortfarande med och det kändes riktigt bra i kroppen. Har ingen aning om vad första 1km gick på, men skulle gissa på 3.15 något. Alltså lite långsammare än förra veckan. När vi började närma oss 1200m hände det något dramatiskt. Tempot skruvades upp ganska markant och jag var förberedd på att hänga med, men då ramlade/snubblade/haltade eller jag vet faktiskt inte vad den personen gjorde, men iallfall störde han min rytm då jag fick klippa hinderbocken långt ut i spåret, samtidigt som en annan löpare hoppade in i personen huvud och fick en lårkaka! Eller var det personen som stångade den andra i benet? Det såg riktigt konstigt ut och tyvärr fick personen med lårkakan bryta loppet, vilket gjorde att jag kom i ingemansland. Aj aj aj, inte bra. Det första som mötte mig då var den kraftiga motvinden! Det är just på näst sista varvet som det är viktigt att bibehålla tempot, då det oftast är mest plågsamt mentalt. Jag kämpade så gott jag kunde, men den kraftiga vinden tog hårt på krafterna, och när det återstod ett varv av loppet var jag sprängfylld med mjölksyra, samtidigt som jag var rädd om jag skulle bli omsprungen av de 3 löpare som låg bakom mig. orkade dock stapla mig i mål som 8:e man men tappade ordentligt på klungan framför mig, som säkert hade skapat en lucka på 100m, minst! Tiden blev 6.48,66, alltså lite mer än 2,5 sek från pers. Inte vad jag hade hoppats på, men gav allt jag hade denna gång också. Förutsättningarna var mycket svårare denna gång, vilket noterade på alla tider! Ingen var i närheten av sitt pers! hade det varit vindstilla och att jag hade haft en person att ta rygg på med 2 varv kvar är jag övertygad om att tiden hade gått under 6.40. Klubbrekord hade det inte blivit. Det kände jag. Är inte där ännu. Resten av JSM helgen spenderades med att heja på andra löpare vid sidan av banan, samtidigt som jag orienterade mig i stadskärnan då jag tog några lugna distansrundor. Det är iallafall något speciellt med JSM!
Om vi går vidare så börjar det vankas för avfärd till nordligare breddgrader. Jag talar ju som sagt om Sjukgymnastprogrammet i Umeå, där upproppet är den 5:e september, alltså nu på måndag! Shit, kommer bli riktigt nice att börja med någonting helt nytt och träffa nya människor :) Åker upp på Lördag som det ser ut nu, för att insvepa atmosfären i norrland största stad! Har hört många rykten om att Umeå är en riktigt fin stad med goda förutsättningar till träning. För löpningen lägger jag såklart inte ner ;) Nu blir det att satsa ännu hårdare till nästa säsong! Ni kan nog dra slutsatsen om att jag inte kom in i Linköping som reserv. Tror jag i dagsläget ligger som 4:e reserv men vill inte ödsla några krafter på den biten mer. Nu är det Umeå som gäller!
Träningen rullar på som vanligt tycker jag. känner mig faktiskt i ganska god form. Sprang igår ett stads/parklopp som heter Broarna runt på 5km (5020m om man ska vara exakt, iallafall visade min gps klocka det :P). Sprang in på tiden 17.23 tror jag det blev men gick ut lite för hårt (första km på 3.11). En rolig bana som var ganska flack. Hade väl 3 backar, två relativt branta och en lång, backe med väldigt svag lutning. En av de branta backarna (som var väldigt kort) fick man springa på trappor. Störde löprytmen en aning men åandra sidan var det ca 500m från målet. Banan kan man säga gick 50% på grus och 50% på asfalt. Hade dock krafter kvar kände jag då jag passerade mållinjen, men ett kul lopp som sagt.
Nej nu ska jag hämta min dator på min "föredetta skola". Man får ju som sagt sin dator gratis efter att ha slutat gymnasiet, men det drog ut på tiden.
Ha det gött!
Kommer såklart att uppdatera läget då jag är i Umeå ;)
Det är en del som har hänt sedan jag uppdaterade bloggen sist. Kan väl börja med att nämna JSM förra veckan, då jag ställde upp på 2000m Hinder i P19. Jag hade förhoppningar om att ta klubbrekordet som låg på 6.35,9. Jag nämnde från förra inlägget mina 3 kräksattacker från hinderloppet i varberg då jag persade med 1,5sek och var helt slut efteråt. Då var tiden 6.46,05. Med andra ord så skulle jag överträffa mig själv om jag skulle nå klubbrekordet. JSM gick av stapeln nere i Vellinge i Skåne, där jag på fredagen möttes av kraftiga vindar på banan. Ja, det blåste riktigt ordentligt men jag försökte trots det att inte lägga onödig kraft på de yttre förutsättningarna eftersom det trots allt är lika för alla. Dessutom kändes tisdagens banpass riktigt bra då jag bl.a. jobbade ordentligt på hindertekniken som rent bokstavligt sög från förra hinderloppet i Varberg. Att trippa inför varje hinderbock kostar onödig kraft som sagt. Loppet skulle gå 17.05 på fredagen så uppvärmingen startade väl en 50min innan start ungefär. Kände mig faktiskt lite småseg under uppvärmingen, men det brukar ofta kännas så för mig. Nerver som styr :P. När det återstod 10min innan vi skulle skjutas iväg kändes kroppen fräsch och sugen på att plågas.
Loppet drog igång, och jag la mig sist av alla. Första hinderpassagen gick ganska dåligt. Den kom alldeless plötsligt då jag inte hade så god uppsikt med tanke på alla löpare framför mig. Täppte dock igen luckan fort tills vi kom till vattengraven som jag klippte mycket bättre. Efter första varvet hade jag plockat 2 löpare och var med i klungan. Som alla andra möttes man varje varv av den motbjudande vinden på bortre rakan. Kan ha varit en anledning till att det var såpass hoppackat. Ingen vill ju ödsla onödiga krafter i vinden! Efter två varv var jag fortfarande med och det kändes riktigt bra i kroppen. Har ingen aning om vad första 1km gick på, men skulle gissa på 3.15 något. Alltså lite långsammare än förra veckan. När vi började närma oss 1200m hände det något dramatiskt. Tempot skruvades upp ganska markant och jag var förberedd på att hänga med, men då ramlade/snubblade/haltade eller jag vet faktiskt inte vad den personen gjorde, men iallfall störde han min rytm då jag fick klippa hinderbocken långt ut i spåret, samtidigt som en annan löpare hoppade in i personen huvud och fick en lårkaka! Eller var det personen som stångade den andra i benet? Det såg riktigt konstigt ut och tyvärr fick personen med lårkakan bryta loppet, vilket gjorde att jag kom i ingemansland. Aj aj aj, inte bra. Det första som mötte mig då var den kraftiga motvinden! Det är just på näst sista varvet som det är viktigt att bibehålla tempot, då det oftast är mest plågsamt mentalt. Jag kämpade så gott jag kunde, men den kraftiga vinden tog hårt på krafterna, och när det återstod ett varv av loppet var jag sprängfylld med mjölksyra, samtidigt som jag var rädd om jag skulle bli omsprungen av de 3 löpare som låg bakom mig. orkade dock stapla mig i mål som 8:e man men tappade ordentligt på klungan framför mig, som säkert hade skapat en lucka på 100m, minst! Tiden blev 6.48,66, alltså lite mer än 2,5 sek från pers. Inte vad jag hade hoppats på, men gav allt jag hade denna gång också. Förutsättningarna var mycket svårare denna gång, vilket noterade på alla tider! Ingen var i närheten av sitt pers! hade det varit vindstilla och att jag hade haft en person att ta rygg på med 2 varv kvar är jag övertygad om att tiden hade gått under 6.40. Klubbrekord hade det inte blivit. Det kände jag. Är inte där ännu. Resten av JSM helgen spenderades med att heja på andra löpare vid sidan av banan, samtidigt som jag orienterade mig i stadskärnan då jag tog några lugna distansrundor. Det är iallafall något speciellt med JSM!
Om vi går vidare så börjar det vankas för avfärd till nordligare breddgrader. Jag talar ju som sagt om Sjukgymnastprogrammet i Umeå, där upproppet är den 5:e september, alltså nu på måndag! Shit, kommer bli riktigt nice att börja med någonting helt nytt och träffa nya människor :) Åker upp på Lördag som det ser ut nu, för att insvepa atmosfären i norrland största stad! Har hört många rykten om att Umeå är en riktigt fin stad med goda förutsättningar till träning. För löpningen lägger jag såklart inte ner ;) Nu blir det att satsa ännu hårdare till nästa säsong! Ni kan nog dra slutsatsen om att jag inte kom in i Linköping som reserv. Tror jag i dagsläget ligger som 4:e reserv men vill inte ödsla några krafter på den biten mer. Nu är det Umeå som gäller!
Träningen rullar på som vanligt tycker jag. känner mig faktiskt i ganska god form. Sprang igår ett stads/parklopp som heter Broarna runt på 5km (5020m om man ska vara exakt, iallafall visade min gps klocka det :P). Sprang in på tiden 17.23 tror jag det blev men gick ut lite för hårt (första km på 3.11). En rolig bana som var ganska flack. Hade väl 3 backar, två relativt branta och en lång, backe med väldigt svag lutning. En av de branta backarna (som var väldigt kort) fick man springa på trappor. Störde löprytmen en aning men åandra sidan var det ca 500m från målet. Banan kan man säga gick 50% på grus och 50% på asfalt. Hade dock krafter kvar kände jag då jag passerade mållinjen, men ett kul lopp som sagt.
Nej nu ska jag hämta min dator på min "föredetta skola". Man får ju som sagt sin dator gratis efter att ha slutat gymnasiet, men det drog ut på tiden.
Ha det gött!
Kommer såklart att uppdatera läget då jag är i Umeå ;)
Utpumpad
Tjaba bloggen!
Idag är det den 22:e augusti. Sommaren rullar mot sitt slut. Visst, jag älskar sommaren men är väldigt sugen på att tävla i terräng, och uppleva den härliga atmosfären i skogen då alla lövträd slår om till röda, orangea och gula färger. För att inte tala om den syrerika luften en stilla morgon :) Oh, älskar verkligen den känslan! Att träna i terräng tycker jag dessutom är långt mycket roligare än att yra runt, runt på en friidrottsbana :P Men det har sin charm också. Speciellt då man tävlar mot sina tider. Igår gjorde jag det. Jag tävlade nere i Varberg (getabocksspelen) på 2000m Hinder. Det var årets tuffaste lopp. Har aldrig varit så trött när jag tänker efter. Möjligtvis går Götalandsmästerskapen år 2006 P14 2000m samt ett testlopp på 10km på mitt löpband upp i samma nivå, men annars tror jag inte. Eftersom jag har en såpass dålig hinderteknik kostar det mycket krafter varje gång jag ska klippa en hinderbock. Ett onödigt trippande gör att jag tappar löprytmen och tappar oerhört mycket hastighet på kort tid. Den enda styrkan jag har på hinder är därför flåset samt psyket. Efter 2½ varv (1000m) passerade jag 1000m på 3.11 om jag minns rätt. Sen kom väggen. 1200m (2varv kvar) är det brutalaste varvet rent pyskiskt då hela kroppen smärtar och man har två varv kvar innan mål. Jag försökte bibehålla lugnet, men allt trippande inför varje hinderbock (4hinderbockar+1 vattengrav/varv) kostade så mycket energi. När det återstod ett varv kvar av loppet låg tiden på 5.22. Jag hade därför pers inom ramen. Men jag var så himla slut. Med 200m kvar såg jag svart. Jag skojar inte. Förstår fortfarande inte hur jag kom över vattengraven likaså den sista hinderbocken, men imål kom jag på ett nytt personligt rekord 6.46,05 (har tidigare sprungit på 6.47,31).
När jag var imål låg jag nog 5min i gräset utan att röra mig. Försökte ställa mig upp men det gick inte. La mig 5min till i gräset. Sedan hörde jag speakern roppa att jag skulle ta emot mitt pris på pallen. När jag ställde mig upp kom den första spy attacken. Tog emot priset och gick tillbaka till målområdet för att ta på mig en torr t-shirt. Spyde en gång till. Gick bort till päronen och pratade om loppets gestalltning. Enligt dem tappade jag ca 5m vid varje hinderpassage mot segraren men att jag höll samma tempo mellan hinderbockarna. Man brukar tala om rytm och avslappning när man springer. Det här är precis det omvända. När jag skulle gå och varva ner spydde jag en sista gång. Då kom en hel banan upp. Ouch! Jag skulle nog inte ha ätit den där bananen 40min innan uppvärmning! Iallafall. Varvade ner i 20min. Ja, det tog så lång tid att få bort mjölksyran! Hade jag varit snabbare med att varva ner efter loppet, hade jag troligtvis inte spytt 3 gånger. Man lär sig av sina misstag. Egentligen var målet att springa 2000m hinder på 6.35 och jag låg inom den ramen ända tills det var 2 varv kvar. Men är man då helt solo och inte har någon framför sig att bita sig fast i så rinner tiden lätt iväg när man är så trött. Men jag är ändå nöjd med min insats. Kunde inte ha gjort så mycket mer igår. När jag sprang en distrunda idag kände man av ganska mycket i baklåren. Det gillas! Men det som kan kännas lite oroväckande är att det vankas JSM i Vellinge på fredag, då det är 2000m Hinder P19 som jag är anmäld till. Jag hoppas verkligen att jag kan komma i form tills dess, för just nu känner jag mig riktigt mör i kroppen.
Ni kanske undrar varför jag då sprang hinder i helgen? Egentligen var tanken att jag skulle ha sprungit ett 3000m lopp (hade lite tankar om att springa 5000m på JSM) men eftersom det inte var någon anmäld, och jag hade rest 35mil för att springa ett lopp så vill man ju ställa upp på någon distans. 2000m hinder fanns så jag efteranmälde mig på den sträckan utan något som helst fokus på hinderträning den veckan. Dessutom så ville jag ha ett lopp innan JSM för att se var jag står någonstans då jag under hela sommaren har fått bedriva en del alternativträning, samt löpträning som har varit mer "grundträningsinriktad" just med tanke på den överbelastning som jag fick i hälen. Det gjorde därför i princip hela utesäsongen sparsamakat med hård kvalitetsinriktad träning.
Återigen vill jag springa 2000m hinder på JSM, men jag åker bara dit om jag känner mig i form. Annars är det inte mödan värt tycker jag. Ser mest fram emot terrängsäsongen :P Lidingöloppet samt Terräng-DM lockar mig starkt just nu! Har bedrivit mycket träning på stigar och gräs så jag känner mig komfortabel med det underlaget.
Nej, nu får det vara bra. Ha det bra!
Idag är det den 22:e augusti. Sommaren rullar mot sitt slut. Visst, jag älskar sommaren men är väldigt sugen på att tävla i terräng, och uppleva den härliga atmosfären i skogen då alla lövträd slår om till röda, orangea och gula färger. För att inte tala om den syrerika luften en stilla morgon :) Oh, älskar verkligen den känslan! Att träna i terräng tycker jag dessutom är långt mycket roligare än att yra runt, runt på en friidrottsbana :P Men det har sin charm också. Speciellt då man tävlar mot sina tider. Igår gjorde jag det. Jag tävlade nere i Varberg (getabocksspelen) på 2000m Hinder. Det var årets tuffaste lopp. Har aldrig varit så trött när jag tänker efter. Möjligtvis går Götalandsmästerskapen år 2006 P14 2000m samt ett testlopp på 10km på mitt löpband upp i samma nivå, men annars tror jag inte. Eftersom jag har en såpass dålig hinderteknik kostar det mycket krafter varje gång jag ska klippa en hinderbock. Ett onödigt trippande gör att jag tappar löprytmen och tappar oerhört mycket hastighet på kort tid. Den enda styrkan jag har på hinder är därför flåset samt psyket. Efter 2½ varv (1000m) passerade jag 1000m på 3.11 om jag minns rätt. Sen kom väggen. 1200m (2varv kvar) är det brutalaste varvet rent pyskiskt då hela kroppen smärtar och man har två varv kvar innan mål. Jag försökte bibehålla lugnet, men allt trippande inför varje hinderbock (4hinderbockar+1 vattengrav/varv) kostade så mycket energi. När det återstod ett varv kvar av loppet låg tiden på 5.22. Jag hade därför pers inom ramen. Men jag var så himla slut. Med 200m kvar såg jag svart. Jag skojar inte. Förstår fortfarande inte hur jag kom över vattengraven likaså den sista hinderbocken, men imål kom jag på ett nytt personligt rekord 6.46,05 (har tidigare sprungit på 6.47,31).
När jag var imål låg jag nog 5min i gräset utan att röra mig. Försökte ställa mig upp men det gick inte. La mig 5min till i gräset. Sedan hörde jag speakern roppa att jag skulle ta emot mitt pris på pallen. När jag ställde mig upp kom den första spy attacken. Tog emot priset och gick tillbaka till målområdet för att ta på mig en torr t-shirt. Spyde en gång till. Gick bort till päronen och pratade om loppets gestalltning. Enligt dem tappade jag ca 5m vid varje hinderpassage mot segraren men att jag höll samma tempo mellan hinderbockarna. Man brukar tala om rytm och avslappning när man springer. Det här är precis det omvända. När jag skulle gå och varva ner spydde jag en sista gång. Då kom en hel banan upp. Ouch! Jag skulle nog inte ha ätit den där bananen 40min innan uppvärmning! Iallafall. Varvade ner i 20min. Ja, det tog så lång tid att få bort mjölksyran! Hade jag varit snabbare med att varva ner efter loppet, hade jag troligtvis inte spytt 3 gånger. Man lär sig av sina misstag. Egentligen var målet att springa 2000m hinder på 6.35 och jag låg inom den ramen ända tills det var 2 varv kvar. Men är man då helt solo och inte har någon framför sig att bita sig fast i så rinner tiden lätt iväg när man är så trött. Men jag är ändå nöjd med min insats. Kunde inte ha gjort så mycket mer igår. När jag sprang en distrunda idag kände man av ganska mycket i baklåren. Det gillas! Men det som kan kännas lite oroväckande är att det vankas JSM i Vellinge på fredag, då det är 2000m Hinder P19 som jag är anmäld till. Jag hoppas verkligen att jag kan komma i form tills dess, för just nu känner jag mig riktigt mör i kroppen.
Ni kanske undrar varför jag då sprang hinder i helgen? Egentligen var tanken att jag skulle ha sprungit ett 3000m lopp (hade lite tankar om att springa 5000m på JSM) men eftersom det inte var någon anmäld, och jag hade rest 35mil för att springa ett lopp så vill man ju ställa upp på någon distans. 2000m hinder fanns så jag efteranmälde mig på den sträckan utan något som helst fokus på hinderträning den veckan. Dessutom så ville jag ha ett lopp innan JSM för att se var jag står någonstans då jag under hela sommaren har fått bedriva en del alternativträning, samt löpträning som har varit mer "grundträningsinriktad" just med tanke på den överbelastning som jag fick i hälen. Det gjorde därför i princip hela utesäsongen sparsamakat med hård kvalitetsinriktad träning.
Återigen vill jag springa 2000m hinder på JSM, men jag åker bara dit om jag känner mig i form. Annars är det inte mödan värt tycker jag. Ser mest fram emot terrängsäsongen :P Lidingöloppet samt Terräng-DM lockar mig starkt just nu! Har bedrivit mycket träning på stigar och gräs så jag känner mig komfortabel med det underlaget.
Nej, nu får det vara bra. Ha det bra!
Sommaren går mot sitt slut
Tjaba bloggen!
Ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men ni har nog ändå inte saknat mig ;) Det blir så ibland. Vissa stunder har man ingen lust att uppdatera bloggen med ett nytt inlägg. Hur som helst har det hänt en del hel saker på sistone.
Det största nyhet som jag måste meddela är ju såklart att jag har blivit antagen till Sjukgymnastprogrammet i Umeå! Yippie :) Nu har man en 3 års utbildning + att jag sedan årskurs 9 har velat bli sjukgymnast. Så det värmer om hjärtat. Dock så är det intressant att veta att jag efter första antagningsbeskedet i Linköping låg som reserv 110. Efter andra antagningsbeskedet ligger jag 32:a! ´Herregud vad många som har tackat nej efter första beskedet :O Därför tänker jag såhär: Jag är antagen i vilket fall, men jag hade Umeå som andra alternativ och Linköping som första. Eftersom jag kom in i Umeå stryks allt annat som jag har kategoriserat under Umeå. Men eftersom upproppet äger rum den 29: augusti i Linköping och den 5:e september i Umeå så kan jag ju lika väl gå på upproppet i Linköping också, eftersom det finns små små chanser att bli antagen i Linköping. Alltså förstå mig rätt, jag tycker det vore grymt spännande att starta någonting nytt där man också träffar på nya kompisar med samma intresse samt att man får se en helt ny stad! Ja, Umeå ligger en bra bit upp i landet, men staden passar mig väldigt bra. Rikligt med löparspår i skogarna, mycket mossar (myrar som de säger i Norrland), Europas största sportcenter (IKSU), bra friidrottsklubbar (IFK Umeå, Ume IF och Umedalens IF) som man kan få bra sparring av på tränarna och, som det går rykten om, väldigt duktiga lärare inom sjukgymnastik :) Likaså måste ju allt vara förberett i Umeå då jag går på upproppet i Linköping. Dvs. att boendet framförallt är klart i Umeå, då det trots allt är först till kvarn. I vilket fall kommer det bli bra oavsett om jag kommer in i Umeå eller Linköping. Känns dock lite sorgligt att åka ifrån vissa ägodelar om jag nu flyttar till Umeå :´(. Men som sagt, Umeå verkar riktigt spännande!
Om vi skippar studierna för närvarande och går över till träningsbiten, så fick jag tyvärr ett bakslag för 13 dagar sedan, då jag skulle testa på ett pass på bana med hinderbockar efter att ha sprungit ett 1000m lopp i hög fart. Tyvärr sa hälen ifrån under hinderloppen så jag var tvungen att bryta träningen, och avlasta området med alternativ träning några dagar. Sedan förra söndagen har jag nu kunnat löpa en hel vecka, vilket känns bra. Jag bröt passet i tid då jag kände att det inte stod rätt till, så därför blev det tack och lov inte så långvarigt med den delen :) Men det var först idag som jag testade på ett banpass med spikskor, efter att ha bedrivit all tidigare träning denna vecka med att springa distans och tröskelintervaller på gräs och i skogen. Planen för dagens pass var 8*400m med 1min vila. De yttre förutsättningarna var "sådär". Bra temperatur, men en bitande motvind på bortre rakan och i sista kurvan gjorde ändå sitt. Snittade alla 8 lopp på 71,2sek men tror att vinden gjorde att loppen gick 1-2sek långsammare mot om det hade varit vindstilla. Inga känningar i hälen vilket var den skönaste responsen efter passet. Jobbigt, men inte all för jobbigt om man säger så :P Fanns lite mer att ta av men på något konstigt vis hade jag inte lust för det? Hm. Ska testa på ett till intervallpass nästa vecka med högre sula på loppen. Får se vad jag kryddar ihop. Iallafall har jag stora planer på att tävla nästa veckor. Vad det blir för distans/distanser återstår att se. Jag är iallafall glad över att hälen känns bra! Skulle ju vara himla roligt om jag kom iform innan JSM som jag så gärna vill delta i. Men då måste jag som sagt känna mig fräsch och motiverad för det. Annars kan det bli flopp av allt.
Jag tror faktiskt att det räcker nu. Sitter och funderar, men kommer inte på något mer att säga. Så, på återseende säger jag då :)
Ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men ni har nog ändå inte saknat mig ;) Det blir så ibland. Vissa stunder har man ingen lust att uppdatera bloggen med ett nytt inlägg. Hur som helst har det hänt en del hel saker på sistone.
Det största nyhet som jag måste meddela är ju såklart att jag har blivit antagen till Sjukgymnastprogrammet i Umeå! Yippie :) Nu har man en 3 års utbildning + att jag sedan årskurs 9 har velat bli sjukgymnast. Så det värmer om hjärtat. Dock så är det intressant att veta att jag efter första antagningsbeskedet i Linköping låg som reserv 110. Efter andra antagningsbeskedet ligger jag 32:a! ´Herregud vad många som har tackat nej efter första beskedet :O Därför tänker jag såhär: Jag är antagen i vilket fall, men jag hade Umeå som andra alternativ och Linköping som första. Eftersom jag kom in i Umeå stryks allt annat som jag har kategoriserat under Umeå. Men eftersom upproppet äger rum den 29: augusti i Linköping och den 5:e september i Umeå så kan jag ju lika väl gå på upproppet i Linköping också, eftersom det finns små små chanser att bli antagen i Linköping. Alltså förstå mig rätt, jag tycker det vore grymt spännande att starta någonting nytt där man också träffar på nya kompisar med samma intresse samt att man får se en helt ny stad! Ja, Umeå ligger en bra bit upp i landet, men staden passar mig väldigt bra. Rikligt med löparspår i skogarna, mycket mossar (myrar som de säger i Norrland), Europas största sportcenter (IKSU), bra friidrottsklubbar (IFK Umeå, Ume IF och Umedalens IF) som man kan få bra sparring av på tränarna och, som det går rykten om, väldigt duktiga lärare inom sjukgymnastik :) Likaså måste ju allt vara förberett i Umeå då jag går på upproppet i Linköping. Dvs. att boendet framförallt är klart i Umeå, då det trots allt är först till kvarn. I vilket fall kommer det bli bra oavsett om jag kommer in i Umeå eller Linköping. Känns dock lite sorgligt att åka ifrån vissa ägodelar om jag nu flyttar till Umeå :´(. Men som sagt, Umeå verkar riktigt spännande!
Om vi skippar studierna för närvarande och går över till träningsbiten, så fick jag tyvärr ett bakslag för 13 dagar sedan, då jag skulle testa på ett pass på bana med hinderbockar efter att ha sprungit ett 1000m lopp i hög fart. Tyvärr sa hälen ifrån under hinderloppen så jag var tvungen att bryta träningen, och avlasta området med alternativ träning några dagar. Sedan förra söndagen har jag nu kunnat löpa en hel vecka, vilket känns bra. Jag bröt passet i tid då jag kände att det inte stod rätt till, så därför blev det tack och lov inte så långvarigt med den delen :) Men det var först idag som jag testade på ett banpass med spikskor, efter att ha bedrivit all tidigare träning denna vecka med att springa distans och tröskelintervaller på gräs och i skogen. Planen för dagens pass var 8*400m med 1min vila. De yttre förutsättningarna var "sådär". Bra temperatur, men en bitande motvind på bortre rakan och i sista kurvan gjorde ändå sitt. Snittade alla 8 lopp på 71,2sek men tror att vinden gjorde att loppen gick 1-2sek långsammare mot om det hade varit vindstilla. Inga känningar i hälen vilket var den skönaste responsen efter passet. Jobbigt, men inte all för jobbigt om man säger så :P Fanns lite mer att ta av men på något konstigt vis hade jag inte lust för det? Hm. Ska testa på ett till intervallpass nästa vecka med högre sula på loppen. Får se vad jag kryddar ihop. Iallafall har jag stora planer på att tävla nästa veckor. Vad det blir för distans/distanser återstår att se. Jag är iallafall glad över att hälen känns bra! Skulle ju vara himla roligt om jag kom iform innan JSM som jag så gärna vill delta i. Men då måste jag som sagt känna mig fräsch och motiverad för det. Annars kan det bli flopp av allt.
Jag tror faktiskt att det räcker nu. Sitter och funderar, men kommer inte på något mer att säga. Så, på återseende säger jag då :)
Blod + Alex = Njutning...
Tjaba bloggen!
Ja, ni undrar väl vad rubriken vill avslöja? Så här är det. Jag gillar blod! Idag blev det blodplättar, och så fort jag börjar steka dessa delikatesser i rikligt med smör fylls mina näsborrar av en njutning att bara få tugga i sig dessa, järnberikade plättar. Haha, jag är smått vrickad alltså :S Hur många personer får denna reaktion av mat överhuvudtaget? Jag väljer att inte bry mig om det faktiskt. Mat ska avnjutas med glädje, och tycker man att något är gott så talat kroppen om det för en. Tror jag :)
Nog snackat om udda rätter. Den här knasiga foten som jag går och tampas med är väldigt speciell. Det går aldeless utmärkt att springa intervaller på gräs, men att bara gå på asfalt känns smärtsamt under foten? Sen har det uppstått några konstiga, vita prickar på den onda hälen, vilket jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är? Möjligtvis en förslitning av fettkudden. Tycker iallafall att det går åt rätt håll, då hela förra veckan bedrivdes av bara löpning. På gräs dock. Men löpkänslan är faktiskt bra så jag känner mig ändå positiv till mods. Fick med 3 distanspass på 12km, 15km och 16km samt 3 intervallpass (20*60sek/30sek vila i mosse, 4-2-1-1-2-4min/2min,1min,30sek,30sek,1min vila på gräs och 2*10*40sek/20sek vila 80sek Serievila på gräs). Utöver det så har det blivit en del bålstabilitet också :) Känner att suget för att tävla börjar komma ganska snabbt nu! Risken är dock att man börjar för fort med hård träning på bana så att man förvärrar området igen. Jag är ganska osäker på hur foten reagerar med spikskor på bana, men det gäller ju att testa. Gör det för ont är det ju bara att bryta, och fortsätta med träning på mjukare underlag, även om det känns tungt mitt inne i tävlingsperioden.
Jag har faktiskt inte så mycket mer att komma med. Detta inlägg var mest en rapport om hur läget ser ut :) Tror redan de flesta vet om denna katstrof som drabbade Norge för 3 dagar sedan :( Känns sjukt hur ett så fredligt land kan drabbas på detta sätt! Man undrar ju vart världen är påväg egentligen? Jag hoppas iallafall på gud att de inte ska drabbas av det igen! Det gäller även alla andra länder. En svår uppfyllelse kanske...
Surt att IFK förlorade med 0-2 bort mot Örebro igår. Trodde faktiskt de var pågång nu :/ Men jag står fast vid att IFK håller sig kvar i allsvenskan. Förra matchen då de spelade mot Syrianska hemma och vann med 2-1 var det allsvensk klass utan tvekan! Iallafall i andra halvlek. Spelar då så bra fotboll som de gjorde de sista 45min så känns det tryggt :)
Nej, det får räcka!
Tjarå, tja och hejdå!
Ja, ni undrar väl vad rubriken vill avslöja? Så här är det. Jag gillar blod! Idag blev det blodplättar, och så fort jag börjar steka dessa delikatesser i rikligt med smör fylls mina näsborrar av en njutning att bara få tugga i sig dessa, järnberikade plättar. Haha, jag är smått vrickad alltså :S Hur många personer får denna reaktion av mat överhuvudtaget? Jag väljer att inte bry mig om det faktiskt. Mat ska avnjutas med glädje, och tycker man att något är gott så talat kroppen om det för en. Tror jag :)
Nog snackat om udda rätter. Den här knasiga foten som jag går och tampas med är väldigt speciell. Det går aldeless utmärkt att springa intervaller på gräs, men att bara gå på asfalt känns smärtsamt under foten? Sen har det uppstått några konstiga, vita prickar på den onda hälen, vilket jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är? Möjligtvis en förslitning av fettkudden. Tycker iallafall att det går åt rätt håll, då hela förra veckan bedrivdes av bara löpning. På gräs dock. Men löpkänslan är faktiskt bra så jag känner mig ändå positiv till mods. Fick med 3 distanspass på 12km, 15km och 16km samt 3 intervallpass (20*60sek/30sek vila i mosse, 4-2-1-1-2-4min/2min,1min,30sek,30sek,1min vila på gräs och 2*10*40sek/20sek vila 80sek Serievila på gräs). Utöver det så har det blivit en del bålstabilitet också :) Känner att suget för att tävla börjar komma ganska snabbt nu! Risken är dock att man börjar för fort med hård träning på bana så att man förvärrar området igen. Jag är ganska osäker på hur foten reagerar med spikskor på bana, men det gäller ju att testa. Gör det för ont är det ju bara att bryta, och fortsätta med träning på mjukare underlag, även om det känns tungt mitt inne i tävlingsperioden.
Jag har faktiskt inte så mycket mer att komma med. Detta inlägg var mest en rapport om hur läget ser ut :) Tror redan de flesta vet om denna katstrof som drabbade Norge för 3 dagar sedan :( Känns sjukt hur ett så fredligt land kan drabbas på detta sätt! Man undrar ju vart världen är påväg egentligen? Jag hoppas iallafall på gud att de inte ska drabbas av det igen! Det gäller även alla andra länder. En svår uppfyllelse kanske...
Surt att IFK förlorade med 0-2 bort mot Örebro igår. Trodde faktiskt de var pågång nu :/ Men jag står fast vid att IFK håller sig kvar i allsvenskan. Förra matchen då de spelade mot Syrianska hemma och vann med 2-1 var det allsvensk klass utan tvekan! Iallafall i andra halvlek. Spelar då så bra fotboll som de gjorde de sista 45min så känns det tryggt :)
Nej, det får räcka!
Tjarå, tja och hejdå!
Uppdatering
Tjaba bloggen!
Ja, inte har jag på senaste tiden varit flitig med blogginlägg om man säger så. Tror dels det beror på att jag inte har haft lust genom en liten depression som infann sig den 2:juli i form av en överbelastning i hälen. Inte kul!!
Speciellt när jag inte fick någon förvarning innan träningen, utan att det först uppstod efter passet. Mycket irriterande, och kan fortfarande inte hitta någon utlösande faktor? Möjligtvis att jag på siståne bedrev en del utförslöpning i högt tempo, men o andra sidan var det väldigt flackt utför. Verkar som min kropp är ganska "skör" även om jag snittar veckorna på ca 9mil/vecka (7-11mil beroende på årstid) där jag ändå är ganska sparsam med hårda kvalitéspass + att jag under en längre tid har anpassat kroppen till hårdare träningsbelastning.
Det är bara bita ihop, tänka positivt och vara noggrann med rehabträning. Och det har jag varit! Efter 12 dagar var jag tillbaka med löpträningen igen, efter att ha bedrivit många timmar på en crosstrainer, åkt rullskidor på vägar samt en del löpning i vatten, med en så kallad "Wet vest". Började med mosslöpning upp mot 2timmar samt lite intervaller i mossen, som jag kompleterade med en del fortsatt vattenlöpning just för att bibehålla en "stolt hållning" då löpning i mosse ger en ganska huksittande löpstil, medans löpning i vatten ökar rörligheten i höftpartiet, vilket jag kan ha stor nytta av framöver. Märkte tydligt att jag inte använder höftmuskeln speciellt mycket, vilket kan vara ett tecken på att jag inte springer med samma "hjulliknande" löpstil som många andra rutinerade löpare. Dock tycker jag faktiskt att jag har en naturlig löpstil :).
Åter till mossen. Det är en utmärkt träningsform om man vill jobba med pumpen (hjärtmuskeln). Det ända man behöver göra ute i mossen är att lyfta på benen och ta sig frammåt, så får man en hög puls på köpet! Gött!
Efter en del mosslöpning övergick jag mer och mer till löpning på gräs, som också är mjukt men som ger högre löphastighet såklart vid samma intensitet. Likaså blir löpningen inte lika statisk som i mosse. Dock har jag bara bedrivit distanspass på gräs i dagsläget, men ska testa på intervaller imorgon i tröskelfart, som inte är ett allt för högt tempo. Sen måste jag även tillägga att jag har tränat MYCKET bålstabilitet de senaste veckorna. Tror starkt på det! Annars har jag inte så mycket mer att tillägga när det gäller löpningen. Något tävlande har det tyvärr inte blivit då, men hoppas att jag är i form till nästa helg, då jag har några tävlingar inplanerade :)
Utöver löpningen så har sommaren varit ganska soft. Har ju inget sommarjobb så det mesta jag gör under dagarna är väl att slappa vid solen och bada som man brukar göra på sommaren ;). Lite besök på min morbrors land, samt hans 40 års firande har det även hunnits med.
Nej, nu glömde jag nästan den viktigaste delen! Jag såg ju kl 00-02 den 13:e juli premiären av Harry Potter och dödsrelikerna del 2 (sista hp filmen)! Riktigt bra film! Sorgligt att det nu är slut, men det gjorde det på ett väldigt bra sätt. Var dessutom utklädd till Harry den dagen :P Haha, vad folk tittade på mig alltså, vilket inte förvånar mig, då jag verkligen såg ut som en tönt :S. Nej, nu får det vara bra. Jag försöker uppdatera lite oftare. Kommer nog göra det om det har hänt något speciellt på agendan ;)
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Studentfirande, DM och dålig GPS
Tjaba bloggen!
Mycket har hänt sedan jag senast uppdaterade. Det första jag har att meddela är ju såklart studenten!
I torsdags sprang vi ut på arbis i Norrköping, där jag under tre år har gått Hälsa & Idrottsprogrammet på John Bauergymnasiet. Många kurser har varit både intressanta och lärorika som jag kommer ha nytta av inför de yrken jag vill jobba inom som vuxen (Sjukgymnast, Naprapat eller Dietist). Är också nöjd med "de flesta" lärarna. Några har varit stjärnor, andra har varit hundskit. Ett brett sortiment med andra ord. Sen får vi se om jag kommer in på de linjerna jag har sökt. Sjukgymnast är trots allt en mycket populär inriktning hos ungdomar så vi får se. Jag är inte den enda som har sökt!
hade ganska tufft på slutet i skolan, då jag ville höja mig i vissa ämnen för att öka snittet. Tyvärr lyckades jag inte med dessa kurser vilket troligtvis berodde på tidspress. Blev därför en ända smörja av allting. Men allt som allt är jag nöjd med mitt betyg.
Om vi går vidare till löpning så har det varit distrikmästerskap två dagar (igår och i förrgår) där jag dubblerade på 1500m och 800m. Ville slipa lite på snabbheten. Startfälten var både unga och få. På måndagen kl 19.30 skulle 1500m loppet gå av stapeln. När vi åkte bil mot stadion såg jag ett gigantiskt, mörkt moln en bit bort. Bara den inte hinner komma då jag ska springa! När jag satte igång med uppvärmningen 50min innan start och hade kommit till ett elljusspår startade skiten. Det bokstavligt ÖSREGNADE! Skogen skyddade mig ändå lite men dyngsur blev jag i vilket fall. När jag hade joggat i 15min började en strimma av ljus tränga sig igenom molnen. Regnet avtog, det blev vindstilla, solen sken på stadion och luften var syrerik. Optimala förutsättningar med andra ord till loppet! När jag hade tagit av mig den genomblöta träningsoverallen, bytt till spikskor och körde några stegringar kände jag att detta kunde gå vägen idag! Kroppen kändes riktigt stark och jag skulle inte göra mig själv besviken. När startskottet gick stack två stycken iväg i en "mördarfart" för min kapacitet så jag kom (som alltid) i ingenmansland. Första varvet gick på 67sek vilket är perfekt tempo för min del. 800m varvades på 2.17 så jag var fortfarande med i det tempot jag ville ha ända in i mål (4.15). Men sen kom klassikern á la Alex. Dvs. jag fegade ur. Tempot skruvades ner markant för att jag ville "spara" mig inför sista varvet. När klockan ringde så blev det självklart en fartökning men det var försent. När jag kom in i mål ALLT FÖR FRÄSCH så klockades jag på 4.24,86, med andra ord 86 hundradelar från pers, men inte är jag nöjd med det! Ett motto jag har är att man ska ge allt! inte vika ner sig som jag gjorde. Visst, när man springer i ingenmansland är det lätt att hjärnan börjar spöka för en när man börjar känna smärta. Men trots det gäller det att hålla uppe tempot så länge som möjligt. Jag hade varit mycket nöjdare om sista varvet gick långsammast då jag isåfall hade bränt ut alla krafter. Det är bara att ta nya tag, och dagen efter står det ju 800m på schemat. Sprang dock in på en 3:e plats med det säger inte så mycket för min del. Jag vet att jag är kapabel för 4.15 på 1500m, punkt slut.
Nästa dag var jag vråltaggad! Även om 800m inte är min starkaste gren, ville jag känna att jag har gett allt denna dag. Startade uppvärmningen 50min som igår, innan start. Efter 15min jogg kändes kroppen riktigt stark, men nervös. När det var 20min kvar var spiskorna på och jag drog några ordentliga stegringar för att inte chocka kroppen vid start, samtidigt som jag är genomvarm. Personbästat är 2.11,50. När startskottet gick klistrade jag mig fast bakom en annan löpare som en blodigel. Första varvet klockades på 62 sek. Perfekt fart för min del. När det var 300m kvar var mjölksyran i hela kroppen samtidigt som jag hörde flåsande bakom mig. Två stycken hade fått en lucka framför mig. När det var 150m kvar var jag sprängfylld av mjölksyra, men det bakomvarande hade släppt! När jag kom in på upploppet möttes jag av en motvind (även på första varvet men då hade jag en rygg att gå på). Motvind är inte det första man önskar då det återstår 100m kvar. Men jag vek inte ner mig utan spurtade så gott jag kunde och klockades som tredje man på 2.08,31 vilket är pers med 3,2 sek för mig. Visst, tiden är hästlängder ifrån de bästa i min åldersklass, men jag persade och jag var slut efteråt så jag är nöjd! Tror dock att jag behöver ett antal tävlingslopp i benen. Det tar lite tid att få till det perfekta loppet, och då måste man disponera sina krafter på rätt sätt. Men det var ändå skönt med pers och en slutkörd kropp igår.
Apropå dålig GPS som jag skrev i rubriken kan jag ge en kort sammanfattning över. Idag var jag ute och distade 20km, men klockan hade inga planer på att visa rätt längd och tempo. Jag skulle ta det lugnt, men klockan visade nästan gångtempo! Var gör man då? Jo, jag sticker ut på en öppen yta (joggade i skogen innan) och då visade GPS:n 99% rätt mot 30% förut! Och självklart vill jag inte ha en allt för långsamt snitttempo så de sista 12km gick allt för fort för att vara ett lugnt långpass! Nu förlänger jag bara min återhämtning genom att bli arg på en GPS som inte visar rätt. Tror egentligen jag sprang 21km faktiskt. Nästa gång ska jag faktiskt skita i klockan och bara springa på känsla. Tror personligen jag blir för stressad att kolla på tempo, distans mm. Och sen behöver man inte lacka ur bara för att den visar knasigt. DAGENS ILANDSPROBELM ALEXANDER HOLM! löjligt och barnsligt. Nu är det bara slappa som gäller. Och äta! mat ska avnjutas med glädje folk! För att uppnå det ska man äta riktig mat! Inget himla halvfabrikat och ångpreparerade produkter. Då blir man bar sjuk och går sönder. Slängde därför ihop en lunch bestående av varmrökt lax, spenat och paprikasallad, guacomole, quinoa och valnötsolja. That´s life style people!
Ska inte bli mer långvarig, men har suttit och reflekterat över mitt bloggnamn. Messmöret? Varför valde jag ett sådant knasigt namn till min blogg? Jag äter ju inte ens messmör. Alldeless för sött för min smak. Iförsig, när jag startade denna blogg älskade jag messmör. Haha, saker och ting ändras men tycker ändå att namnet är lite barnsligt. Ungefär som en 10 åring har hittat på ett namn som låter "coolt" i ens öron.
Nej, det borde istället heta typ "grädde in your face", "löparn löper", "friidrottsfeber" etc. Aja vi får se hur det blir med den saken. Såg föresten "Endurance" av Haile Gebrselassie för någon timme sedan. Ett måste för löpintresserade! Lite svår att få tag på dock.
Ha en fortsatt bra dag!
Mycket har hänt sedan jag senast uppdaterade. Det första jag har att meddela är ju såklart studenten!
I torsdags sprang vi ut på arbis i Norrköping, där jag under tre år har gått Hälsa & Idrottsprogrammet på John Bauergymnasiet. Många kurser har varit både intressanta och lärorika som jag kommer ha nytta av inför de yrken jag vill jobba inom som vuxen (Sjukgymnast, Naprapat eller Dietist). Är också nöjd med "de flesta" lärarna. Några har varit stjärnor, andra har varit hundskit. Ett brett sortiment med andra ord. Sen får vi se om jag kommer in på de linjerna jag har sökt. Sjukgymnast är trots allt en mycket populär inriktning hos ungdomar så vi får se. Jag är inte den enda som har sökt!
hade ganska tufft på slutet i skolan, då jag ville höja mig i vissa ämnen för att öka snittet. Tyvärr lyckades jag inte med dessa kurser vilket troligtvis berodde på tidspress. Blev därför en ända smörja av allting. Men allt som allt är jag nöjd med mitt betyg.
Om vi går vidare till löpning så har det varit distrikmästerskap två dagar (igår och i förrgår) där jag dubblerade på 1500m och 800m. Ville slipa lite på snabbheten. Startfälten var både unga och få. På måndagen kl 19.30 skulle 1500m loppet gå av stapeln. När vi åkte bil mot stadion såg jag ett gigantiskt, mörkt moln en bit bort. Bara den inte hinner komma då jag ska springa! När jag satte igång med uppvärmningen 50min innan start och hade kommit till ett elljusspår startade skiten. Det bokstavligt ÖSREGNADE! Skogen skyddade mig ändå lite men dyngsur blev jag i vilket fall. När jag hade joggat i 15min började en strimma av ljus tränga sig igenom molnen. Regnet avtog, det blev vindstilla, solen sken på stadion och luften var syrerik. Optimala förutsättningar med andra ord till loppet! När jag hade tagit av mig den genomblöta träningsoverallen, bytt till spikskor och körde några stegringar kände jag att detta kunde gå vägen idag! Kroppen kändes riktigt stark och jag skulle inte göra mig själv besviken. När startskottet gick stack två stycken iväg i en "mördarfart" för min kapacitet så jag kom (som alltid) i ingenmansland. Första varvet gick på 67sek vilket är perfekt tempo för min del. 800m varvades på 2.17 så jag var fortfarande med i det tempot jag ville ha ända in i mål (4.15). Men sen kom klassikern á la Alex. Dvs. jag fegade ur. Tempot skruvades ner markant för att jag ville "spara" mig inför sista varvet. När klockan ringde så blev det självklart en fartökning men det var försent. När jag kom in i mål ALLT FÖR FRÄSCH så klockades jag på 4.24,86, med andra ord 86 hundradelar från pers, men inte är jag nöjd med det! Ett motto jag har är att man ska ge allt! inte vika ner sig som jag gjorde. Visst, när man springer i ingenmansland är det lätt att hjärnan börjar spöka för en när man börjar känna smärta. Men trots det gäller det att hålla uppe tempot så länge som möjligt. Jag hade varit mycket nöjdare om sista varvet gick långsammast då jag isåfall hade bränt ut alla krafter. Det är bara att ta nya tag, och dagen efter står det ju 800m på schemat. Sprang dock in på en 3:e plats med det säger inte så mycket för min del. Jag vet att jag är kapabel för 4.15 på 1500m, punkt slut.
Nästa dag var jag vråltaggad! Även om 800m inte är min starkaste gren, ville jag känna att jag har gett allt denna dag. Startade uppvärmningen 50min som igår, innan start. Efter 15min jogg kändes kroppen riktigt stark, men nervös. När det var 20min kvar var spiskorna på och jag drog några ordentliga stegringar för att inte chocka kroppen vid start, samtidigt som jag är genomvarm. Personbästat är 2.11,50. När startskottet gick klistrade jag mig fast bakom en annan löpare som en blodigel. Första varvet klockades på 62 sek. Perfekt fart för min del. När det var 300m kvar var mjölksyran i hela kroppen samtidigt som jag hörde flåsande bakom mig. Två stycken hade fått en lucka framför mig. När det var 150m kvar var jag sprängfylld av mjölksyra, men det bakomvarande hade släppt! När jag kom in på upploppet möttes jag av en motvind (även på första varvet men då hade jag en rygg att gå på). Motvind är inte det första man önskar då det återstår 100m kvar. Men jag vek inte ner mig utan spurtade så gott jag kunde och klockades som tredje man på 2.08,31 vilket är pers med 3,2 sek för mig. Visst, tiden är hästlängder ifrån de bästa i min åldersklass, men jag persade och jag var slut efteråt så jag är nöjd! Tror dock att jag behöver ett antal tävlingslopp i benen. Det tar lite tid att få till det perfekta loppet, och då måste man disponera sina krafter på rätt sätt. Men det var ändå skönt med pers och en slutkörd kropp igår.
Apropå dålig GPS som jag skrev i rubriken kan jag ge en kort sammanfattning över. Idag var jag ute och distade 20km, men klockan hade inga planer på att visa rätt längd och tempo. Jag skulle ta det lugnt, men klockan visade nästan gångtempo! Var gör man då? Jo, jag sticker ut på en öppen yta (joggade i skogen innan) och då visade GPS:n 99% rätt mot 30% förut! Och självklart vill jag inte ha en allt för långsamt snitttempo så de sista 12km gick allt för fort för att vara ett lugnt långpass! Nu förlänger jag bara min återhämtning genom att bli arg på en GPS som inte visar rätt. Tror egentligen jag sprang 21km faktiskt. Nästa gång ska jag faktiskt skita i klockan och bara springa på känsla. Tror personligen jag blir för stressad att kolla på tempo, distans mm. Och sen behöver man inte lacka ur bara för att den visar knasigt. DAGENS ILANDSPROBELM ALEXANDER HOLM! löjligt och barnsligt. Nu är det bara slappa som gäller. Och äta! mat ska avnjutas med glädje folk! För att uppnå det ska man äta riktig mat! Inget himla halvfabrikat och ångpreparerade produkter. Då blir man bar sjuk och går sönder. Slängde därför ihop en lunch bestående av varmrökt lax, spenat och paprikasallad, guacomole, quinoa och valnötsolja. That´s life style people!
Ska inte bli mer långvarig, men har suttit och reflekterat över mitt bloggnamn. Messmöret? Varför valde jag ett sådant knasigt namn till min blogg? Jag äter ju inte ens messmör. Alldeless för sött för min smak. Iförsig, när jag startade denna blogg älskade jag messmör. Haha, saker och ting ändras men tycker ändå att namnet är lite barnsligt. Ungefär som en 10 åring har hittat på ett namn som låter "coolt" i ens öron.
Nej, det borde istället heta typ "grädde in your face", "löparn löper", "friidrottsfeber" etc. Aja vi får se hur det blir med den saken. Såg föresten "Endurance" av Haile Gebrselassie för någon timme sedan. Ett måste för löpintresserade! Lite svår att få tag på dock.
Ha en fortsatt bra dag!
Dålig uppdatering
Tjaba bloggen!
Har varit väldigt snål med uppdatering på siståne. Mycket för jag inte har haft lust till det, men också att det har varit slutspurt i skolan med arbeten! Ja, iallafall för min del som hade planer på att höja mig i några enstaka ämnen. Lyckades tyvärr inte med det och orkar inte berätta hela storyn...Mått väldigt dåligt över det, och det sitter fortfarande kvar i huvudet. Men som sagt, lägger det bakom för stunden.
Övrigt har det inte hänt så mycket, förutom att jag har kunnat träna på som vanligt i 2 veckor, då jag innan fick i mig ett virus i kroppen, som hindrade mig att träna en hel vecka. Lite surt, men vad ska man göra? Bara låta kroppen ta hand om viruset och hoppas att det blir bra så fort som möjligt. Tycker att kroppen skötte läkningsprocessen bra! Men det hände lite annat på vägen också som jag inte orkar berätta nu heller :P
Iallafall så hade jag tävlingspremiär igår på bana. 2000m Hinder (91,4cm) uppe i Huddinge stod på programmet, och jag hade många delmål. Det första var att persa (6.49,20), andra var att gå under 6.40 och det tredje var att slå klubbrekord (6.35,9). Hade därför stora förhoppningar och kände att detta kunde bli en lyckad dag för min sida. Resultatet blev dock "sådär". jag är nog mer besviken än glad. 6.47,34 blev sluttiden, pers med 2sek ungefär, men som sagt, inte speciellt nöjd. Varför? Det största var att jag fegade. Mycket! Släppte tätklungan redan efter 200m, vilket absolut inte är godkänt! Att ge max är något som jag alltid vill sträva efter, och det lyckades jag absolut inte med idag! Kände mig fortfarande fräsch efter 4varv (1600m) men gjorde en liten fartkning på sista varvet då jag såg möjligheten att kunna persa. Men den riktiga gnistan försvann efter 1varv redan. Att kunna sololöpa och persa får man väl ändå se som en liten bedrivt, men jag har SÅÅÅÅÅ mycket mer i kroppen! 10sek kan jag lätt kapa! Det vet jag. Men då måste man också våga hänga med tätklungan och det gjorde inte jag denna gång. Någon mental spärr inträffade. Men man lär sig av sina misstag, och nästa tävling är den 20-21 juni redan, då Senior-DM står på programmet. Tänker åtminståne ställa upp på 1500m, sen får vi se om det också blir 5000m eller 800m?
En annan ursäkt angående gårdanes tävling är också att det har varit sparsamt med träningar på bana. Var lite osäker på hur löpkänslan var, då det skillnaden är ganska stor mellan banlöpning och terränglöpning. Men jag var ändå inte speciellt huksittande igår, enligt päronen, det är mest att våga pressa sig till max som jag behöver just nu. Kan jag plåga mig ordentligt på nästa tävling kan detta bli bra!
Men sunt förnuft behövs ju också. springer jag max från början, blir mjölksyran lite för upphetsad och kramar ur mina muskler lite för tidigt :P
Men våga, det tänker jag göra nästa gång!
Har varit väldigt snål med uppdatering på siståne. Mycket för jag inte har haft lust till det, men också att det har varit slutspurt i skolan med arbeten! Ja, iallafall för min del som hade planer på att höja mig i några enstaka ämnen. Lyckades tyvärr inte med det och orkar inte berätta hela storyn...Mått väldigt dåligt över det, och det sitter fortfarande kvar i huvudet. Men som sagt, lägger det bakom för stunden.
Övrigt har det inte hänt så mycket, förutom att jag har kunnat träna på som vanligt i 2 veckor, då jag innan fick i mig ett virus i kroppen, som hindrade mig att träna en hel vecka. Lite surt, men vad ska man göra? Bara låta kroppen ta hand om viruset och hoppas att det blir bra så fort som möjligt. Tycker att kroppen skötte läkningsprocessen bra! Men det hände lite annat på vägen också som jag inte orkar berätta nu heller :P
Iallafall så hade jag tävlingspremiär igår på bana. 2000m Hinder (91,4cm) uppe i Huddinge stod på programmet, och jag hade många delmål. Det första var att persa (6.49,20), andra var att gå under 6.40 och det tredje var att slå klubbrekord (6.35,9). Hade därför stora förhoppningar och kände att detta kunde bli en lyckad dag för min sida. Resultatet blev dock "sådär". jag är nog mer besviken än glad. 6.47,34 blev sluttiden, pers med 2sek ungefär, men som sagt, inte speciellt nöjd. Varför? Det största var att jag fegade. Mycket! Släppte tätklungan redan efter 200m, vilket absolut inte är godkänt! Att ge max är något som jag alltid vill sträva efter, och det lyckades jag absolut inte med idag! Kände mig fortfarande fräsch efter 4varv (1600m) men gjorde en liten fartkning på sista varvet då jag såg möjligheten att kunna persa. Men den riktiga gnistan försvann efter 1varv redan. Att kunna sololöpa och persa får man väl ändå se som en liten bedrivt, men jag har SÅÅÅÅÅ mycket mer i kroppen! 10sek kan jag lätt kapa! Det vet jag. Men då måste man också våga hänga med tätklungan och det gjorde inte jag denna gång. Någon mental spärr inträffade. Men man lär sig av sina misstag, och nästa tävling är den 20-21 juni redan, då Senior-DM står på programmet. Tänker åtminståne ställa upp på 1500m, sen får vi se om det också blir 5000m eller 800m?
En annan ursäkt angående gårdanes tävling är också att det har varit sparsamt med träningar på bana. Var lite osäker på hur löpkänslan var, då det skillnaden är ganska stor mellan banlöpning och terränglöpning. Men jag var ändå inte speciellt huksittande igår, enligt päronen, det är mest att våga pressa sig till max som jag behöver just nu. Kan jag plåga mig ordentligt på nästa tävling kan detta bli bra!
Men sunt förnuft behövs ju också. springer jag max från början, blir mjölksyran lite för upphetsad och kramar ur mina muskler lite för tidigt :P
Men våga, det tänker jag göra nästa gång!
Eurovision Song Contest 2011!
Tjaba bloggen!
Rubriken talar för sig själv. Ikväll är det final i Eurovision Song Contest 2011 i Düsseldorf, där Sverige representerar "Popular" med Eric Saade! Detta har jag sätt fram emot länge :D Men man blev ju lite småskraj i torsdags, då Sverige var de tionde bidraget (10 går vidare från varje semifinal) som gick vidare. Dock så bör ni vara observanta på att detta bara var slumpvis lottande. Dvs. Det spelade ingen roll om man roppades upp som första eller tionde bidrag som gick vidare till final. Men trots det var man ju rädd att Sverige kanske inte skulle gå vägen detta år heller. Tydligen var dock detta förbestämt. Juryn visste vilka 10 länder som hade gått vidare, och eftersom de visste att Sverige var en förhandstippad favorit, satte dom oss sist av alla tio för att "åka spänningen". Jo, man tackar... Men nu är de vidare, så nu är det bara att blicka framåt. Jag tror iallafall att det kommer gå bra för Sverige ikväll. Enligt mig gjorde han ett grymt bra nummer i torsdags! Något säger mig att han kommer på en 4:e plats. Vet inte varför, men det känns så.
För några veckor sedan nämnde jag vilka länder jag tyckte var bäst i Eurovision. Jag vill nog ändra den listan. Så här kommer en ny topp 10 lista:
1. Ungern = Gillar gunget i låten! Bra artist och häftiga dansare. Dock så är jag skeptisk till om Katie Wolf kommer ta hem segern, då hon hennes ålder har överstigit 30år (kanske till och med är 40(!) ). Ni vet ju hur det är. Är man lite äldre så sänker det betyget på låten. Surt... : http://www.youtube.com/watch?v=NbKNKfePCrs
2.Finland = Älskar denna låt! Killen har en riktig framtid som artist. Utstrålning, charm, bra röst och bra låt. Gillar framförallt att låten också vill säga något till tittarna. vissa skiter totalt i låtens handling och bryr sig bara om gunget i sången, vilket är synd, för denna låt vill verkligen säga något. Tycker jag :) :
http://www.youtube.com/watch?v=aoDsA9PutU4
3. Azerbadjzan = Låte med egen stil. Sådant gillar jag skarpt! Ett vackert par (inte ihop) som båda har fantastiska röster till en bra låt. Dock så verkar båda personerna (iallfall tjejen) vilja gå sin egen väg. Det är sällan de tittar på varandra. Lite som om de tävlar mot varandra vem som är bäst? Annars bra låt:http://www.youtube.com/watch?v=RgE3bDH647M
4. Frankrike = Här snackar vi om bra röst! Herregud. Förstår dock ingenting han säger, då låten går på Corsianska, men jag får trots det gåshud: http://www.youtube.com/watch?v=T-eTAkMC2nw
5. Sverige = Jo, jag tycker det! Eric har nog bäst utstrålning av alla länder i årets Eurovision. Numret är mycket häftigt och Eric har väldigt bra röst. Minus på låtens text. Lite barnslig:
http://www.youtube.com/watch?v=Nfx0OMM2u0A
6. Turkiet = Blev lite tjurig när Turkiet inte gick vidare till final, utan blev utslagna från tisdagens semifinal. Annars tycker jag låten är väldigt bra. Ett rockband med en svänig låt, med lite turkiska influenser i refrängen! :http://www.youtube.com/watch?v=beVb1UCLUHA
7. Estland = 1,2,7,3, bla bla bla bla bla bla bla. Texten är värdelös med låtens gung och artisten är väldigt bra. Hon vet exakt vad hon ska göra på scen! Och på något sätt vill man dansa till låten: http://www.youtube.com/watch?v=4VX7pqm-VcY
8. Tyskland = Samma artist som vann förra året. Meda andra ord Lena. Denna låt har inte en enda liknelse med tyska influenser, vilket jag är glad över då jag hatar tyska låtar. Denna låt är ganska mystiskt och sticker helt klart ut i årets Eurovision. Tror hon blir mycket farlig ikväll. Det är få artister som toppar hennes proffsighet:
http://www.youtube.com/watch?v=zoRPuk756qU
9. Irland = Dags att presentera det sockerberoende tvillningparet. Undrar om de någonsin kan sitta still och koppla av? Iallafall, modern låt som helt klart förknippas med år 2011. Tror dock att denna låt skulle passa bättre för en tjej, då jag inte riktigt förstår budskapet de vill få fram i låten. Dock så fastnar jag för denna låt ändå. Kan bli ett hot mot Eric Saade: http://www.youtube.com/watch?v=qxo69Rq8sfY
10. Storbritannien = Pojkbandet Blue representerar Storbritannien i årets Eurovision. Tycker den är bra på youtube, men frågan är hur det kommer göra det live? Hur kommer deras koegrafi se ut? Alla deltagare i blue sjunger dock fantastiskt, och proffsigheten sitter fortfarande kvar. Antingen kommer det gå väldigt bra för de, eller så blir det ett bottennapp: http://www.youtube.com/watch?v=gSUXxjmpXfM
Sådär! Som ni nog tydligt har lagt märke till handlade dett inlägg "ganska" mycket om Eurovision. Men sådan är jag ;) det är roligt och musik gör en glad.
När vi går vidare till löpningen, så är den på uppgång. Ser ut att bli 95km denna vecka med 3st renodlade kvalitétspass. Gårdagen spenderades på Borgsmo med intervaller på schemat. 6*(200m+400m) 35sek vila mellan 200m loppet och 70sek vila mellan 400m loppet (ca). Tiderna blev ca 33sek på 200m loppen och 70-72sek på 400m loppen. Helt ok. Fortfarande ovant att springa på bana, då detta var andra passet för i år. Men det kommer.
Idag blev det 16km på gräs. Nödvändigt för vaderna. Dem var stela.
Nej, nu ska jag ut i det fina, men blåsiga vädret!
Ha det gött!
Rubriken talar för sig själv. Ikväll är det final i Eurovision Song Contest 2011 i Düsseldorf, där Sverige representerar "Popular" med Eric Saade! Detta har jag sätt fram emot länge :D Men man blev ju lite småskraj i torsdags, då Sverige var de tionde bidraget (10 går vidare från varje semifinal) som gick vidare. Dock så bör ni vara observanta på att detta bara var slumpvis lottande. Dvs. Det spelade ingen roll om man roppades upp som första eller tionde bidrag som gick vidare till final. Men trots det var man ju rädd att Sverige kanske inte skulle gå vägen detta år heller. Tydligen var dock detta förbestämt. Juryn visste vilka 10 länder som hade gått vidare, och eftersom de visste att Sverige var en förhandstippad favorit, satte dom oss sist av alla tio för att "åka spänningen". Jo, man tackar... Men nu är de vidare, så nu är det bara att blicka framåt. Jag tror iallafall att det kommer gå bra för Sverige ikväll. Enligt mig gjorde han ett grymt bra nummer i torsdags! Något säger mig att han kommer på en 4:e plats. Vet inte varför, men det känns så.
För några veckor sedan nämnde jag vilka länder jag tyckte var bäst i Eurovision. Jag vill nog ändra den listan. Så här kommer en ny topp 10 lista:
1. Ungern = Gillar gunget i låten! Bra artist och häftiga dansare. Dock så är jag skeptisk till om Katie Wolf kommer ta hem segern, då hon hennes ålder har överstigit 30år (kanske till och med är 40(!) ). Ni vet ju hur det är. Är man lite äldre så sänker det betyget på låten. Surt... : http://www.youtube.com/watch?v=NbKNKfePCrs
2.Finland = Älskar denna låt! Killen har en riktig framtid som artist. Utstrålning, charm, bra röst och bra låt. Gillar framförallt att låten också vill säga något till tittarna. vissa skiter totalt i låtens handling och bryr sig bara om gunget i sången, vilket är synd, för denna låt vill verkligen säga något. Tycker jag :) :
http://www.youtube.com/watch?v=aoDsA9PutU4
3. Azerbadjzan = Låte med egen stil. Sådant gillar jag skarpt! Ett vackert par (inte ihop) som båda har fantastiska röster till en bra låt. Dock så verkar båda personerna (iallfall tjejen) vilja gå sin egen väg. Det är sällan de tittar på varandra. Lite som om de tävlar mot varandra vem som är bäst? Annars bra låt:http://www.youtube.com/watch?v=RgE3bDH647M
4. Frankrike = Här snackar vi om bra röst! Herregud. Förstår dock ingenting han säger, då låten går på Corsianska, men jag får trots det gåshud: http://www.youtube.com/watch?v=T-eTAkMC2nw
5. Sverige = Jo, jag tycker det! Eric har nog bäst utstrålning av alla länder i årets Eurovision. Numret är mycket häftigt och Eric har väldigt bra röst. Minus på låtens text. Lite barnslig:
http://www.youtube.com/watch?v=Nfx0OMM2u0A
6. Turkiet = Blev lite tjurig när Turkiet inte gick vidare till final, utan blev utslagna från tisdagens semifinal. Annars tycker jag låten är väldigt bra. Ett rockband med en svänig låt, med lite turkiska influenser i refrängen! :http://www.youtube.com/watch?v=beVb1UCLUHA
7. Estland = 1,2,7,3, bla bla bla bla bla bla bla. Texten är värdelös med låtens gung och artisten är väldigt bra. Hon vet exakt vad hon ska göra på scen! Och på något sätt vill man dansa till låten: http://www.youtube.com/watch?v=4VX7pqm-VcY
8. Tyskland = Samma artist som vann förra året. Meda andra ord Lena. Denna låt har inte en enda liknelse med tyska influenser, vilket jag är glad över då jag hatar tyska låtar. Denna låt är ganska mystiskt och sticker helt klart ut i årets Eurovision. Tror hon blir mycket farlig ikväll. Det är få artister som toppar hennes proffsighet:
http://www.youtube.com/watch?v=zoRPuk756qU
9. Irland = Dags att presentera det sockerberoende tvillningparet. Undrar om de någonsin kan sitta still och koppla av? Iallafall, modern låt som helt klart förknippas med år 2011. Tror dock att denna låt skulle passa bättre för en tjej, då jag inte riktigt förstår budskapet de vill få fram i låten. Dock så fastnar jag för denna låt ändå. Kan bli ett hot mot Eric Saade: http://www.youtube.com/watch?v=qxo69Rq8sfY
10. Storbritannien = Pojkbandet Blue representerar Storbritannien i årets Eurovision. Tycker den är bra på youtube, men frågan är hur det kommer göra det live? Hur kommer deras koegrafi se ut? Alla deltagare i blue sjunger dock fantastiskt, och proffsigheten sitter fortfarande kvar. Antingen kommer det gå väldigt bra för de, eller så blir det ett bottennapp: http://www.youtube.com/watch?v=gSUXxjmpXfM
Sådär! Som ni nog tydligt har lagt märke till handlade dett inlägg "ganska" mycket om Eurovision. Men sådan är jag ;) det är roligt och musik gör en glad.
När vi går vidare till löpningen, så är den på uppgång. Ser ut att bli 95km denna vecka med 3st renodlade kvalitétspass. Gårdagen spenderades på Borgsmo med intervaller på schemat. 6*(200m+400m) 35sek vila mellan 200m loppet och 70sek vila mellan 400m loppet (ca). Tiderna blev ca 33sek på 200m loppen och 70-72sek på 400m loppen. Helt ok. Fortfarande ovant att springa på bana, då detta var andra passet för i år. Men det kommer.
Idag blev det 16km på gräs. Nödvändigt för vaderna. Dem var stela.
Nej, nu ska jag ut i det fina, men blåsiga vädret!
Ha det gött!
